Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nattvarden, Herrens heliga nattvard, Altarets sakrament, Eucharisti, Kommunion - Nattvardsföreningar - Nattvardsgång - Nattvardskärl - Nattvardsläsning - Nattviol, Nattyxne, Nosserot - Nattväktare - Natur - Naturahushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nattvardsföreningar—Naturahushållning
793
en sorgegudstjänst. Det är i full
överensstämmelse med n:s väsen, att nattvardsliturgien
— såsom i svenska kyrkans ordning — är
genomvävd av tack- och lovmotiv.
Litt.: E. Rodhe, »Ord och sakrament»
(1916) och »Svenskt gudstjänstliv» (1923);
Y. Brilioth, »N. i evangeliskt gudstjänstliv»
(1926); H. Lietzmann, »Messe und
Herren-mahl» (s. å.); P. Althaus, »Luthers
Abend-mahlslehre» (i Luther-Jahrbuch 1929); G.
Au-lén, »Den allmänneliga kristna tron» (3:e
uppl. 1931). G. A-n.
Nattvardsföreningar, slutna kretsar, som
på 1870-talet i opposition mot svenska
kyrkans nattvardspraxis yrkade på att endast
»troende» skulle äga rätt att begå nattvarden
och därför började anordna enskild
nattvardsgång. Därvid betjänade stundom »troende»
präster, stundom lekmän. Denna princip om
»rena nattvardsbord» har sedan tillämpats
inom de s. k. frikyrkliga samfunden. Litt.: J.
Nyrén, »Svenska missionsförbundet» (i »En
samfundsbok», 2:a uppl. 1929). HgPl.
Nattvardsgång, gudstjänstform el. del av
gudstjänst (se Nattvarden). Den katolska
kyrkans mässa är en nattvardsmässa. Även
efter reformationen bibehöll mässan i Sverige
denna karaktär, men för att hävda den
protestantiska typen för gudstjänst förbjöds
1562 mässa utan kommunikanter. Då mässa
och offentlig n. hörde samman och det ej
var möjligt att vid varje mässa få
nattvards-gäster, utbildades med tiden en praxis för
gudstjänster (mässor) utan n. Antagl. var
den ritual, som i 1811 års handbok föreskrevs
för högmässa utan n., redan bruklig under
1700-talet. Benämningen högmässa
brukades sålunda om söndagens huvudgudstjänst
även utan n., och 1894 års handbok upptager
de lika berättigade alternativen: när
Herrens nattvard hålles och när Herrens
nattvard icke hålles. Om n:s anknytning till
skriftermål se d. o. Deltagande i n.
har under de senaste årtiondena starkt
minskats. Kyrkolagen föreskriver, att offentlig n.
endast får hållas i kyrka. Enl. lag 1927 kan
detta dock ske även på annan plats, som
godkänts av konsistoriet. Litt.: E. Rodhe,
»Svenskt gudstjänstliv» (1923). O. Hpl.
Nattvardskärl (lat. väsa sa’cra, heliga kärl),
de för nattvardens firande använda kärlen.
Viktigast är kalken, ur vilken vinet
utdelas. Sedan medeltiden utföres kalken vanl.
av ädel metall, i regel silver. Den består av
fot, skaft och cuppa (skål); på skaftet finnes
i regel en ansvällning (n o d) för
åstadkommande av säkrare grepp. Nattvardsbrödet
utdelas från en p a t e n, en tallrik, vanl. av
samma material som kalken och formad så,
att dess undersida passar in i kalkens
öppning, emedan patenen bör kunna nyttjas som
lock för kalken. Bröd och vin förvaras före
användandet i oblatask och vinkanna.
Den förra, urspr. en enkel ask (grek. pyxi’s),
brukade under medeltiden stundom anbringas
upphängd över altaret och fick då ej sällan
form av en duva. Under medeltidens senare
del brukades för hostians förvaring ett
torn-formigt skrin (ciborium, se d. o.) med fot och
skaft, liknande kalkens. I nyare tid har man
ofta nyttjat oblataskar av godtycklig form.
— I det katolska nattvardsfirandet ingår
794
uppvisandet av den till Kristi lekamen
förvandlade hostian som ett centralt moment.
För denna akt och för brödets föregående
invigning nyttjas en mo n stråns (se d. o.).
— För nattvardens administrerande till
enskilda personer på deras sjukläger brukas i
protestantiska länder ofta särskilda
uppsättningar av mindre n., i Sverige kallade s o
c-kenbudstyg. — Litt.: Fr. Witte, »Die
liturgischen Geräte der Sammlung Schnütgen»
(1913). H. W-n.
Nattvardsläsning kallas ofta
konfirmationsundervisningen, emedan konfirmanderna vanl.
efter konfirmationen mottaga nattvarden
första gången. B. A.
Nattviol, Nattyxne, Nosserot,
Pla-tanthéra, orkidésläkte med hela knölrötter
och i glest ax sittande vita el. gulgröna
blommor med de tre översta hyllebladen hjälmlikt
sammanstående. Läppen är jämförelsevis
liten, hel och försedd med en vanl. lång sporre.
Släktet är talrikt representerat i
Nordamerika. I Sverige finnas 3 arter. Vanligast är
P. bifolia, som har två stjälkblad och rent
vita blommor, som dofta starkt, särskilt fram
på kvällen; den växer i skogsängar ända upp
till s. Lappland. Även Hesperis (se d. o.)
benämnes stundom n. G. M-e.
Nattväktare, se Brandvakt.
Natür (lat. natüra). Den skiftande
betydelsen av termen n. gör den till ett omtyckt
medel att i filosofiska o. kvasifilosofiska
resonemang skapa stundom tvivelaktiga problem och
lösningar. De viktigaste betydelserna torde
vara följ. 1) En saks n. säges vara vad saken
till sitt innersta väsen är, i motsats till
dess yttre och tillfälliga bestämningar. Dessa
tänkas också ofta som senare tillkomna; det
naturliga blir då även det tidligt
ursprungliga. 2) Det yttre inflytandet fattas ofta som
tvång och konvention; naturlighet är då
frigjordhet från sådan. I utsträckt betydelse
kunna hela kulturen och samhällslivet fattas
som något dylikt konventionellt; n. är då
den motsatta tillvaron till det mänskliga
samhället. 3) N. kan fattas som ett enhetligt
besjälat väsen (så hos Aristoteles); det talas
om n:s ändamål, n:s avsky för tomrummet,
om natura na tur ans (se d. o.). 4) N.
kan i olika betydelser tänkas motsatt en högre
verklighet, a) N. såsom ofri motsatt
frihetens värld, b) Då frihet förbindes med
sedlighet, sättes n. i motsats mot denna, c) N.
fattas som en död tillvaro i motsats till
andens värld. — I alla dessa betydelser
representerar n. det bristfälliga el. rent av onda
(så i alla asketiska moralsystem). 5) N.
motsatt det onaturliga. Häri framträder, i
anknytning till betydelse 1), en motsatt etisk
betoning. Det en sak innerst är tänkes vara
det för denna (etiskt) riktiga; det
onaturliga är det normvidriga. Jfr Stoiska
skolan. 6) N. motsatt det övernaturliga. N. är
då sammanfattningen av det begripliga, det
som står under naturlagarna. 7) Estetiskt
sett fattas n. som på en gång motsats mot
och material för konsten, vars verk bildas
fritt av människan. G. O-a;R-nB.
Natürahushållning, sådan form av det
ekonomiska samhällslivet, att livsbehoven
fyllas huvudsaki. genom produktion på ort och
ställe och endast i relativt obetydlig mån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
