Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturahushållning - Naturalia contractus - Naturalia non sunt turpia - Naturaliekabinett - Naturalier - Naturalisation - Naturalisera - Naturalism - Naturalön - Naturam expellas furca, tamen usque recurret - Natura naturans - Natura non facit saltus - Naturaprestation - Naturdrift - Naturdyrkan, Naturkult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturalia contractus—Naturdyrkan
795
genom byte samt att såväl egentliga
arbetslöner som ämbetsmännens avlöning utgå i
naturaförmåner. Orsakerna härtill äro
sam-färdsmedlens, arbetsfördelningens och
handelns outvecklade tillstånd. N. var t. ex.
utmärkande för Europa under äldre medeltiden
och ersattes sedermera med
penninghushållning (se d. o.). Jfr Byte 1 och E.
Heckscher i Ekonomi och Historia 1922. S. B.*
Naturalia contra’ctus, sådana
rättsverkningar av ett avtal, som inträda utan att vara
särskilt betingade men å andra sidan kunna
genom förbehåll uteslutas. De lagstadganden,
som uppställa n., kallas icke-tvingande el.
dispositiva. Sådana äro t. ex., jämlikt § 1 i
1905 års lag om köp och byte, samtliga
stad-ganden i denna lag om säljares och köpares
rättigheter och skyldigheter. Ilj. Hd.*
Naturalia non sunt tu’rpia, lat., naturliga
ting äro ej skamliga (att skämmas för).
Naturaliekabinett, rum el. skåp för och med
däri uppställd samling av naturalier (se d. o.).
N. kan även beteckna själva samlingen. N.Zn.
Naturalier, äldre namn på de naturalster
(preparerade djur och växter, mineral,
petri-fikat m. m.), som pläga förvaras som
musei-föremål.
Naturalisatiön, den akt, varigenom en
utlänning efter egen ansökan genom särskilt
beslut upptages till en stats medborgare (jfr
Medborgarrätt). Beslut om n.
meddelas i regel — såsom i Sverige — av den
natural ise rande statens regering (el. å dess
vägnar av vederbörande ministeriums chef,
justi-tie- el. inrikesministern) men kan också —
såsom i U. S. A. och i vissa sydamerikanska
republiker — fattas av domstol; stundom
sker n. — såsom i Danmark — genom en
särskild av regeringen och folkrepresentationen
gemensamt stiftad lag. I vissa stater skiljes
mellan s. k. s t o r n., som medför över huvud
samma rättigheter, som tillkomma infödda,
och s. k. mindre n., vilken utesluter vissa
av dessa rättigheter (vanl. vissa rent
politiska rättigheter, ss. rösträtt).
I Sverige äger konungen jämlikt R. F. § 33
genom n. upptaga utländsk man el. kvinna
till svensk medborgare i den ordning och
under de villkor, som i särskild lag
bestämmas. Sålunda naturaliserad utlänning njuter
samma rättigheter och förmåner som infödd
svensk medborgare, dock utan att kunna
utnämnas till led. av statsrådet. Bestämmelser
om n. meddelas i lagen 23 maj 1924 om
förvärv och förlust av svenskt medborgarskap.
I lagens § 5 stadgas, att konungen äger på
ansökan naturalisera utlänning, som
1) fyllt 21 år, 2) sedan fem år har hemvist
här i riket, 3) gjort sig känd för
hederlig vandel samt 4) har möjlighet att försörja
sig och sin familj. Under vissa
förutsättningar kan dispens meddelas från de under
punkterna 1) och 2) angivna villkoren. Om
sökanden ej enl. rätten i det land, som han
tillhör, i och med sin n. som svensk
medborgare upphör att vara medborgare i detta land
utan härför förutsattes medgivande av (det
främmande) landets regering el. annan
myndighet, fordras i regel, att dylikt medgivande
lämnats. Enl. § 6 medför n. av utländsk man,
om därvid ej annorlunda bestämts, svenskt
medborgarskap även för hans hustru och barn
796
i äktenskap, såframt barnen äro ogifta och
under tjuguett år; hustrun skall, där ej
särskilda skäl föranleda annat, beredas tillfälle
att i ärendet avge yttrande. N. av utländsk
kvinna medför i allm. svenskt medborgarskap
för hennes barn utom äktenskap; barn i
äktenskap följa moder, som är änka el. — om
vården tillkommer henne — är frånskild el.
hemskild (§ 7). F. Mr.
Naturalisera, förläna utlänning
medborgarrätt (se Naturalisatiön); göra inhemsk.
Naturali’sm. 1. (Filos.) Den ståndpunkt,
enl. vilken naturen är det enda verkliga. N.
bestrider sålunda tanken på en högre och en
lägre verklighet, artskillnaden mellan ande
och natur, frihet och naturnödvändighet,
sedlighet och naturligt driftliv. Naturalistisk
etik förklarar uppkomsten av moralen ur
naturliga drifter. Naturalistisk och religiös
livsuppfattning bruka särskilt betraktas som
kontraster. G. O-a.
2. I den allmänna konsthistorien
förekomma beteckningarna n. och realism
omväxlande som namn på den konst, som strävar
efter att återge naturen sådan den ter sig,
utan idealisering el. klassisk-romantisk
omskrivning. F. Jodl har i Ȁsthetik der
bil-denden Künste» (1917) ställt realism mot
idealism, medan M. Deri i »Einführung in die
Kunst der Gegenwart» (1922) skiljer på n.,
idealism och expressionism. G. Courbet, som
sade sig vilja måla »la vérité vraie», kallas
vanl. realist, och Chr. Krohg, som tog
verksam del i de sociala striderna i både ord
och bild, kallas naturalist. Ibland får ordet
n. betyda ett överdrivet framhävande av det
tillfälliga och fula; man syftar då närmast
på tendensen i konstverket. I det
sammanhanget förekommer ordet realism för att
beteckna verkets stilkaraktär. Bruket är
vacklande. Jfr Realism. E. L-k.
3. (Litteraturhist.) Termen har vid skilda
tidpunkter givits åt flera litterära skolor
men framför allt åt den franska, vars
utgångspunkt var Flauberts roman »Madame
Bovary» (1857) och till vilken bröderna
Gon-court, É. Zola, G. de Maupassant m. fl.
hörde. Denna franska n. spreds småningom
till övriga europeiska litteraturer. Jfr F r a
n-ska litteraturen, sp. 1035. R-n B.
Natüralön, se Arbetslön, sp. 1263.
Naturam expellas furca, tamen usque
re-curret [läses: nätur e’kspelläs furkä tamen
üskve reku’rret], »du må driva ut naturen
med högaffel, hon kommer likväl alltjämt
tillbaka», hexameter av Horatius.
Natüra natürans, mlat., skolastisk
beteckning för den skapande kraften i naturen, i
motsats till de skapade ändliga tingen el.
natüra naturäta.
Natüra non fa’cit sa’ltus, mlat., »naturen
gör inga språng», allting i naturen
utvecklas-småningom, gradvis.
Natüraprestation, utskyld eller avgäld, som
utgöres i varor eller arbete.
Naturdrift, se Vilja.
Naturdyrkan, Naturkult, dyrkan
avövernaturliga väsen, som stå i nära
förbindelse med något område av naturen el. kunna
betraktas som personifikationer av
naturföremål. Den primitiva människan har en
tendens att föreställa sig tingen i likhet med*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
