Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturrätt - Naturrättsliga skolan - Naturskydd - Naturtillstånd - Naturtoner - Naturvetenskap - Naturvetenskapliga stationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturrättsliga skolan—Naturvetenskapliga stationer
803
get blott som en ideell förklaringsgrund till
statslivet utan motsvarighet i verkligheten.
N. bekämpades av historiska skolan,
som i samhällslivet såg en organisk, över det
individuella godtycket upphöjd utveckling.
Förberedd av Montesquieu och E. Burke (se
d. o.), fick denna skola sin mest kände
förespråkare i F. K. v. S a v i g n y (se d. o.). I
Sverige har n. från olika utgångspunkter
angripits av bl. a. H. Jäita, E. G. Geijer, Chr.
J. Boström, S. J. Boethius, A. Hägerström
och A. V. Lundstedt. Med alla sina
misstag har den naturrättsliga teorien gjort
betydande insatser i både vetenskapen och
statslivet. I st. f. att ha betraktats blott
som ett objekt för staten tillerkändes folket
därigenom en självständig ställning inom
staten. Härigenom blev teorien en kraftig
hävstång för politisk frihet och gav impulser
till behövliga reformer. — Litt.: S. J.
Boethius, »Om statslivet» (1916); A.
Hägerström, »Naturrätt i straffrättsvelenskapen»
(i Svensk Juristtidning 1920); ö. Undén,
»Folkrätt och naturrätt» (i »Juridik och
politik», 1927); A. V. Lundstedt,
»Obligations-begreppet» (1929 ff.). S. B. (K. G. Wn.)
Naturrättsliga skolan, se N a t u r r ä 11.
Naturskydd, ett skyddande av vissa delar
av den ursprungliga, av mänsklig kultur
opåverkade naturen, vars bevarande åt
eftervärlden i orört skick ur vetenskaplig, estetisk
eller social synpunkt anses önskvärd. Man
söker genom fridlysning skydda dels
biocöno-ser (se d. o.) och den grund, på vilken de vila
inom större områden (se Nationalpark),
dels de s. k. naturminnena
(naturminnesmärkena), vilka senare ofta utgöras av enstaka
arter eller föremål ur den oorganiska eller
organiska naturen, t. ex. en märklig
skogs-typ, ett stort flyttblock, ett gammalt träd,
en sällsynt växt- eller djurart. N. i
vidsträcktaste bemärkelse innefattar ett mera allmänt
skyddande av naturen t. ex. kring städer och
andra samhällen. Ett modernt exempel härpå
utgör det under Stockholms stadsfullmäktiges
skönhetsråds vård stående Stockholms
natur skyddsarkiv, ett arkiv över
naturminnen i Stockholmstrakten, avsett att
tjäna som utgångspunkt för ett rätt
tillgodoseende av naturskyddsintressena vid
storstadens materiella expansion.
Även om tanken på att skydda naturen
mot människans omdanande ingrepp är
gammal — den möter redan hos den helige
Fran-ciscus —, dröjde det till 1800-talets senare
hälft, innan dessa tankar togo fast form
genom avsättandet av den första
nationalparken (se Nationalpark). I
Sverige hade redan P. A. Sä ve (1877) och
A. E. Nordenskiöld (1880) i skrift
kraftigt opponerat mot det meningslösa
förstörandet av den ursprungliga naturen. Men
först genom direkta impulser från Tyskland
av det moderna n:s skapare. H. W.
Con-w e n t z — vars bibliotek (3.000 bd och 11.000
småskrifter) numera tillhör Linköpings
stiftsbibliotek —, fördes naturskyddssaken på
allvar framåt i Sverige. Efter motion av K.
Starbäck beslöt 1904 års riksdag om
åtgärder för skyddande av landets natur, och
1909 avsattes de första nationalparkerna och
gavs »lag angående naturminnesmärkens
fre
804
dande av den 25 juni 1909». Av stor
betydelse för speciella delar av
naturskyddsrörelsen äro vissa nyare bestämmelser i
jaktstadgan.
Ansökan om fridlysning av naturminnen
kan av varje intresserad person inges till
K. B. Villkor för bifall är bl. a., att
Vet.-akad. tillstyrker förslaget. Expropriation kan
äga rum; så har t. ex. skett med den
jättegrytrika ön Testholmen vid Lysekil,
överträdelse av »naturskyddslagen» medför böter från
5 t. o. m. 1,000 kr.
Högsta vården om Sveriges naturminnen
omhänderhar Vet.-akad. genom sin
naturskyddskommitté, f. n. 5 pers, med ett
sekretariat. Som organ för
upplysningsverksamheten fungerar Svenska
naturskyddsföreningen, stiftad 1909. Föreningen,
som även verkar genom lokalföreningar och
ombud, är en rådgivande och sammanhållande
kraft för alla naturskyddsinti esserade. Den
utger sedan 1910 en rikt illustrerad årsskrift,
Sveiiges Natur, vilken förutom
originaluppsatser innehåller kronologiska förteckningar
på all svensk naturskyddslitteratur samt
referat av den viktigaste utländska. Några
lokala naturskyddsföreningar utge egna
publikationer; härtill kommer samarbetet med
vissa andra föreningar, främst Samfundet
för hembygdsvård.
N. finnes numera i alla delar av världen.
Ett mönster, icke minst ur organisatorisk
synpunkt, utgör alltjämt det av Conwentz
grundade Staatliche Stelle für
Naturdenkmal-pflege in Preussen, med säte i Berlin. Ur
administrativ synpunkt är vidare upprättandet
av en naturskyddsinspektörsbefattning i
Finland (från 1922) av stort intresse. Det
moderna n. är visserligen i stort sett nationellt
betonat, men sedan 1910 ha mer el. mindre
internationella frågor, t. ex. om skydd för
flyttfåglar och fridlysning av Juan
Fernan-dezöarna, tagits upp. — Litt.: Sveriges
Natur (årl. från 1910); Vet.-akad :s Skrifter i
Naturskyddsärenden (från 1919; hittills 14
n:r); Th. Högdahl, »Naturskydd i Sverige»
(1925); R. Sernander, »Det svenska
naturskyddets mål och medel» (1926). Th. Arw.
Naturtillstånd, filos., ett ursprungligt
tillstånd i avsaknad av a 11 samhällsordning. Se
Naturrätt. G. O-a.
Naturtoner, mus., se övertoner.
Naturvetenskap, vetenskapen om naturen
i motsats till bl. a. de psykologiska och
historiska vetenskaperna samt de rent formella
forskningsgrenarna logik och matematik. Till
n. räknas kemi och fysik, som handla om
naturföremålens sammansättning och allmänna
förhållande till varandra, vidare astronomi,
geologi, mineralogi samt de olika grenarna av
biologi. N-, vars olika grenar alltmer
specialiseras, eftersträvar exakt kunskap om
naturen med matematiskt bindande bevis för
varje påstående; detta har ernåtts i
väsentlig grad inom kemi, fysik, astronomi och
mineralogi, däremot blott inom enskilda delar av
biologien, t. ex. fysiologien och delar av
ärftlighetsforskningen. Där exakt kunskap felas,
måste hypoteser anlitas; grundar sig n. i
högre grad på spekulation, övergår den i
naturfilosofi (se d. o.). E-k N-d.
Naturvetenskapliga stationer, anstalter för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
