Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nationalekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
743
Nationalekonomi
744
nomiska och sociala ställning. Driften därtill
utgör livsprincipen i det ekonomiska
samhällslivet. Folkökning, arbetsfördelning (se
d. o.), inbördes utbyten av nyttiga varor och
nyttiga tjänster samt penningens uppkomst
och bruk utgöra principiella riktlinjer i
samhällslivets ekonomiska historia, efter vilka
utvecklingen alltjämt fortskrider i
kultursamhällena, med ökad penning- och
kreditanvändning. — Det ekonomiska framstegets
sammansatta faktorer nödvändiggöra vid en
teoretisk analys av det ekonomiska livet till
en början det abstrakta antagandet, att
endast den faktor varierar, vars variationer just
undersökas till sin omfattning, art och verkan,
medan andra ekonomiska förhållanden
antagas förbli oförändrade (»under eljest lika
förhållanden»; jfr D e m o g r a f i, Malthus,
Jordproduktivitetslagen samt K
a-p i t a 1 och Lag 1). Nyckeln till en generell
förklaring av de ekonomiska sammanhangen
sågo klassikerna i prisbildningen (se Til
1-gång och efterfrågan), dels på
varumarknaden och dels på marknaden iför
produktionsmedlen (arbetsmarknaden,
fastighetsmarknaden, kapitalmarknaden) samt på
penning- och lånemarknaden. Genom
prisbildningen, vid vilken penningen fungerar som
räkneenhet men varornas relativa värden äro
avgörande, regleras konsumtion och
produktion samt inkomstbildningen och
inkomstfördelningen. Med stor genialitet uttänkte
Ri-cardo en enhetlig grundläggande teori för va
rornas relativa värden, vilka han sökte visa
proportionella inot de för olika varors
reproduktion normalt erforderliga
arbetsmängderna, på vilka reproduktionskostnaderna i stort
sett ytterst kunde reduceras
(arbetsvärdeteorien; se V ä r d e). Ehuru denna Ricardos teori
ej hållit stånd inför den senare kritiken, har
den befordrat insikten i
produktionskostnadernas sammansättning och dessas praktiska
vikt inom prisbildningen. Den har därjämte
fått betydelse dels genom den mycket
avvikande innebörd, som den givits av Karl Marx
(se d. o. och Socialism), och dels genom
de försök till allmännare tillämpning (för
förklaring även av jordräntan och
kapitalräntan), som gjorts av de s. k.
harmoni-ekonomerna (se B a s t i a t, F., och C a r e y, H. C.).
Den internationella handelns grundläggande
teori, i vilken de särskilda nationerna
betraktas såsom skilda folkhushåll, är alltjämt
baserad på Ricardos lära om de relativa
produktionskostnaderna. Fördelningen på
inkomstarterna, inkomster av arbete och tjänst,
inkomster av jord (fastighet) och inkomster
av kapital (och av rörelse, som ännu för
hundra år sedan i allm. drevs med eget kapital),
gjorde Ricardo till teoriens huvudföremål, med
syfte att klargöra grundbetingelserna för
fördelningen av den årliga avkastningen av ett
folks arbete, jord och realkapital på
representanterna för resp, produktionsfaktorer uti
re-alinkomster genom olika inkomstarter,
arbetslön, jordränta, kapitalprofit. Dessa
inkomstarter tillföllo i stort sett olika samhällsklasser
i England, arbetare (folkets stora massa),
jordägare (aristokratien) och kapitalister (av
skilda slag: jordbrukande arrendatorer,
in-dustriidkare, köpmän). Företagarvinsten
utskildes ur profiten på kapital av J. B. Say.
Systemet var uppbyggt på Smiths teorier
och blev grundläggande även för beskatt-*
ningens teori; det propagerades av bl. a. J.
R. M’Culloch (se bd XIII, sp. 552). Teorien
för arbetslönen (se d. o.) och framför allt
för jordräntan (se d. o.) har väsentligen
bestått kritiken och kapitalränteteorien förts
vidare av N. W. Senior (se d. o.).
Mindre beaktade av samtiden blevo originella
uppslag och abstrakt generellare
framställningar av sammanhangen hos v. Thünen (se
d. o.). Dominerande i Storbritannien långt
efter 1800-talets mitt, fann den klassiska n.
föga förståelse i Förenta staterna (Alex.
Ha-milton, H. C. Carey, John Rae, F. A.
Wal-ker). Den franska akademiska n. förblev
däremot med en inriktning, som närmast gavs av
Say. ortodoxt liberal längre och i långt högre
grad än den engelska (M. Chevalier, Guyot,
Leroy-Beaulieu). Direkt från England och
indirekt från Frankrike fick systemet
insteg i andra romanska länder. Tyska
översättningar och sammandrag av klassikerna
vunno tidigt spridning, och skolan
företräddes i Tyskland av flera akademiska lärare
(bl. a. K. H. Rau). Till svenska översattes
delar av »Wealth of nations» av A. G.
Silverstolpe (se d. o.). J. Holmbergsson (se d. o.)
utgav på svenska tysken Sartorius’
kompendium av A. Smiths verk för bruk i
den akademiska undervisningen, och C. D.
Skogman (se d. o.) översatte Says lärobok.
— Storbritanniens industriellt och
merkantilt (se Handelspolitik,
Industrialism och
Kontinentalsyste-m e t) ledande ställning under
revolutions-och Napoleonskrigen samt den därpå följ,
fredskrisen gav dess ekonomiska och
finansiella politik en världsekonomisk betydelse,
som dess ekonomiska vetenskap under samma
skede delade. Folkförsörjnings- och
penning-problemen blevo under denna tid också
brännande, liksom under och efter världskriget
1914—18. Lärde och lekmän gjorde det
klassiska systemet till en arsenal, ur vilken
vapen hämtades i kampen för fri konkurrens
och frihandel och mot statsinblandning i
näringslivet (se Anti-corn-law-league
och Co b den). Extrema tillämpningar av
systemet (se M a nch e s te r sko lan)
framkallade dock också opposition (från bl. a.
Car-lyle och Ruskin samt bland
vetenskapsmännen Adam Müller, C. A. Agardh, A. Comte,
Sismondi och Saint-Simon) och
misskrediterade även systemet (särskilt i den s. k.
löne-fondsteorien; se Arbetslön, sp. 1262).
Den ekonomiska utvecklingen gick emellertid
mot näringsfrihet (se d. o.) och frihandel (se
Hande Ispol i t i k). Med
fackföreningsvä-sendets och aktieväsendets utbredning
fram-kommo dock nya sammanslutningstendenser
och nya organisationsformer, i jämbredd med
vilka statsingripandet i näringslivet efter
hand fått en räckvidd, som ånyo aktualiserat
klassicismens grundläror och medfört en
renässans för teoretisk n. — Kritiken och
oppositionen mot klassicismen vände sig
vetenskapligt från början dels mot den till grund
lagda individualismen och rationalismen
(människan icke blott .förnuftsvarelse; »the
economic man» en fiktion, mycket skild från
»der wirkliche Mensch»), dels mot
överskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
