Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nationalmuseum i Stockholm - Nationalmuseum, Finlands - Nationalpark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
763
Nationalmuseum—Nationalpark
764
te 1907 har presidenten J. H. Lovén bestämt,
att efter hans makas död ett visst större
belopp skall till N. överlämnas. A.-b. H.
Bukowskis konsthandel har 1914 förbundit
sig att, så länge bolaget äger bestånd, till N.
årl. överlämna 5 % av bolagets nettovinst för
föreg. år. Genom testamente 1921 av
grosshandlaren E. österlind och hans maka ha
till N. donerats omkr. 100,000 kr., varav
avkastningen framdeles skall användas för
inköp av levande svenska och norska
konstnärers arbeten. 1928 donerade konsul Hjalmar
Wicander 200,000 kr., varav avkastningen
skall användas till förkovran av den
Wican-derska miniatyrsamlingen i museet. Enl.
testamente ha från Carl von Plåten 1930
överlämnats 10.000 kr., varav räntan får
disponeras för museet. Föreningen N a t i o n
almus e i vänner (se d. o.) har varit museet
till stort gagn vid ökandet av dess samlingar.
Sedan 1919 utges Nationalmusei Årsbok.
Rörande Statens historiska
museum och Myntkabinett samt L i
v-ru st k amm a re n se dessa ord. (A-l G-n.)
Nationalmuseum, Finlands, i
Helsingfors, har sitt upphov i en liten samling
forn-saker, som Helsingfors univ. upprättade på
1830-talet och som 1868 erhöll utvidgad
lokal och namnet
Historisk-etnogra-fiska museet. En kraftig verksamhet i
synnerhet för insamlingen av förhistoriska
och historiska föremål utvecklade den 1870
grundlagda Finska fornminnesföreningen,
medan de etnografiska samlingarna ung.
samtidigt begynte hastigt ökas genom
expeditioner. utsända av studentnationerna. Alla dessa
samlingar övertogos 1885 av den då inrättade
Arkeologiska kommissionen, och 1893 fick
museet en fast stab av vetenskapligt
utbildade vårdare (en statsarkeolog, intendenter
och senare amanuenser) samt namnet S t
a-tens historisk-etn o grafiska
museum. Lokalfrågan blev nu brännande. Dels
på grund av oenighet om
byggnadsprogram-met, dels till följd av de politiskt upprörda
förhållandena försenades byggnadens
uppförande så, att grundstenen lades först 1906
och taket 1910. Större delen av museet
öppnades 1916, övriga partier efter hand senare.
1917, efter ryska revolutionen, antogs museets
nuv. namn.
Museibyggnaden (se Helsingfors, bild
14) är uppf. efter ritningar av arkitekterna
H. Gesellius, A. Lindgren och E. Saarinen,
efter paviljongsystem med olika samlingar i
skilda flyglar, som kunna utvidgas oberoende
av varandra. Det yttre har fått
verkningsfull utformning genom ett högt torn, en
fantasifull borggård med loggia samt fasader,
efterbildande en medeltida kyrka och en
rundel från Vasatiden. En stark utvidgning, med
kringbyggande av en ny stor borggård, är
ifrågasatt (1931), och ritningar finnas färdiga.
Samlingarna bestå av tre avd.
Förhistoriska avdelningen omfattar alla
fornfynd inom landet, som enl. lag böra tillfalla
staten, och en mindre samling utländska
arkeologiska föremål för jämförande studier.
Historiska avdelningen omfattar
kyrkliga fornsaker, en vapen- och
uniformsamling, föremål, belysande de högre
klassernas liv, en mynt- och medal j samling och
en bildsamling. I löst samband med avd. står
Sveaborgs friluftsmuseum, en del
av den äldre fästningen jämte ett litet
museum i den gamla kommendantsbyggnaden.
Etnografiska avdelningen
omfattar utom inhemska föremål etnografiska
samlingar från alla delar av världen, särskilt
från de finsk-ugriska folkens områden i
Ryssland. Förbundet med avd. är sedan 1909 F
ö-lisö friluftsmuseum, ung. motsv.
Skansen i Stockholm, på en holme v. om
Helsingfors. — Litt.: Museets »Vägledning»;
»Finlands nationalmuseum» (i Finskt
Museum 1916); Th. Schvindt och U. T. Sirelius,
»Studentavdelningarnas etnografiska
museum» (1922). K. K. M.
Nationalpark, ett för det allmännas
räkning avsöndrat område, inom vilket naturen
hålles fredad för varje ingrepp. Ett mindre
dylikt område kallas
naturskyddsområde (se Naturskydd) el. reservat.
Den första egentliga n., Yellowstone national
park, avskildes i U. S. A. 1872 (1832 hade ett
mindre reservat, Hot springs, avsatts). I
Sverige avskildes till följd av riksdagsbeslut
1909 9 n. F. n. finnas 13 dylika (se resp,
land-skapskartor). 1) Vadvetjåkko n.(24.5 kvkm),
i Lappland, n. om Torneträsk; omfattar ett
lågfjäll och ett vidsträckt sump- och deltaland med
häckningsplats för ett flertal fågelarter. 2)
Abisko n. (50 kvkm), omfattande
Abisko-jokks dal och kanjon samt området kring
Abisko (se d. o.) i Lappland. 3) Stora
Sjöfallets n. (1,500 kvkm) och 4) Sa re k s
n. (1,900 kvkm), vilka tills, bilda ett
sammanhängande område i Lappland, större än
någon annan n. i Europa, och tillika utgöra
Sveriges största djurreservation, där bl. a.
björnen kvarlever (se Stora Sjöfallet
och S a r e k). 5) Pel j ek ai se n. (146
kvkm), i Lappland, i Arjeplogs fjälltrakter;
fjällbjörksområde med angränsande kalfjäll.
6) Sånfjällets n. (27 kvkm), i
Härjedalen, på n. ö. sidan av Sånfjället (se d. o.).
7) H a m r a n. (0,20 kvkm), barrskogsområde
i Orsa finnmark, Dalarna. 8) G a r p h y
t-tans n. (1,09 kvkm), i Närke (se
Garp-hyttan). 9) Ängsö n. (0,75 kvkm), i
Stockholms skärgård, Länna socken,
Uppland (lövängsholme). 10) Got sk a
sandöns n. (4 kvkm; se Got sk a sandön).
11) Blå Jungfrun (0,46 kvkm), i
Kalmarsund, Småland (se Jungfru n). 12]
Norra K vi 11 (0,27 kvkm), ett
skogsområde i Rumskulla socken, Småland. 13)
Dalby-Söderskogens n. (0,34 kvkm), i
Dalby socken, Skåne; består av Dalby hage,
en relikt av det skånska slättlandets forna
skogstäcke med blandskog av ädla lövträd.
Därjämte ha till n. föreslagits Borga hage
invid Borgholm, Stenshuvud (se d. o.) och hela
Gotska sandön. — N. äro skyddade enl. lag
av 25 juni 1909. Överträdelse av denna lag
straffas med böter fr. o. m. 5 t. o. m. 1.000 kr.
I Norge saknas egentliga n.
Landsfor-eningen for naturfredning, gr. 1914, har dock
till n. föreslagit stora områden på Dovre,
Hardangervidda, Suldals-öykleheiene och på
Svalbard. Mindre, naturskyddade områden
finnas bl. a. i Oslofjorden (geol.), vid Sylarna
(alpin flora), i Tysfjorden (Nordland;
växt-och djurliv) och vid Nordkap (växt- och
djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
