Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Navellier, Édouard Félicien Eugène - Navelsträng - Navelsvin - Naverlönn - Naverstad - Navez, François Joseph - Navigabel - Navigation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
815
Navellier—Navigation
816
Navellier [navälie’], É d o u a r d F é 1 i c
i-en Eugène, fransk skulptör (f. 1865), i
synnerhet ryktbar genom sina djurbilder
»Gammal hjort på spaning», »Elefant och
pelikan» (båda i Luxembourgmuseet), »Elefant
i strid med krokodil», »Gammal arbetshäst»
o. a. hästtyper. G-g N.
Navelsträng (lat. funi’culus umbilicälis),
det blodkärl förande föreningsbandet mellan
foster och moder. Fullmogen är n. rund,
vriden, 40—60 cm lång, mjuk, elastisk och böjlig.
Den bildas av de spiralvridna n a v e 1 k ä
r-1 e n och en egen geléliknande substans
(slem-väv). Navelkärlen äro tre, näml, två artärer,
som från fostrets bäckenregion föra blod ur
fosterkroppen till moderkakan, samt en ven,
som från moderkakan leder blodet till fostret
in i levern och i nedre hålådern. Vid
förlossningen avskäres n. ett litet stycke från
barnets* bukvägg efter underbindning.
Navel-strängsstumpen torkar in och faller snart
av, efterlämnande ett litet sår. Sedan detta
läkts, kvarstår för livet ett indraget ärr,
navlen. — Om n. hos fröämne se d. o. Bvn.
Navelsvin, Pecari tajacu.
Navelsvin, Tayassuinae (Dicoty’lidae),
un-derfam. av svindjuren, utmärkas av satt
kroppsform, kort huvud, delvis sammansmälta
mellersta mellanfotsben och frånvaro av yttre
lättklövar på bakfötterna. På bakre delen
av ryggen finnes en körtel, som avsöndrar en
luktande vätska. Till släktet Pécari (Dicotyles)
hör navelsvinet, pekarin el.
hals-bandspekarin, P. tajacu, som når en
höjd av endast 35—40 cm och är övervägande
svartbrun med ett gulvitt band löpande framåt
och nedåt från skuldertrakten. Släktet
Tay-assu (Dicotyles) omfattar endast en art, b
i-sam- el. mysksvinet el.
vitskäggs-pekarin, T. albirostris, som är något större
än föreg. och till färgen gråsvart med en stor
vit fläck på vardera kinden. N. leva i flockar
i alla skogiga delar av Sydamerika. Huden
nyttjas till säckar och remmar, köttet är
ätligt. T. P.
Naverlönn, bot., se Lönnsläktet.
Naverstad, Bohusläns största socken,
omfattar n. och mell. delen av Bullarens härad;
27 5,94 kvkm, 2,362 inv. (1931). 2,795 har
åker, 7,978 har skogsmark. På Slottsberget
vid S. Bullaren lämningar av
medeltidsbor-gen Olsborg, förstörd 1531, nu utgrävd. De
äldsta delarna av N:s kyrka äro från 1100-
talet. I n. ö. delen av N. invigdes 1925
Fager-hults kapell. Ingår i N:s och Mo pastorat,
Göteborgs stift, Vikornes n. kontrakt. Se
vidare Bullaren (med karta).
Navez [nava’z], Frangois Joseph,
belgisk målare (1787—1869). Studerade i
Bryssel, 1813—15 i Paris och 1817—22 i
Italien. Var en av Davids efterföljare. Bland
hans verk äro porträttgruppen »Familjen de
Hemptinne» (1816), Davids porträtt (1817),
»Athalies dröm» (1830), dessa i museet i
Bryssel, »Madonna» (1845; i Antwerpens museum).
N :s porträttmålningar äro kalla men starkt
tecknade. N. var ledare av konstakad. i
Bryssel intill 1859 och angreps häftigt av
representanter för yngre riktningar. G-g N.
Navigäbel, segelbar, farbar med fartyg.
Navigation (av lat. nävis, fartyg),
seglings-konst, nautik, omfattar den teoretiska och
praktiska kunskap samt de tekniska
hjälpmedel (nautiska instrument), som
fordras för att föra ett fartyg över havet och
att vid varje tidpunkt bestämma dess läge.
Det praktiska utövandet av denna kunskap
kallas navigering. — Geografisk el.
ter rester n. omfattar bestämmandet av
fartygets läge efter märken i land el. i sjön,
till vilka riktning uttages (jfr Pejling),
avstånd mätes m. m., och därpå grundad
be-stickföring (jfr Bestick). Beräkningarna
stödja sig på den plana trigonometrien och
den matematiska geografien; vid navigeringen
användas sjökort, seglingsbeskrivningar,
fyrlistor, kompass, logg, lod och
pejlinstru-ment. — Astronomisk n., som måste
tagas i bruk ur sikte av land, går ut på att
genom observationer på himlakroppar och
beräkningar erhålla ortlinjer, vilkas
skärningspunkt är fartygets läge, d. v. s. dess latitud och
longitud, samt därjämte kontroll av de
nautiska instrumenten, framför allt kompassen.
Härvid användas för nautiskt ändamål
avsedda astronomiska instrument (sextant,
krono-meter etc.), nautiska tabeller och årsböcker
samt astronomiska årsböcker. — Genom
radiotelegrafiens utveckling har radiopejling
(se d. o.) numera kommit n. till stor nytta,
särskilt vid närmandet till land under dålig
sikt och dimma. Även för kronometer- o. a.
tidsbestämningar tar n. radiotelegrafien i
bruk. — En särskild del av n. utgör
bestämmandet av tidvattnets (se Ebb och
flod) inverkan på navigeringen, varvid
tid-vattenskartor och -tabeller (eng. tide tables)
användas. — Jfr Gyrokompassen, G
y-r o 1 o t s e n, Kompass, Kurs 1,
Lödning, Logg, Pejling och Sjökort.
Först med kompassens införande (omkr.
1300, i Europa omkr. 1400) började
målmedveten n. Särskild betydelse för n. hade
Henrik Sjöfararen (se d. o.). Bland de
tidigaste författarna märkes J. Werner (1468
—1528), vars förslag (1514) att genom
mån-distansobservationer beräkna fartygets
longitud dock ej då kunde omsättas i praktiken
på grund av den tidens primitiva instrument.
Johan II av Portugal (1455—95) lät
upprätta tabeller över solens deklination och
införde ett förbättrat astrolabium (se d. o.).
Den första kända läroboken i n. är P. M
e-dinas »Arte de navigar» (1545), vilken
följdes av en bok med samma titel av M. C o r-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
