Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturdyrkan, Naturkult - Nature - Naturell - Nature morte, stilleben - Naturfilosofi - Naturfolk - Naturforskarmöten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
797
N ature—N aturf orskarmöten
798
den egna personligheten som levande,
självverksamma och att bakom allt, som sker, se
personliga orsaker. Ofta tänkes
naturföremålet som levande. På Trundholmsvagnen (se
Bronsåldern, sp. 20) framställes solen
som en skiva, dragen av två hästar.
Vanligast föreställer man sig dock ett personligt
väsen, som står i förbindelse med
naturföremålet el. har det till sin boning. I den
australiska myten är solen en kvinna, vars mantel
av röda opossumskinn är den synliga
solskivan. Känslor och stämningar, som människan
erfar, hänföras på personliga väsen. Den
be-klämning man känner i skogens el.
högfjällets djupa ensamhet väcker föreställningen
om någon, som finnes i skogen. Så uppstå
väsen, som representera även sådana
naturområden, vilka ej direkt kunna uppfattas
sorn personliga, t. ex. den svenska folktrons
skogsjungfrur el. »bergens herrar» i Japan.
Om således n:s uppkomst mycket väl kan
förstås utan den animistiska hypotesen, så är
den dock hos de flesta folk mycket nära
förbunden med tron på själar och andar. De
väsen, som bo i skogar, träd och floder,
betecknas ofta tydligt som avlidnas andar.
Viktigast av all n. är dyrkan av himlen, redan
hos naturfolken ofta förbunden med tron på
en högsta gud, som frambringat världen och
övervakar människornas handlingar. T. A-æ.
Nature [néPtJo], engelsk illustrerad
vecko-tidskrift, grundad 1869, ägnad åt
vetenskapens framsteg på olika områden.
Nature’ll, skaplynne, temperament.
Nature morte [naty’r må’rt], fr., »död
natur», stilleben (ty., »orörligt liv»), en
konstnärlig framställning av livlösa föremål,
t. ex. av matvaror, frukter, bordskärl och
musikinstrument.
Naturfilosofi, den del av filosofien, som
söker filosofiskt förklara naturen. N. har f. ö.
skiftande betydelser. Den kan dels betyda en
logisk analys av naturvetenskapens
grundbegrepp och förutsättningar, vilket alltid
måste erkännas berättigat. Dels kan den
också innebära en »naturens metafysik». Dess
förhållande till metafysiken och övriga
filosofiska discipliner blir då täml. obestämt, och
dess berättigande vid sidan av den egentliga
naturvetenskapen kan ifrågasättas. Den kan
fattas dels som en syntes av
naturvetenskapens resultat till en enhetlig världsbild, dels
också som ett spekulerande över
naturföreteelsernas väsen oberoende av
naturvetenskapen. — Den försokratiska filosofien, från
vilken ännu ej specialvetenskaperna avsöndrat
sig, var väsentligen n. Även i de
eftersokra-tiska systemen, särskilt hos Aristoteles,
stoikerna och epikuréerna, spelar n. en betydande
roll. Renässansens stora naturvetenskapliga
upptäckter medförde även en ny blomstring
av n. Sin höjdpunkt nådde n. under
tran-scendentalfilosofien, särskilt hos Schelling och
hans efterföljare, vilka, föraktande
naturvetenskapens resultat, sökte aprioriskt
konstruera naturföreteelserna. Det hejdlösa
fantasteri, till vilket detta urartade, drog likväl
förakt över n., ja, i viss mån över all filosofi.
Senare har dock n. återupptagits av
naturvetenskapsmannen själva, t. ex. av Haeckel
och Ostwald, varvid dock omvänt en bristande
förståelse för de specifikt filosofiska
proble
men ofta gjort sig gällande. — Problem, som
framträda i n., äro bl. a. frågan huruvida
naturprocesserna äro mekaniskt, dynamiskt el.
teleologiskt bestämda, frågan om förhållandet
mellan det levande och det döda (t. ex. hos
Bergson och Driesch) samt vidare om
innebörden av de nyaste fysikaliska teorierna,
särskilt relativitets- och kvantumteorierna.
N. har i nyare tid behandlats av Wundt, Mach,
Becher m. fl. G. O-a.
Naturfolk, folk på låg el. jämförelsevis låg
kulturell ståndpunkt. Termen, vars
motsättning är »kulturfolk», skapades av
upplysningstidens franska filosofer. Strängt taget
är n. en oegentlig benämning, som vår tids
s. k. »naturfolk» göra skäl för endast i
relativ mening. De ha alla en årtusenden lång
utveckling bakom sig och äro n. endast i
jämförelse med kulturfolken. K. G. L.
Naturforskarmöten. Lugnet i Europa efter
de napoleonska krigen medförde en
vetenskapens livliga uppblomstring, som snart väckte
forskarnas åstundan att periodiskt samlas
och dryfta vetenskapliga frågor. I Tyskland
bildades Gesellschaft der deutschen
Natur-forscher und Ärzte, i England The british
association, vilka alltjämt årl. hålla stora
möten. — Även i Skandinavien väcktes
intresset för dylika, och 1838 utfärdade den
norske läkaren C. A. Egeberg en av många
skandinaviska vetenskapsmän undertecknad
inbjudan till danska, norska och svenska
naturforskare och läkare att samlas i Göteborg
16 juli 1839. Här höllo 61 svenskar, 21
danskar och 10 norrmän det 1 : a
skandinaviska naturforskarmötet. Vid det
2:a, i Köpenhamn 1840 (303 deltagare),
beslöt man tillsätta kommittéer i de tre
länderna för att organisera kommande möten.
Till det 3:e, Stockholm 1842 (436 deltagare),
voro även Finlands naturforskare inbjudna.
Vid det 4:e, i Oslo 1844 (176 deltagare),
beslöt man mötas vart 3:e år, och det 5:e hölls
också i Köpenhamn 1847 (472 deltagare) men
det 6:e först 1851 i Stockholm (362 deltagare),
det 7 :e 1856 i Oslo (246 deltagare), det 8:e i
Köpenhamn 1860 (451 deltagare) och det 9:e
i Stockholm 1863 (713 deltagare). Vid det
10:e, i Oslo 1868 (368 deltagare), bestämdes
intervallet till 5 år, och det ll:e hölls i
Köpenhamn 1873 (418 deltagare), men tiderna
ha sedan ej kunnat hållas. Det 12:e
sammanträdde i Stockholm 1880 (734 deltagare),
det 13:e i Oslo 1886 (450 deltagare), det 14:e
1892 i Köpenhamn (563 deltagare) och det 15:e
1898 i Stockholm (585 deltagare). Det såg
länge ut som skulle detta bli det sista.
Finland inbjöd till Helsingfors 1902, men då
tillstånd till mötets hållande beviljades med
villkor, att även ryssar skulle deltaga,
förvandlades det till ett »nordiskt naturforskar- och
läkarmöte», fick en delvis annan karaktär än
de föreg. och har ej nummer i räckan (1,069
deltagare). Ett nytt skandinaviskt möte
utlystes till Oslo 1907, men under mellantiden
inföll unionskrisen, och även andra
omständigheter gjorde, att det t. v. uppsköts.
Under tiden hade man överenskommit om att
utesluta vissa vetenskaper, som numera höllo
egna kongresser, ss. flertalet av medicinens
grenar, ingenjörsvetenskap och matematik.
1910 upplöste sig den svenska kommittén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
