Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Neruda, Franz - Neruda, Jan - Neruda, Wilma, lady Norman Hallé - Nerudakvartetten - Nerva, Marcus Cocceius - Nerval, Gérard de - Nervander, Johan Jakob - Nervatur - Nervbana - Nervceller - Nervcentrum - Nervdroppar, Kamferdroppar - Nervenhet - Nerver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
891
Neruda, J.—Nerver
892
flera konsertresor till grannländerna med sin
kvartett och medverkade i Aulinska
kvartetten. Som dirigent framträdde han från
1890-talet och blev 1892 Gades efterföljare i
Kon-certforeningen i Köpenhamn; 1891 mottog
han ledarskapet av Musikföreningen i
Stockholm och ledde även många symfonikonserter
i både Danmark och Sverige. Han fick 1893
svensk professorstitel; dog i Köpenhamn.
Han var i såväl kammarmusik som
körför-eningar en ovärderlig kraft på grund av sin
sällsynta förmåga att sammanhålla och
entusiasmera för uppgiften. N. var en utmärkt
dirigent samt en eftersökt violoncell- och
pianolärare. Han skrev bl. a. orkestersviten
»Aus dem Böhmerwald». Av hans soloverk
för violoncell el. violin och piano blev hans
»Berceuse slave» populärast. T. N.
Ne’ruda, Jan, tjeckisk författare
(1834—-91). Grundade 1858 kalendern Mäj, som
betecknar den tjeckiska nyromantikens första
framträdande, och 1866 tills, m. Hälek tidskr.
Kvèty (Blommor). Senare redigerade han
Lumir, som för en tid blev den nya
diktarskolans medelpunkt. Som N:s bästa arbete
gäller »Malostranské povldky» (Berättelser från
Prags Lilla sida; 1878). Vidare märkas
»Pi-snè kosmické» (Kosmiska sånger; 1878) och
reseskildringen »Obrazy z ciziny» (Bilder från
främmande land; 1872). N. anses som den
nytjeckiska litteraturens egentlige reformator
i teori och praxis. Hans saml. skrifter ha
senast utkommit 1923. Diktprov i A. Jensens
»Ur Böhmens moderna diktning» (1894) och
»Ur slavernas diktvärld» (1896). Tjeck,
monogr. av A. Noväk (3:e uppl. 1920). Lll.*
Ne’ruda [sv. uttal nerü’da], W i 1 m a (från
1888 lady Norman Hallé), violinist av
märisk härkomst (1838—1911), syster till
F. N. Var född i Brünn, uppträdde redan
vid 6 års ålder på
konserter och företog
på 1840- och
1850-talet konsertresor
genom Europa; till
Sverige kom hon 1861
jämte syskonen Franz
(se ovan) och Maria
(1840—1922; g. m.
sångaren Fr. Arlberg
1868). Hon stannade
här till 1871, gifte sig
1864 med
hovkapellmästaren L. Norman,
undervisade vid Kon-
servatoriet 1867—70, vistades sedan mest på
konsertresor och hyllades särskilt i England
och Tyskland. Efter Normans död 1885
ingick hon nytt äktenskap, med dirigenten sir
Charles Hallé i London (änka 1895); bodde
sista tiden i Berlin. Sverige och Stockholm
besökte hon flera gånger, sist 1910. Hennes
spel var konstnärligt ädelt och utmärkt av
suverän behärskning av medlen. Hon var
även en god kvartettspelare. T. N.
Nerüdakvartetten, se N e r u d a, F r.
Ne’rva, Marcus Cocceius, romersk
kejsare (trol. 35—98 e. Kr.). Blev vid
mordet på Domitianus (96) av de sammansvurna,
ehuru icke i första rummet, påtänkt som
im-perator och erkändes som sådan av
senaten. Han styrde i samförstånd med denna,
ordnade finanserna,
lättade landsbygdens
bördor för
postväsendet, anordnade
under-hållsinstitutioner för
medellösa friborna
barn, utvidgade
redan befintliga
kolonier och anlade nya
sådana. Ett minne av
hans
byggnadsverksamhet blev i Rom
Forum Nerva e.
Han adopterade år
97 ståthållaren i üvre Germanien, M. Ulpius
Trajanus, och gjorde honom till sin
med-regent. E. St.
Nerva’l, G é r a r d de, pseud. för G. L
a-b r u n i e (se d. o.).
Nerva’nder, Johan Jakob, finländsk
fysiker och skald (1805—48). Blev 1829
docent i fysik, 1832 adjunkt i matematik och
fysik, 1838 e. o. och 1845 ord. prof, i fysik
vid Helsingfors univ.
N:s första studier
gällde
elektricitets-läran; de fortsattes
av uppmärksammade,
fantasirika
forskningar i meteorologi och
jordmagnetism,
grundade på noggranna
observationer. På N :s
initiativ grundades ett
magnetiskt
observa-torium i Helsingfors.
N. tillhörde Runebergs
krets,
»Lördagssäll
skapet», där han gjorde sig känd för ett
rörligt temperament och bitande kvickhet. Han
framträdde ock själv som skald, bl. a. med
diktcykeln »Jephtas bok» (tr. 1840; fick Sv.
akad:s mindre guldmedalj 1832). N:s
litterära »Skrifter» utgåvos i urval 1850.
Minnesteckning av A. Hultin (i Skrifter utg. av
Sv. Litt.-sällsk. i Finland, 73, 1906). — N:s
son Emil Fredrik N. (1840—1914)
arbetade hängivet på utforskningen och
restaureringen av den äldre kyrkokonsten i
Finland. Han redigerade F. Cygnæus’ och J. V.
Snellmans saml. verk samt utgav
skönlitterära, biografiska och kulturhistoriska
arbeten. H. E. P.
Nervatür, bot., bladskelett, nerverna i ett
blad. Se Blad, sp. 455—456.
Nervbana, fysiol., se Nervsystem.
Nervceller, anat., se Ganglie celler.
Jfr Nervsystem.
Nervcentrum, fysiol., se Nervsystem.
Nervdroppar, Kamfer_droppar, kallas
Svenska farmakopéns Ae’ther spirituösas
camphoråtus, en lösning av 15 dir renad
kamfer i 85 dir Hoffmanns droppar (se d. o.).
N. äro ett snabbt verkande medel vid anfall
av vanmakt, svimningar, kramp och
konvul-siva rörelser hos nervösa personer. C. G. S.
Nervenhet, se N e u r o n.
Nerver (lat. ne’rvi, sing. ne’rvus, sena,
muskel, grek. néu’ron, sena, nerv). 1. (Anat, och
fysiol.) Samlingar av trådar, som i kortare
el. längre sträckor hos djur och människa gå
mellan nervcentrum och periferien, leda yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
