Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nattsländor - Nattsmyg - Nattsvett - Nattsvärmare - Nattugglor - Nattvakt - Nattvaktsbolag - Nattvarden, Herrens heliga nattvard, Altarets sakrament, Eucharisti, Kommunion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
789
Nattsmyg—Nattvarden
790
En nattslända, Phryganea grandis.
tiskt slickorgan, som tillåter djuren att
upptaga endast flytande föda. De fyra vingarna
äro hinnartade och ha endast få tvärnerver.
De äro beklädda med hår el. i sällsynta fall
hårfjäll samt äro ofta mer el. mindre
brokigt tecknade. I vila äro de takformigt
hoplagda, varvid de bredare bakvingarna äro
lagda i veck. Hos honan av släktet Enoicyla
äro vingarna starkt rudimentära.
Bakkroppens sista segment äro i synnerhet hos hanen
försedda med komplicerade och ofta för
artbestämningen avgörande kopulationsorgan.
Storleken växlar starkt; hos de minsta
arterna (fam. Ilydroptilidae) är avståndet
mellan vingspetsarna endast några få mm, medan
den ståtliga, i Sverige sällsynta Nevronia
phalaenoides kan uppnå en vingbredd av 70
mm. Äggen äro omgivna av ett gelé- el.
kitt-artat hölje och avsättas i el. i närheten av
vatten. Larverna leva i sött el. bräckt vatten
1. Larv av Phryganea grandis. — 2. »Husmask» av
Phryganea grandis.
(ett undantag härifrån utgör Enoicyla, vars
larver påträffas på land under mossa o. dyl.)
och äro allmänt kända under namn av
husmaskar. Detta namn kommer därav, att
många arter förfärdiga ett rör av små
träpinnar el. andra växtdelar, gruskorn o. a.
föremål på bottnen, vilka sammanbindas med
silkeétrådar, avsöndrade av de på
underläppen utmynnande spinnkörtlarna. De flesta
arternas larver ha fria rör, som de släpa med
sig, andra bygga fastsittande sådana, som
ofta i mynningen äro försedda med ett fint
trådnät för uppfångande av i vattnet levande
smärre organismer (t. ex. Hydropsyche). Äter
andra tillverka blott en ryssjeliknande
fångstapparat av trådar, t. ex. den i Sveriges
bäckar vanliga Neureclipsis bimaculata, vars
»hus» påminna om omböjda korvskinn. Även
fullständigt fritt levande larver finnas, t. ex.
Rhyacophila. Larvernas mundelar äro
kraftiga, mellankroppen är försedd med tre par
ben, och i spetsen av den mjuka bakkroppen
sitta två krokbärande bihang, vilka tjäna
till att fasthålla larven i röret. På
bakkroppen sitta också buskar av trådformiga traké-
gälar. Bland larverna finnas såväl växtätare
(t. ex. Limnophilus) som rovdjur (t. ex.
Phryganea). Larven förpuppar sig i röret, vilket
tillslutes i båda ändarna med ett nät. Före
kläckningen genombryter puppan detta med
sina kraftiga mandibler, varefter den själv
förflyttar sig upp till vattenytan, där
kläckningen sker. — N. kallas även laxmyggor el.
braxenflugor och spela en stor roll som
fiskföda, både som fullbildade och som larver.
Dessa djur ha stått modell för laxfiskarens
flugkrokar. Största formrikedomen ha de i
n. halvklotets tempererade delar; i Sverige
äro hittills omkr. 200 arter kända. K. H. F
Nattsmyg, zool., se Fjällborstsvansar.
Nattsvett, vanligt symtom vid lungsot,
särskilt i dess feberstadier. Nattliga svettningar
förekomma eljest i regel vid alla
febersjukdomar, vid vilka remission och sänkning av
febern inträda under morgontimmarna, och
även som nervöst symtom, ofta i samband
med sömnlöshet. I. H.
Nattsvärmare, zool., se
Svärmarefjä-r i 1 a r.
Nattugglor, zool., se Ugglor.
Nattvakt, person med uppgift att nattetid
bevaka en byggnad, fabrik m. m. Jfr
Brandva k t och Nattvaktsbolag.
Nattvaktsbolag, bolag, som genom vakter
nattetid låter bevaka sina uppdragsgivares
egendom (nybyggen, butiker, fabriker m. m.)
mot eldfara, stöld o. s. v.
Nattvarden, Herrens helig a^n a
11-vard, Altarets sakrament, E u c
ha-r i s 11, Kommuniön, det kristna
sakrament, som hänför sig till Kristi lidande och
död. Det kristna nattvardsfirandet återgår på
Jesu sista måltid med lärjungarna aftonen före
korsfästelsen (Mark. 14: 22 ff., Matt. 26: 26
ff., Luk. 22: 15 ff., 1 Kor. 11: 23 ff.). Inom
den äldsta jerusalemitiska församlingen
firades den heliga måltiden som en enkel
sam-manskottsmåltid (»agape»). Denna högtid,
även kallad »brödsbrytelsen», betraktades som
en underpant på den kommande messianska
måltiden och firades som en glädjehögtid (»de
åto med fröjd ... och lovade Gud», Apg.
2: 46). I de paulinska breven betraktas n.
såsom åminnelse av .Jesu död, såsom uttryck
för det nya messianska förbundet samt
såsom innebärande gemenskap främst med
Kristus men därjämte ock mellan de kristtrogna
inbördes. Vid utformandet av sina tankar om
n. anknöt Paulus delvis till den samtida
my-steriefromhetens uttryck, men själva saken
är helt artskild från dylika mysterier
därigenom, att i n. allt samlar sig kring den
Korsfäste. Joh. representerar ett i
förhållande till Paulus senare skikt. Man möter
där den oscillering mellan el. rättare sagt det
»ivartannatvara» av »realism» och
»symbolism», som senare blir så kännetecknande
för den grekiska teologien inom den gamla
kyrkan; jfr Joh. 6: 54 (»Om I icke äten
Människosonens kött och dricken hans blod, haven
I icke liv i eder») och 6: 63 (»Det är Anden,
som gör levande; köttet är till intet
gagne-ligt»).
Inom den gamla kyrkan har ritualen för
n:s firande efter hand rikt utgestaltats i mer
el. mindre varierande liturgier. Även i fråga
om n:s innebörd utvecklade den gamla
kyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
