Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nantes - Nantesiska ediktet - Nanteuil, Robert - Nantschang - Nantucket - Naos - Nasuke, Ii - Napata - Napier (stad) - Napier, ätt - Napier, sir Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
707
Nantesiska ediktet—Napier, Ch.
708
des under 800—900-talet av normanderna, var
fordom huvudstad i Bretagne — i konkurrens
med Rennes. N. var under franska
revolutionen skådeplats för s. k. noyades (se C a r r i e r,
J. B.). Jfr Nantesiska ediktet.
Nantesiska ediktet (fr. Védit de Nantes),
den i Nantes 15 april 1598 utfärdade lag,
varigenom Henrik IV av Frankrike gav sina
forna trosförvanter, hugenotterna, en mängd
religiösa och politiska friheter.
Grundprincipen var, att den katolska religionen var
regel och den reformerta undantag. Den förra
fick utövas överallt i riket, den senare
endast på sådana orter, där den under tiden
närmast före ediktets utfärdande utövats
offentligt, under alla förhållanden i två städer
i varje provins (med uttryckligt undantag
för Paris) samt dessutom i adelsmännens hus
på landet. Däremot fingo hugenotterna vistas
överallt i riket, de hade tillträde till alla
statens ämbeten och rätt att hålla synoder samt
även, med kungligt tillstånd för varje gång,
politiska sammankomster. Genom
kompletterande bestämmelser stadgades bl. a., dels att
blandade kommittéer, bestående av lika antal
katoliker och hugenotter, skulle avgöra mål,
där de senare voro engagerade, dels att
hugenotterna skulle få behålla omkr. 100 s. k.
sä-kerhetsplatser, d. v. s. städer i olika delar av
landet, därav flera starka fästningar (t. ex.
La Rochelle). Ediktet överträddes och
inskränktes under Richelieu genom nya
stadgar och upphävdes slutligen av Ludvig XIV
18 okt. 1685. G. J-n.
Nanteuil [nätö’j], Robert, fransk gravör
och pastellmålare (trol. 1623—78). Bosatte
sig i Reims 1645, där han började teckna och
gravera men flyttade shart till Paris och vann
där stor framgång som porträttmålare i
pastell; men det var som gravör han vann sina
största lagrar. N. avbildade Mazarin (se
plansch vid d. o.), hela det kungl. hovet och
blev överhopad med beställningar. Ludvig
XIV, vars porträtt han flera gånger utfört,
utnämnde honom till kungl. kabinettstecknare
och hovgravör samt ledare av de kungl.
gobe-längmanufakturierna. Utan tvivel var
ediktet av 26 maj 1660 N:s förtjänst; däri
förklarades såväl målar- som skulptör- och
gra-vörkonsten vara en absolut fri konst,
som ej behövde underkasta sig kooperativa
tvångsorganisationer. Inom sin porträttkonst
mottog N. intryck av P. de Champaigne,
inom kopparstickstekniken lärde han av A.
Bosse. Som tecknare fortsatte han Clouets
och Dumostiers traditioner men gjorde stilen
friare. Inom sin pastellkonst öppnade han
vägen för J. Vivien och Rosalba. Några av
hans mest kända graverade blad äro
porträtten av drottning Kristina (efter Bourdon),
drottning Anna (efter Mignard) och Turenne
(efter Champaigne). N:s magnifika
självporträtt hänger i Uffizierna i Florens. Biogr.
av E. Bouvy (1924) och katalog av C.
Petit-jean och C. Wickert (1925). G. W. L.
Nantschang, se N a n-c h a n g.
Nantucket [nänta’kit], låg, sandig ö
utanför s. ö. kusten av Massachusetts, U. S. A.
Stad: N. (3,678 inv. 1930). N. var på
1800-talet stor valfångststation; är nu badort.
Näos (grek. nao’s, tempel), byggnk. 1.
Huvudrummet i antika tempelbyggnader, i
vil
ket gudens bild hade sin plats, på latin kallat
cella. Den öppna förhallen mellan de
framdragna sidomurarna (anterna) hette pronäos.
Bakom cellan och öppnande sig åt den
motsatta gavelfasaden låg postwum. Stundom
var mellan detta och n:s bakre vägg
inskjutet ytterligare ett rum, opistlio’domos (»bakre
rum»). — 2. Det för församlingen avsedda
huvudrummet i den fornkristna basilikan, i
motsats till koret, som upptogs av det
tjänstgörande prästerskapet.
Naosuke, I i, se Japan, sp. 1000.
Näpata, fordom huvudstad i Etiopien (se d.
o.); dess ruiner ligga nära järnvägsstationen
Kareima vid Nilen i Eng.-egypt. Sudan.
Napier [néPpie], hamnstad vid Hawke bay,
på ö. kusten av Nya Zeelands Nordö; 16,025
inv. (1929). Svåra jordskalv hemsökte febr.
1931 N. med omnejd (260 pers, omkommo).
Napier [neFpie], gammal skotsk ätt, vars
huvudmän sedan 1400-talet innehade godset
Merchiston nära Edinburgh och i flera
generationer voro provoster i Edinburgh samt
tillhörde det skotska hovet. Om 7 :e lairden av
Merchiston, John N. (el. Neper), se nedan.
Hans son Archibald N. (1576—1645)
upphöjdes 1627 till skotsk pär (baron N. of
Merchiston) och var 1622—31 Skottlands vice
skattmästare. Han var under inbördeskriget
nära förbunden med Montrose. Från en yngre
bror till den 5:e baron N. härstammade de
tre krigarbröderna sir Ch. J. N., sir W. F.
P. N. (om dem se nedan) och sir George
T h o m a s N. (1784—1855), vilken sistnämnde
deltog i Moores expedition till Sverige 1808
samt 1839—42 var guvernör i Kapkolonien
och därunder utträngde boerna från den
nygrundade engelska kolonien Natal. Om deras
kusin amiralen sir Ch. N. se nedan. Sonson
till en dennes kusin var Francis N., lord
N. and Ettrick (1819—98), ambassadör i
Petersburg 1860—64 och i Berlin 1864—65,
guvernör i Madras 1866—72. V. S-g.
Napier [néPpie], sir Charles, brittisk
amiral (1786—1860); se släktart. Utmärkte
sig under sjökrigen mot Napoleon och trädde
1832 som amiral i tjänst hos dom Pedro av
Portugal. 5 juli 1833
vann han en
glänsande seger över dom
Mi-guels flotta vid Kap
S:t Vincent och
kommenderade 1834
lant-armén vid försvaret
av Lissabon. Äter
anställd i brittiska
ör-logsflottan, var han
1840—41
underbefälhavare på
expeditionen mot Muhammed
Ali och Ibrahim
pa-scha samt bidrog
därunder väsentligt till
Han blev 1853 viceamiral samt fick under
Krimkriget 1854 befälet över den brittiska
flotta, som avseglade till Östersjön. Där
blockerade han samtliga ryska kuster och
hamnar, landsatte vid Bomarsund den franska
division, under Baraguay d’Hilliers, som
erövrade och förstörde denna fästning, men avstod
från att angripa Kronstadt och fick av denna
anledning uppbära mycket klander. 1858 blev
erövringen av Beirut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
