Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nasir bin Chusrau, Abu Muin - Nasjonalgalleriet i Oslo - Nasmyth - Naso - Nasr-eddin - Nasreddin hodja - Nassa, Stora och Lilla - Nassau (Tyskland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
731
Nasir bin Chusrau—Nassau
732
Näsir bin Chu’srau, A b u M u i n, Persiens
förste store didaktiske skald (1004—88), hade
tillägnat sig ett vidsträckt vetande men även
tömt njutningarnas bägare i botten. Missnöjd
och olycklig, företog han en pilgrimsfärd till
Mecka och Medina. En frukt därav blev hans
»Safar-näme» (Resebok; med fr. övers, av Ch.
Schefer, 1881), den yppersta källan för
kännedomen om det dåtida österlandet. Förföljd
för irrläror, levde N. sedan omkr. 1060 som
eremit, endast omgiven av en lärjungaskara. I
sina dikter, bland vilka märkas
»Rüschanäi-näme» (Upplysningsbok; utg. med ty. övers,
av H. Ethé i Zeitschrift der Deutschen
Mor-genländischen Gesellschaft 1879—80) och
»Sa-’adat-näme» (Lycksalighetsbok), varnar N. för
världens snaror och trolöshet och
fåfänglig-heten av jordisk glans; han klandrar de högre
klassernas hyckleri och lastfulla liv. N:s
divän utkom i Tebris 1863 i litografi. Se W.
Geiger och E. Kuhn, »Grundriss der
irani-schen Philologie», II (1904), och A.
Christen-sens monogr. i »Muhammedanske digtere og
tænkere» (1906). K. V. Z.*
Nasjonalgalleriet i Oslo, Norges
statsmu-seum för bildande konst, omfattar målnings-,
skulptur-, avgjutnings- samt gravyr- och
handteckningssamlingar jämte ett
konsthistoriskt bibliotek. Museibyggnaden, som ligger
på Tullinlökken (Universitetsgaten 13), är
uppförd efter ritningar av H. E. Schirmer av
dennes son A. Schirmer; mittpartiet blev
färdigt 1882, s. flygeln 1907 och n. flygeln 1924.
N. utgör en sammanslutning av N as j on a
1-museet, gr. 1837 enl. beslut av stortinget
men öppnat för allmänheten först 1842 i ett
par salar i det ej fullt färdigbyggda slottet,
s k u 1 p t u r m u s e e t, gr. av Christiania
sparebank 1869, samt kopparstick
s-och handteckningssamlingen,
anlagd på privat initiativ 1877. Det var urspr.
för skulpturmuseet, som N:s nuv.
mittbyggnad uppfördes, och då den stod färdig,
flyttade även Nasjonalmuseet sina samlingar,
mest målningar, dit. 1903 övertogos de tre
huvudavd. av norska staten under namn av
Statens kunstmuseum.
Intill 1869 förestods Nasjonalmuseet av
Den kongelige tegneskoles direktion, som
tillsatte museets chef, omväxlande präster,
officerare, statsråd och professorer. 1869 skildes
museet från teckningsskolan och fick egen
styrelse, men först 1885 sattes i spetsen för
ledningen en konsthistoriker, prof. L.
Diet-richson. På 1880-talet övertogo konstnärerna
själva museets ledning genom ett
konstnärs-kollegium på 7 medl.; senare invaldes
konsthistorikerna Andreas Aubert och Rolf
Thom-messen, den förre särskilt verksam vid
genomdrivandet av de olika konstsamlingarnas
hopslagning, den senare vid museets
nyord-nande, då s. flygeln blev färdig 1907. N. fick
1908 en fast avlönad, fackmässigt utbildad
direktör, som leder museet tills, m. ett
tio-mannaråd; detta består av två av
ecklesias-tikdep. tillsatta led. samt av ledamöterna i
museets tre inköpskommittéer, näml, fyra
målare för målarkonst, två bildhuggare för
skulptur samt en arkeolog och en
konsthistoriker för inköp till antiksamlingen etc. I N.
representerade konstnärer välja led. för inköp
av målar- och bildhuggarkonst.
N:s samling av gammal målarkonst fick ett
betydande tillskott 1924, då Christian
Lan-gaard donerade ett stort antal nederländska,
italienska och spanska målningar. Galleriets
största intresse är dock den moderna norska
konsten, och sedan 1880-talet ha för N. gjorts
planmässiga inköp av det egna landets konst,
särskilt målmedvetet sedan Jens Thiis 1908
blev N:s dir. Nu anses N. vara en av de bäst
skötta nationella konstsamlingarna i Norden.
N. har utgivit ett flertal skrifter, bl. a.
L. Dietrichson, »Det norske nationalgalleri,
dets tilblivelse og udvikling» (1887) och
»Na-tionalgalleriets samling av målerier og
billed-huggerarbeider» (1887); L. Dietrichson och
J. Thiis, »Skulpturmuseets samling av
avstöp-ninger og originale billedhuggerarbeider»
(1894); R. Thommessen, »Katalog over
af-stöbningssamlingen» (1907). Sedan 1931 utger
N. en serie populära monogr. över norska
konstnärer. Eli I-n.
Nasmyth [nePzmip], skotska målare.
Alex-ander N. (1758—1840) målade porträtt men
framför allt landskap och kan betraktas som
den skotska landskapskonstens grundläggare.
— Patrick N. (1787—1831), den föreg:s
son, målade likaledes skotska utsikter och
har blivit kallad Englands Hobbema. G-g N.
Näso, lat., »stornäst», romerskt namn; bars
av bl. a. skalden Ovidius.
Nasr-eddln, schah
av Persien (1831—96),
uppsteg på tronen
1848. Han utsattes
1852 för ett
mordförsök av några
anhängare av babismen (se
Islam, sp. 769) och
föll till sist offer för
ett anarkistattentat.
Han företog tre
officiella resor till Europa
(1873, 1877 och 1889)
samt sökte i Persien
införa europeiska
sed
vänjor. Se vidare Persien, historia.
Nasreddln hodja, enl. turkisk tradition en
anatolisk skollärare, predikant och domare
från slutet av 1300- och början av
1400-talet. N., som ägde en spelande kvickhet och
förbluffande snarfyndighet, lär ha uppträtt
som narr och sanningssägare vid Timur-lenks
hov. Han anses vara upphovet till en mängd
lustiga och för turkiskt folkkynne
karakteristiska anekdoter, som genom århundradena
levat på det turkiska folkets läppar. Hans
humoristiska historier voro kända i Europa
redan i början av 1600-talet och kunna sedan
spåras i olika diktares verk, ss. i Goethes
»West-östlicher Diwan» (1819). Flera mer el.
mindre ofullständiga samlingar av N:s
skämtstycken äro utgivna på turkiska och många
europeiska språk. På sv. föreligga Ali Nouri,
»Nasreddin Khodjas upptåg och skämt» (1902),
och Fr. Böök, »Nasreddin Hodscha, turkiska
sagor och skämthistorier» (1928). G. Rqt.
Nassa, Stora och Lilla, obebodda skär
och holmar i Möja (se d. o.) socken,
Stockholms yttre skärgård.
Na’ssau. 1. F. d. tyskt hertigdöme, utgör
nu huvuddelen av reg.-omr. Wiesbaden i
preussiska prov. Hessen-Nassau (se d. o.). N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
