Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nationaldräkt - Nationalekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
741
Nationaldräkt—Nationalekonomi
742
Nationaldräkt, ofta brukad men vanl. mindre
egentlig benämning på f o 1 k d r ä k t (se d.
o., sp. 702).
Nationalekonomi (efter ty.
Nationalökono-mie; jfr eng. political economy, fr. économie
politique), tidigare (på 1700-talet och i början
av 1800-talet) statsekonomi (politisk
ekonomi), i senare tid (från slutet av
1800-talet) allt oftare socialekonomi
(samhällsekonomi) eller efter 1913 i Sverige
officiellt även ekonomilära (i syfte att
utskilja partipolitiska bitankar; jfr eng.
econo-mics), betecknar den samhällsvetenskap, som
till sitt speciella studium gjort
människan såsom hushållare (ekonom),
med sikte på hennes planmässiga strävanden
att uppnå tillfredsställelsen av sina behov
med minsta möjliga uppoffring (av arbete
m. m.) eller att med givna resurser uppnå
största möjliga behovstillfredsställelse (enl.
minsta medlets princip). I denna strävan kan
hon antagas vägledd av förnuftet (i egenskap
av förnuftsvarelse), och hon fullföljer den
såsom samhällsvarelse, d. v. s. efter regeln att
»ingen kan den andras inbördes hjälp
umbära i det allmänna och enskilda samhället»
(Jesper Swedberg). Människornas inbördes
beroende i deras ekonomiska handlande blir
sålunda en huvudsynpunkt i vetenskapen om
samhällsekonomien. Utöver privatekonomien
(hemmets ekonomi, företagsekonomi,
driftslära, affärsekonomi) sträcker den väsentligen
sina forskningar till sammanhanget
mellan de ekonomiska
företeelserna i samhällslivet och koncentrerar
därvid sin uppmärksamhet på vad som gäller ett
helt folk (nationalekonomi, folkhushållning)
eller t. o. m. alla folk (världsekonomi).
Allmänna ekonomiska synpunkter i sådan
mening ha av ålder ingått i all samhälls- och
statsvetenskap och utgått från samt mer el.
mindre anpassats efter härskande ekonomiska
samhällstillstånd och tidsåskådning, även när
synpunkterna lett till en mer el. mindre
kritisk inställning till båda. Till n:s förhistoria
hänföras av det skälet privatekonomiska och
samhällsekonomiska iakttagelser och
betraktelser hos antikens och medeltidens författare
liksom hos författare, representerande
merkantilsystemet (se d. o.) och (särskilt i
Tyskland) kamerallagfarenheten samt naturrätten.
Det ekonomiska tänkandet kan ledas tillbaka
ända till tiderna för de äldsta kända
formerna för ekonomiskt samhällsliv, och
grundtankarna (om jorden såsom källan för
råmaterial m. m.; om rättmätigheten av
gengåva och likvärdig återtjänst i gengäld för
tjänst; om orättmätigheten av ränta vid
penninglån till hjälpbehövande; om nedgång i
mynts köpkraft vid försämring i dess halt och
ökning av dess i rörelsen cirkulerande mängd
o. s. v.) ha ingalunda varit främmande för
tänkare över det ekonomiska samhällslivet
under tidiga kulturepoker. Däremot är n.
såsom systematisk fackvetenskap, utsöndrad
såsom en självständig vetenskap från den
allmänna samhällsfilosofien, särskilt
moralfilosofien, jämförelsevis ung. I denna mening
dateras n. vanl. från upplysningstidevarvets
franska ekonomister (se Fysiokrater)
eller vanligare från Adam Smith (se d. o.),
grundläggaren av den s. k. klassiska
nationalekonomien i England, till
vars främsta representanter sedermera
kom-mo att räknas Th. R. Malthus, D. R
ica r d o och J. S. Mill samt fransmannen
J. B. S a y (se dessa ord). »Wealth of
nations», Adam Smiths huvudarbete (1776; sv.
övers., »Folkens välstånd, dess natur och
orsaker», 2 dir, 1909—11), angiver i själva
sin titel den nya fackvetenskapens
begränsning till samhällslivets ekonomiska villkor
och problem (i motsats till den allmänna
samhällsläran; se Sociologi). En
ekonomisk-geografisk och ekonomisk-historisk
beskrivning och en statistisk behandling av
fakta och data äro även med denna
begränsning oumbärliga men endast som
hjälpmedel att samla och ordna stoffet för att ur
detta utan förutfattade meningar utforska
sammanhangen mellan de verksamma
orsakerna och deras verkningar i nationernas
strävan att höja sitt välstånd. Såsom
hjälp-vetenskaper anlitas därvid även andra
samhällsvetenskaper (filosofi, psykologi). De
prak-tisk-politiska åtgärder och system, som under
olika historiska skeden tillämpats i skilda
länder, komma till behandling, dels historiskt
och dels för principiell analys. Men
vetenskapens främsta och egentliga uppgift, sådan
den tidigast uppfattades av fysioki aterna och
av klassikerna, är utforskningen av den
generella lagbundenheten i de ekonomiska
företeelserna, den s. k. rena eller
teoretiska n. Dess nödvändigt abstrakta system
äger endast indirekt tillämplighet på det
verkliga livet med dettas skiftande och
konkreta företeelser och förhållanden vid olika
tidpunkter och i olika länder, d. v. s. endast
i den mån systemet suppleras i detaljer, med
vilkas till art och grad växlande betydelse
teorien utbygges och verifieras i en s. k.
praktisk eller tillämpad n. (med
hänsyn till näringsväsendet i allm., de
särskilda näringsgrenarna, de sociala
förhållandena samt gällande rättsordning,
lagstiftning, förvaltning och beskattning).
Finansvetenskapen ingår som del i den
teoretiska och praktiska n. Genom teorien
och dess tillämpning lämpar sig n. att bli
vägledande för ekonomisk politik
(»statsmännens vetenskap»). Dennas
målsättning och intressekonflikter kunna dock icke
frigöras från de politiskt intresserades
subjektiva meningar, till vilka den teoretiska
och tillämpade vetenskapen principiellt håller
sig objektivt neutral, utan att uppge sina
grundläggande premisser om välståndets
natur samt en ekonomisk värdesättning i
enlighet med gängse uppfattning om vad som
främjar enskilt och allmänt bästa ur
väl-ståndssynpunkt.
Klassisk n. Ju rikligare ett folk är
försett med allt vad som finnes behövligt till
livets nödtorft och bekvämlighet, desto högre
är dess välstånd. Graden av välstånd beror
främst av den insikt och energi, med vilka
ett folk utnyttjar sitt lands naturliga
resurser. Men denna insikt och energi nå efter
all historisk erfarenhet sin högsta möjliga
utveckling endast under förutsättning av
individens personliga frihet och säkerhet till liv
och egendom. Med denna förutsättning
tryggas envar i sin strävan att förbättra sin
eko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
