Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nationalförmögenhet - Nationalförsamling - Nationalgalleri - National gallery - Nationalgarde - National Geographic Magazine - Nationalgodtempoarorden (N. G. T. O.) - Nationalisering - Nationalism - Nationalister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
751
Nationalförsamling—Nationalister
752
dessa lida alla av stora brister. En verkligt
upplysande jämförelse mellan ett lands n.
vid olika tidpunkter försvåras också
därigenom, att penningvärdet undergår
förändringar. I Sverige har särskilt prof. P. E.
Fahlbeck ägnat sig åt hithörande spörsmål.
Såsom belysande må anföras följ, beräkningar
i fråga om Sverige (siffrorna ange mill. kr.):
1885 1898 1908
Jordbruksfastighet 3,093 3,100 3,679
Annan fastighet 1,459 2,349 4,667
Kreatursstocken 441 500 660
Jordbrukets döda inventarier 139 180 322
Lager, maskiner, personlig lösegendom m. m 1,380 2,272 3,711
Gruvor o. a. större
fyndigheter 43 92 518
Fisken och fiskevatten 37 45 86
Kommunikationsmedel 442 761 897
Handelsflottan 79 104 163
Myntstock och myntmetall ... 44 69 111
Fordringar av utlandet 50 98 331
Summa 7,207 9,570 15,145
Skuld till utlandet 664 570 1,332
Behållning 6,543 9,000 13,813
Enl. denna tablå skulle alltså Sveriges n.
ha starkt vuxit under angivna tidsperiod.
Delvis beror emellertid siffrornas stegring
under perioden 1898—1908 på penningvärdets
samtidigt inträffade fall. — Ett exempel från
utlandet: För Tyskland beräknade Helfferich
n. 1911 till 310 milliarder guldmark; förtiden
efter kriget antog han, att n. minskats till
150 milliarder guldmark.
Litt.: P. E. Fahlbeck, »Sveriges
nationalförmögenhet, dess storlek och tillväxt» (1890);
»Sveriges nationalförmögenhet omkring år
1908 och dess utveckling sedan mitten av
1880-talet» (1912; av I. Flodström) samt art.
»Volksvermögen» i »Handwörterbuch der
Staatswissenschaften» (4:e uppl. 1928).
P. E. F-k. (J. R. N.)
Nationalförsamling (fr. assemblée nationale)
var det namn, som franska riksdagens tredje
stånd antog 17 juni 1789 för att därmed
beteckna sig som hela folkets representation.
Namnet har sedan i olika länder brukats om
folkrepresentationer, som sammanträtt under
revolutionära förhållanden eller vid kritiska
tillfällen tagit ledningen av nationens
angelägenheter i sin egen hand, särskilt om de
därvid framträtt som författningsgivande,
»konstituerande». I Grekland sammanträdde
1821 en n., i Tyskland hölls 1848—49 i
Frankfurt a. M. en sådan, i Frankrike tillkom efter
andra kejsardömets störtande en n., som satt
1871—76. I Ryssland förbehölls efter
marsrevolutionen 1917 åt en n. att definitivt
bestämma rikets framtida författning, men när
den omsider samlades, 18 jan. 1918, innehade
bolsjevikerna makten i staten och upplöste
denna n. redan följ. dag. N. (ty.
Nationalver-sammlung) var ock namnet på den
författningsgivande församling, som inkallades efter
1918 års revolution, sammanträdde i
Wei-mar 6 febr. 1919 och åtskildes i Berlin 21
maj 1920. I Österrike hölls en n. med samma
uppgift 4 mars 1919—17 okt. 1920. I
Tjeckoslovakien bildades redan okt. 1918 en n., som
i nov. s. å. vidgades till författningsgivande
och åtskildes först 1925. — I Frankrike är
n. namnet på parlamentets båda kamrar, då
de i Versailles samlas till gemensamma
sammanträden för val av republikens president
eller revision av författningen. V. S-g.
Nationalgalleri, se Nasjonalgalleriet i
Oslo och Nationalmuseum, sp. 757.
National gallery [nä^nøl gä’lori], i London,
engelska statens konstsamlingar, grundades
1824. De verkligt betydande samlingarna av
äldre italiensk, holländsk, spansk, tysk,
fransk etc. målarkonst finnas i en på
1830-talet uppförd, senare betydligt utvidgad
byggnad vid Trafalgar square (se London, bild
25). Samlingarnas kvalitet och beträffande en
del konstskolor nästan enastående allsidiga
urval, särskilt 1600-talets italienska och
nederländska, göra museet till ett av världens
förnämsta. I National gallery, M i
11-b a n k, vanl. kallat Tate gallery (förr
National gallery of british art), inrymmes
hu-vudsakl. engelskt måleri. Museets
grundstomme donerades 1897 av sir Henry Tate;
byggnaden tillbyggdes 1910 och 1923. —
Intill N. ligger National portrait gallery,
öppnat 1896. Det innehåller porträtt
(målningar, teckningar och skulpturer) av
framstående engelska män och kvinnor. E. L-k.
Nationalgarde, ett slags borgargarde el. på
den allmänna tjänstepliktens grund upprättat
andra el. tredje linjens uppbåd, som särskilt
i Frankrike varit framträdande. Det
skapades där 1789—90 av La Fayette, upplöstes
såsom oppositionellt 1827 men återuppstod
egenmäktigt vid 1830 års revolution. Vid
1848 års februarirevolution bildades i Paris
på grund av n:s opålitlighet ett
mobilgarde (garde nationale mobile); det
upplöstes kort därefter. 1868 delades n. i två
delar, det mobila n., nu åter i allm. kallat
mobilgardet, och det övriga n.
Omorganisationen var dock icke genomförd 1870. Från
mobilgardet kommo många av dem, som under
krigets senare del ingingo i de nyuppsatta
arméerna. N. och mobilgardet ersattes genom
lag 1872 av territorialarmén. M. B-dt.
National Geographic Magazine [nä^nal
d^iå-gräTik mägazVn], populärvetenskaplig
månadsskrift för geografi och resor med en uppl.
på över 1 mill. ex., utg. i Washington av
National geographic society (gr. 1888).
Nationalgodtemplarorden (förk. N. G. T. O )
bildades 1888 i Örebro som en följd av
meningsbrytningar inom Godtemplarorden (se
d. o.). Orden förenades 1922 med
Templar-orden (se d. o.) till Nationaltemplarorden
(se d. o.). G. Hd.
Nationalisèring, förvandling till ett folks
samfällda egendom. I sistnämnda bemärkelse
— vanlig i den anglosaxiska världen, medan
ordet inom den germanska ersatts med
socialisering (se d. o.) — ha några socialpolitiska
skriftställare (främst Henry George, se d. o.)
yrkat på jordens nationalisering. (E.F.K.S-n.)
Nationali’sm, politisk åskådning, som
särskilt skarpt betonar nationalkänslan och
na-tionalitetssträvandena. När den framträder
mycket skrytsam och utmanande, plägar den
kallas chauvinism (se d. o.). Jfr
Nationalister. V. S-g.
Nationali’ster, anhängare av nationalism
(se d. o.). Särskilt har ordet n. använts om
vissa politiska partigrupper i Frankrike och
Ryssland samt på Irland. Frankrikes n. ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
