Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nekrologium, -ier - Nekromanti - Nekropol - Nekros - Nekrotiserad - Neksö, Nexö - Nektar el. Nectar - Nektarier - Nektarjäsning - Nekton - Nekyia - Nelander, Johan - Nélaton, Auguste - Neleus - Nelider el. Neleider - Nelidov, Aleksandr Ivanovitj - Nellemann, Johannes Magnus Valdemar - Nellerto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
871
N ekrologium—N ellerto
872
Nekrologium [-lä’g-], -i er (jfr
Nekrolog), de i medeltida stift, kyrkor och kloster
förda förteckningarna över de personers
dödsdagar (helgons, påvars, regenters, donatorers
o. s. v.), vilkas åminnelse skulle hedras. Jfr
Necrologium Lundens e.
Nekromantl (av grek. nekro’s, död, och
man-téi’a, spådom), dödsorakel, under senantiken
uppkommen och i äldre tider ofta använd
benämning på spiritistisk magi. De döda äro
enl. folktron överlägsna de levande i magisk
kraft ooh förmåga. Framför allt besitta de
ett hemlighetsfullt, övernaturligt vetande.
Genom att träda i förbindelse med de
avlidna, särskilt sådana, som under livstiden
vetat mer än andra el. som stått den
hjälpsökande nära och därför kunna tänkas
välvilligt stämda, söker man därför vinna
kunskap om det kommande och fördolda. Så
framkallar spåkvinnan i Endor Samuels ande
för konung Saul (1 Sam. 28) och Odysseus den
avlidne siaren Teiresias (Odysséen, XI). En
särskild begåvning el. konst förutsättes vanl.
hos besvärjaren el. mediet, som framkallar
den dödes ande el. talar i hans namn. N.
förekommer i någon form hos alla folk. — Jfr
N e k y i a. T. A-æ.
Nekropol [-på’l], »de dödas stad»,
begravningsplats nära antika städer, särskilt de
fornegyptiska begravningsområdena. H. R-h.
Nekros [-krä’s], lokal vävnadsdöd (brand;
jfr d. o.) till skillnad från den allmänna
döden, som är hela organismens död. Vävnadens
bortdöende kan ske antingen plötsligt, n. i
egentlig mening, el. mera småningom, då det
kallas nekrobios. I båda fallen är det
fråga om skadande inverkan på ett begränsat
vävnadsparti. — Nekrosens orsaker äro
mycket växlande, såsom yttre våld med
kross-ning el. sönderslitning av vävnaden, termisk
inverkan (förfrysning el. förbränning) eller
ock cirkulationsrubbningar, genom vilka
tillförseln av blod till en vävnadsdel sjunker
under den mängd, som är erforderlig för
vävnadens liv. Många fall av lokal vävnadsdöd
äro orsakade av olika slags gifter. Särdeles
viktiga äro bakteriegifter; vid
infektionssjukdomar äro n. och nekrobios därför
synnerligen vanliga företeelser. G. H.
Nekrotisérad kallas en vävnad, som
undergått nekros (se d. o.).
Neksö, N e x ö, dansk stad på Bornholms
sydöstra kust; 2,767 inv. (1925). Är ändpunkt
för järnvägen från Rönne och har en god, 5 m
djup hamn. N. blev stad 1346 och bevarar
alltjämt en ålderdomlig, idyllisk prägel.
Ne’ktar el. Ne’ctar. 1. (Grek, myt.) Se
Am-brosia. — 2. (Bot.) Se Honungskörtlar.
Nektärier, bot., se Honungskörtlar.
Nektar jäsning, se Alkoholfria drycker.
Ne’kton (grek. nekto’n, simmande), den i
havet fritt rörliga djurvärlden. Jfr Plankton.
NekyTa, grek., nekromanti (se d. o.),
beteckning av 11 :e boken i Odysséen, som
skildrar Odysseus’ besök i underjorden, där han
rådfrågar siaren Teiresias och skådar de
hädangångnas skuggor. M. Pn N-n.
Nela’nder, Johan, filosof,
universitetslärare (1709—89), en av Andreas Rydelius’
lärjungar i Lund och prof, där i naturrätt och
moral 1743. Han var under sin långa
tjänstetid en sällsynt ansedd lärare och skrev många
latinska avh. Han blev tillika kyrkoherde i
Stävie 1764 och teol. dr 1768.
Nélaton [nelatä’], A u g u s t e, fransk
kirurg (1807—73), prof, i kirurgi i Paris. 1868
utnämndes han till fransk senator. N.
utgav en omfattande
kirurgisk handbok,
»Éléments de
patholo-gie chirurgicale» (5 bd,
1844—60; 2:a uppl.
1868—85), samt
inlade stora förtjänster
i fråga om
behandlingen av
tarmhinder och urinvägarnas
sjukdomar. »Han var
visserligen intet stort
snille men utrustad
med så klart förstånd,
så grundligt vetande,
så rik erfarenhet, att han på höjden av sin
kraft med rätt ansågs som Frankrikes
förnämste kirurg». (T. R.)
Nèleus (grek. Neléu’s), grek. myt. 1. En son
till Poseidon och Tyro, bror till Pelias, konung
i Pylos på Peloponnesos’ västkust. Hans tolv
söner dödades av Herakles utom Nestor. —
2. En ättling av den förre, son till Atens siste
konung, Kodros. A. M. A.*
Nelider el. N e 1 e I d e r, ättlingar av Neleus
(se d. o.), vilka, av Herakliderna fördrivna
från Pylos, utvandrade till Jonien och Aten,
där de förvärvade tronen; efter Kodros’ (se
d. o.) död utvandrade de till Jonien. A. M. A.*
Nelidov [njelPdef], Aleksandr I v a n
o-vitj, rysk diplomat (1837—1910). Var 1875
—77 ambassadör i Konstantinopel, ledde 1878
som ryska högkvarterets kanslidir. de
förhandlingar, som 3 mars s. å. ledde till
preliminärfreden i San Stefano, och deltog i
Ber-linkongressen. N. var 1883—97 ånyo
ambassadör i Konstantinopel, därpå i Rom 1897—
1903 och från 1903 till sin död i Paris. Han
uppges ha haft stor andel i biläggandet av
Doggerbankkonflikten med England 1904 (se
Doggerbankaffären) och presiderade
1907 vid andra Haagkonferensen. V. S-g.
Nellemann, Johannes Magnus
Valdemar, dansk jurist och politiker (1831—
1906). Blev jur. kand. 1855, lektor vid
univ. 1858, prof. 1859. Som rättslärd var N
ytterligt klar och
skarpsinnig och
behandlade i en rad
verk och avh. särskilt
processrätt och
rättshistoria. Från 1870
var han medlem av
landstinget, 1875—94
justitieminister i
Es-trups ministär och
1894—96 i
Reedtz-Thotts. Under den
politiska striden var han
regeringens juridiska
auktoritet och mest
anlitade formulerare; han var en av
huvudmännen för förlikningen 1894. Från 1896 var
han kungl. dir. i Nationalbanken. 1877 blev
N. hedersdr i Uppsala. P. E-t.
Nellerto [näljä’rtå], pseud. för L 1 o r e n t e,
J. A. (se d. o.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
