Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
745
Nationalekonomi
746
ningen av (det affärsmässiga) privatintresset
och dels slutligen mot den alltför mekaniska
uppfattning av samhällslivet, som syntes
komma till uttryck i extrema anhängares
övertygelse om att det i huvudsak reglerade
sig självt genom ett system av ekonomiska
lagar.
Historiska skolan representerade
fr. o. m. 1840-talet i Tyskland ur dessa
synpunkter en alltmera samlad och fr. o. m.
1870-talet på visst sätt organiserad vetenskaplig
reaktion, som vunnit anslutning i alla länder.
Även i modern vetenskap med dess allt längre
genomförda specialisering och därmed även
differentiering på olika underdiscipliner och
riktningar är grundskillnaden tydlig mellan
klassiska och historiska strömningar, mellan
vilka striden i själva verket givit upphov till
en fruktbar arbetsfördelning. De förra utgå
mera från och inriktas främst på abstrakt
analys av särskilt ekonomiska och
kvantitativt mätbara företeelser inom prisbildning,
penning- och bankväsen m. m., vilka
företeelser framför allt lämpa sig för en strängt
systematisk behandling, t. o. m. i matematisk
form. De senare inriktas mera på
samhälleliga förhållanden och inrättningar i deras
historiska och praktiska utveckling och
betydelse, med hänsyn jämväl till irrationella och
mera sociala än eg. ekonomiska faktorer,
varvid undersökningen måste bli mera detaljerat
beskrivande och historiskt förklarande. De
faktiska företeelserna och förhållandena i
det ekonomiska samhällslivet (bl. a. stånd och
klasser), deras historiska förutsättningar,
deras sociala ändamålsenlighet och möjliga
påverkbarhet i bestämda syften samt de
samhällsekonomiska åskådningarnas uppkomst
och utveckling syntes dessa socialt
intresserade forskare anvisa den
samhällsvetenskapliga forskningen betydelsefullare uppgifter än
den, som närmast föresvävat klassikerna.
Klassicismens lagar visades äga till tid och
rum på allehanda sätt begränsad giltighet,
och huvudvikten i den ekonomiska
forskningen lädes på begränsningarna (praktisk n.;
ekonomisk politik). Samhället är individerna
överordnat, dess liv och utveckling följa
icke mekaniska lagar, och de sociala
faktorerna utöva sina inflytelser på individerna,
vilka genom dem formas och inställas i sin
sociala miljö. Denna miljö måste utforskas
i alla sina faser. Icke minst avgörande
influerar den moderna nationalstaten, under
vars hägn folkets strävan till högre välstånd
organiserats. Att bevara och stärka
folkkraften produktivt och främja tillgodogörandet av
dess produktiva resultat för ett gemensamt
och allmänt väl, som ofta skymmes från
privatekonomiska synpunkter, ålägger staten
och dess organ de viktigaste ekonomiska och
sociala uppgifter. N. är en i hög grad
nationell vetenskap. Såsom sådan beaktar den
de enskilda nationernas särskilda
förhållanden, även med hänsyn till deras
internationella förbindelser, och reserverar sig mot
generella tillämpningar av fri konkurrens,
frihandel m. m. Skolan betecknas av anhängare
även såsom realistisk eller etisk. Ett visst
konservativt drag framträder i dess respekt
för det historiskt givna eller traditionella.
Lagstiftning, förvaltning och beskattning
äg
nade den sitt studium med starkt sikte på
undervisningens behov vid utbildningen av
ämbetsmän. Huvudmän för den historiska
riktningen i Tyskland voro W. R os che r och
Bruno II i 1 d e b r a n d ävensom K. K n i e s
(1821—98) samt F. List; fr. o. m. 1870-talet
framträder jämte A. H. G. W a g n e r
alltmera G. v. S ch m o 11 e r (se dessa ord samt
Verein f ii r Sozialpolitik);de flesta
tyska akademiska lärostolar i n. bekläddes
av mer eller mindre framstående
representanter för denna skola. Forskningsarbetet
blev fruktbart bl. a. i socialpolitik (ce d. o.
och Katedersocialister).
Forskningsprogrammet medförde mycken splittring på
specialundersökningar, mer el. mindre
disparata och svåra att inställa i systematiska
sammanhang. Försöken till
samhällshisto-risk systematik (se Sombart, W.), historiska
utvecklingslagar m. m. kritiserades av
historikerna av facket. Enär de tyska universiteten
drogo till sig studerande från andra länder,
vann skolan utbredning i dem, bl. a. i
Förenta staterna (Charles F. Dunbar, Richard T.
Ely m. fl.). Engelsmannen Leslie (se d. o., sp.
1036) företrädde skolan med skärpa i
klassicismens moderland (se även A s h 1 e y, W. J.),
där den fann anknytningspunkter hos A.
Smith, Malthus och j. S. Mill och i
anknytning till dem vunnit ständig förståelse (se
T o y n b e e, A.), även på håll, där man
bestämt hävdat den abstrakta teoriens primat.
Under mycket akademiskt motstånd från
liberal ortodoxi vann skolan terräng i
Frankrike genom P. C a u w è s och C h. G i d e (se
dessa ord), i Italien med L. C o s s a, i
Sverige med J. A. L e f f 1 e r (se dessa ord).
Klassicismens renässans vid
ingången av 1870-talet (se G r ä n s n y 11 a och
Gränsproduktivitet) framkallade en
metodstrid mellan nyklassiker och anhängare
av historiska skolan. Denna strid upptogs
av marginalteoriens främste österrikiske
upphovsman (se M e n g e r, K.). Med dennes båda
främsta lärjungar (se B ö h m von B
a-w e r k och W i e s e r, F. v.) skedde ett
genombrott för den österrikiska (psykologiska,
he-donistiska) skolan, som gav tidsmomentet dess
plats i produktions- och fördelningsläran. Till
denna skolas främsta namn räknas svensken
K. Wicksell. Dess kapitalränteteori hade
i viss mån föregripits av D. D a v i d s o n.
G. C a s s e 1 har ställt sig avvisande till
denna och även (efter Walras’ uppslag) sökt
eliminera värdeläran (med bibehållande av
marginalbegreppet) samt direkt på prisläran
utformat ett enklare teoretiskt system, i
vilket värdebegreppet representeras av
begreppet »knapphet». En logiskt elegantare och
mera invändningsfri principiell behandling av
efterfrågan och tillgång samt därmed av
prisläran och fördelningsläran möjliggjordes
genom det marginala betraktelsesättets
införande i teorien, och större klarhet spreds över
en mängd tidigare olösta problem, i det alt
det kausala behandlingssättet ersattes med
ett funktionellt. Matematisk metod (med
algebraiskt beteckningssätt) lämpade sig för
de nya problemställningarna, och med dess
användning utbildade sig (i anslutning
närmast till Cournot och Walras) en matematisk
skola, som företrätts av nyklassiker i alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
