Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnlösa sällskapet (N. S.) - Namn och Bygd, Tidskrift för Nordisk Ortnamnsforskning - Namnrätt - Namnsedel - Namnskydd - Namnstämpeln - Namnsäkerhet - Namsdalen - Namsen - Namsfjorden - Namsos - Namur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
Namn och Bygd—Namur
696
»Sånger och berättelser af Sju signaturer»
(1865). »Signaturernas» program (»skönhet,
känsla och natur», enl. Snoilskys minnessång,
1885) var måttfull realism och enkel form;
Runeberg stod som mönstret. 1867 upphörde
sällskapets egentliga verksamhet. R-n B.
Namn och Bygd, Tidskrift för
Nordisk Ortnamnsforskning, uppsatt
1913 av J. Sahlgren, som sedan redigerat den;
utkommer med minst fem n:r årl.
Namnrätt, se Släktnamn.
Namnsedel. 1. Ett skriftligt intyg om
författarskap, genom vars företeende svensk
boktryckare undgår ansvar för av honom
tryckt skrift. Första stadgandet därom
förekom i Sveriges äldsta tryckfrihetslag av 2
dec. 1766. Enl. nu gällande Tr. O. 16 juli 1812
§ 1: 6—8 äger boktryckare rätt att i varje
fall skydda sig vid tryckfrihetsprocess
genom namnsedels företeende vid rättegångens
början inför vederbörande rådstuvurätt. Tr.
O. stadgar om n. i § 1: 6, att författare åligge
»att tillställa boktryckaren en förseglad
sedel, innehållande hans namn och hemvist, med
påskrivet betyg om dessa uppgifters
riktighet, av tvenne på orten väl kända, inom
Sverige boende svenska medborgare, vilka åligge
författaransvar, i händelse skriften inom laga
tid åtalas skulle, och författarens namn och
hemvist befunnes oriktigt uppgivna, eller i
sedeln saknades, eller ock författaren, utan
laga förfall, från svaromålet utebleve». Sak
samma gäller enl. § 1: 7 utgivare av annans
arbete. Har boktryckaren ej förskaffat sig
sådan n., står han författaransvar, såvida ej
författaren självmant ger sig till känna.
Röjer boktryckare utom efter domstols
åläggande n:s författarnamn, eller prövar
domstolen, att åklagaren onödigtvis anställt
rättegången, varvid n. brutits, straffas de med
böter. Med avseende på periodisk skrift gälla
ej bestämmelserna om n., utan utgivaren är
ansvarig även för de delar därav, som han
ej själv författat. Jfr
Tryckfrihetsförordningen. — 2. Om n. vid
omröstning se Val. E. F-ck.
Namnskydd, rättsskydd, varigenom
användningen av ett namn mer el. mindre
uteslutande förbehålles visst el. vissa rättssubjekt.
N. tillkommer icke blott fysiska personer
(människor) utan även andra rättssubjekt (ss.
aktiebolag); ex. finnas på n. för namn, som
ej längre bäres av något rättssubjekt. Jfr
Firma och Släktnamn. A. E-g.*
Namnstämpeln, i svensk
författningshisto-ria benämning på en kunglig namnstämpel för
regeringsskrivelser under frihetstiden. N.
infördes av bekvämlighetsskäl 1741 av den då
ålderdomssvage Fredrik I, först blott för
cirkulärskrivelser, sedermera för alla mindre
viktiga skrivelser och under konungens svåra
sjukdom 1748 undantagslöst. Efter
tronskiftet 1751 var n. ur bruk till 1756, då
ständerna återinförde den för att omöjliggöra
Adolf Fredriks tidigare försök att öka sin
makt genom att underlåta el. uppskjuta
undertecknandet av författningsenligt mot hans
vilja fattade beslut. N. utsträcktes då snart
även till konungen förbehållna
utnämnings-beslut, i den mån han genom att underlåta el.
uppskjuta dem sökte åsidosätta riksrådets
ut-voteringsrätt emot »utom förslag» utnämnda.
Under konungens regeringsstrejk 1768 kom
n. åter till obegränsad användning men
befanns därvid sakna påräknad moralisk
auktoritet. Sedan 1772 konungens absoluta
beslutanderätt återinförts, var n. ur världen.
Den har en oförarglig avläggare i våra dagars
kungliga sekret för Högsta domstolens och
Regeringsrättens beslut samt generalorder »på
nådigste befallning». Om n. jfr B. Wedberg
i Statsvet. Tidskr. 1924. T. S-g.
Namnsäkerhet. Vid utlåning i bank
brukar man med avseende på den säkerhet, som
erbjudes för lånet, skilja mellan n. och
realsäkerhet. N. består av ett el. flera »namn»,
d. v. s. en el. flera pers., som svara för
förbindelsens fullgörande, så t. ex. vid växlar
el. vid lån mot n. Realsäkerhet åter utgöres
av reella värden, inteckningar, aktier,
obligationer, varor el. dyl., som överlämnas till
långivaren. O. A.
Namsdalen, se N a m d a 1 e n.
Namsen, norsk fjällälv, från gränstrakterna
mot n. Jämtland, genom Namdalen till
Nams-fjorden; omkr. 140 km. Avvattnar sjöarna
Limingen och Tunnsjöen och bildar bl. a.
Fiskemfoss (42 m hög). Betydande flottning
och laxfiske. Vid mynningen ligger Namsos.
Namsfjorden, fjord i Nord-Tröndelag fylke,
Norge, en fortsättning av Namdalen.
Namsos, stad (»ladested») i
Nord-Tröndelag fylke, Norge, vid Namsens mynning;
3,652 inv. (1930). Betydande exporthamn för
trävaror och planerad ändpunkt för bibana
från Grong vid Nordlandsbanan;
trävaruindustri, sjöfart och fiske. N:s anläggning
beslöts 1845.
Namur [namy’r]. 1. (Flarn. Namen.)
Provins i s. Belgien med gräns mot Frankrike;
3,660 kvkm, 353,451 inv. (1930; mest
vallo-ner). I s. skjuta de skogbevuxna
Subarden-nerna med de glest befolkade landskapen
Fa-menne och Condroz, i n. ö. det väl uppodlade
Hesbaye in i prov. Kol- och järnmalmsfält
mellan huvudfloden Meuse och Sambre;
betydande fruktodling. Metall- o. a. industri
är särskilt koncentrerad till Meusedalen
mellan Namur och Liége. — N. var från
900-talet eget grevskap, kom 1263 till
grevskapet Flandern och 1429 till hertigarna av
Bur-gund samt delade sedermera de
nederländska provinsernas öden.
2. Huvudstad i belg. prov. N., vid den här
kanaliserade Sambres förening med Meuse,
viktig knutpunkt på järnvägslinjen Paris—
Köln; 30,389 inv. (1930). Biskopssäte. N:s
huvuddel ligger på Sambres vänstra strand,
genom broar förenad med halvön mellan
floderna, där det vackra kastellet (från
merovinger-nas tid) ligger på en höjd med omgivande park.
Från denna äldre stadsdel leder en gammal
bro över Meuse till förstaden Jambes.
Märkliga byggnader: kyrkan S:t-Loup (1621—53, i
barockstil), katedralen (1751—67) och
rådhuset. Av ålder bekant för sitt knivsmide, är
N. provinsens handels- och kulturcentrum.
Med hjälp bl. a. av goda järnvägs- och
flodkommunikationer har i N. med förstäder
(Jambes 7,968 inv., S:t-Servais 7,290 inv.}
en betydande industri utvecklats.
På grund av sin stora strategiska
betydelse har N. sedan äldsta tider varit befäst och
spelat en viktig roll i striderna mellan frans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
