Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nationalekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
747
N ationalekonomi
748
länder, bl. a. Edgeworth och Wicksteed i
England, Irving Fisher i Förenta staterna,
Pantaleoni, Pareto (Lausanneskolan) och
Ba-rone i Italien, L. von Bortkiewicz i Berlin,
K. Wicksell i Lund, L. V. Birck i Köpenhamn,
O. Jæger i Oslo. Supplementärt användes
metoden (efter Jevons) även av A. Marshall
(Cambridgeskolan), Nicholson, Pigou m. fl.
i England, där holländaren Piersons lärobok
i eng. övers, vann stor spridning; se även
C. A. V. S tuar t (Holland). Det klassiska
systemet i modern form utbyggdes av J. B.
Clark i Förenta staterna; i läroböcker
utvecklades där det moderna systemet av E.
R. A. Seligman och med utomordentlig
pedagogisk skicklighet av F. W. Taussig; se även
C a r v e r, T h. N.
Ren n. (teoretisk n.) bedrives numera
såsom en specialvetenskap, inom vilken den
aktuella vetenskapliga debatten koncentreras
kring gränsnyttelärans och
gränsproduktivi-tetslärans (i olika formuleringar) relevans (se
Wicksell, K.), resp, umbärlighet (se Cassel,
K. G.), prisbildningsproblemen, med särskild
hänsyn till efterfrågans elasticitet m. m.,
monopolprisbildning samt prisbildning under
mellanformer av fri konkurrens och monopol,
prisbildning och inkomstfördelning,
företagar-vinst, löneteoriens (på basis av
gränsproduk-tivitetsläran) tillämplighet på lönestatistiskt
material o. s. v. samt den moderna teoriens
utformning inom finansvetenskapen.
Penning- och kreditteorien,
inom vilken K. Wicksell gjort en grundläggande
insats, samt läran om kreditväsendet och
bankpolitiken ha under och efter
världskriget utvecklats (om tidigare framsteg se
Bagehot och Withers), särskilt med
hänsyn till frågan om stabilisering av den
allmänna prisnivån (penningens köpkraft)
genom räntepolitiken m. m. (eller prisnivåns
reglering i omvänd proportion till de
allmänna framstegen inom varuproduktionen).
I samband därmed har teorien om
konjunkturväxlingarna fått nytt material genom
upprättande av konjunkturforskn.ingsinstitut i
flera länder (se Handelskris och
Index 2). G. Cassel har på dessa gebit
framträtt med internationell auktoritet. En livlig
diskussion har förts kring frågan om
guldmyntfot eller fri myntfot (se H a w t r e y,
K e y n e s och Myntfot), växelkurserna,
internationell kredit (kapitalexport) m. m. samt
om inlåningens eller utlåningens primat i
bankrörelsen (se K r e d i t, sp. 25). —
Finansvetenskapen har bearbetats på
basis av moderna teoretiska principer (se
Sax, E.). Debatten har därvid gällt
inkomstbegreppet (bl. a. till skillnad från
förmögenhetsökningar, som icke äro av inkomstnatur),
de offentliga inkomsternas och utgifternas
natur och arter, kollektivhushållningens inom
stat och kommun förhållande till den privata
förvärvsverksamheten och enskild
hushållning, (den gränsnytteteoretiska) motiveringen
för progressiv inkomstbeskattning m. m.
Praktisk n. har specialiserats inom de
äldre huvudgebiten, näringspolitik (allmän:
se Handelspolitik och Näringsfrihet;
speciell: inom jordbruk, bankväsen m. fl.
näringar), socialpolitik (se d. o.) och skattepolitik
(statsfinanser, kommunalfinanser), samt
ut
byggts med generell företagsekonomi eller
driftslära, behandlande samorganisationen i
företag av arbetskraft och kapital (ty.
Be-triebslehre, Privatwirtschaftslehre) m. m.
Konsumtionen har underkastats omfattande
undersökningar (se Hushållsbudget).
Världshushållet har alltmera beaktats
(Weltwirt-schaftslehre). — Ekonomisk politik har
skildrats och analyserats i sina olika faser,
med anknytning till representativa system
och statsmän. En livlig diskussion har förts
om vetenskaplig objektivitet (se W e b e r,
Max) samt om ekonomisk lagbundenhet
gentemot maktinflytelser (partier,
arbetsgi-var- och arbetarorganisationer).
Det trots den fackvetenskapliga
begränsningen till, åtm. i huvudsak, ekonomiska
företeelser i samhällslivet omfattande
forskningsområdet har nödvändiggjort en vittgående
arbetsfördelning mellan vetenskapsmännen av
facket, vilken till ej ringa del torde förklara,
att kontakten mellan specialister inom
vetenskapens olika gebit icke räckt till för att
göra forskningsmetoder och
forskningsresultat så förenliga med varandra, som de oftast
visa sig vara i grunden, trots skenbara
motsägelser. Inom den rena teorien äro
diver-genserna framför allt desamma, som
karakteriserat motsättningen mellan klassicism och
historism, en mera individualistisk, abstrakt
och mekanisk uppfattning av sammanhangen
mellan de ekonomiska företeelserna gentemot
en social, etisk och historisk. Inom den
nyklassiska riktningen ha efter
marginalprincipens genombrott, införandet av
tidsbegreppets dominans i produktions- och
fördelnings-läran samt därför försök att utforma de
teoretiska principerna funktionsteoretiskt och
dynamiskt de positiva framstegen, utöver de
rent formella och i fråga om specialproblem,
varit mindre betydande. Den rena teorien
har sålunda företett en viss (epigonisk)
avmattning, trots mycket framstående
representanter; den rena teorien har ånyo vunnit
anklang i Tyskland (främst måhända genom
inflytelser av Cassel). Inom den historiska
riktningen märkas ansatser till nya
skolbildningar i anslutning till modern filosofi,
psykologi och rättsfilosofi (Rickert, Windelband,
Driesch och Stammler, fransmannen Bergson,
italienarna B. Croce och Rignano,
amerikanerna W. James och M’Dougall; se även
Hägerström). Inom tyskt språkområde ha
Werner Sombart och Othmar Spann
(universalism) var för sig bildat skola, Veblen och
W. C. Mitchell i Förenta staterna
(behavio-rism, institutionalism). — Om svensk n.
jfr även Bagge, G., B r i s m a n, S.,
Heck-s c h e r, E. F., Montgomery, G. A.,
Ohlin, B., Silverstolpe, K. G. M..
S o m m a r i n, E. F. K., Thörnberg, E.
H., Åkerman, J. G. och J. H., Å m a r k,
K. F. E., m. fl.
Litt.: O. Spann, »Huvudteorierna uti
nationalekonomien i lärohistorisk framställning»,
bearb. (1927; antiken, medeltiden,
merkan-tilismen, fysiokratismen, klassikerna); E. H.
Thörnberg, »Nationalekonomiens historia», I
(1924; samma tidsskeden som nyssnämnda
arbete samt harmoni-ekonomerna och J. S.
Mill); J. K. Ingram, »A history of political
economy» (1888; ny uppl. 1925; sv. övers.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
