Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nerver - Nervfeber - Nervfibriller, Neurofibriller - Nervfläta - Nervgifter - Nervi - Nervier - Nervinflammation - Nervkanalen - Nervkirurgi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
893
N ervf eber—N ervkirurgi
894
el. inre retningsintryck och förmedla känsel,
rörelser, sinnesförnimmelser m. m. En nerv
har ofta formen av en rund sträng samt är
vanl. vit till färgen och sammansatt av flera
el. färre nervtrådar, som inneslutas av en
sammanhållande bindvävsslida (perineurium)
och äro utrustade med blodkärl och lymfvägar.
N. grena sig i allm. rikligt på sin väg
från hjärna el. ryggmärg till periferien och
upplösa sig i fina nervändorgan, anpassade
för olika sorters vävnader (hudmuskelceller,
körtel- och sinnesepitel m. m.). — N.
kallas cerebrala (hjärnnerver, huvudnerver),
s p i n a 1 a (ryggmärgsnerver) och
sympatiska, allteftersom de utgå ur hjärnan,
ryggmärgen el. den sympatiska gränssträngen. På
vissa ställen av de cerebrospinala och allmänt
inom de sympatiska bilda nervförgreningarna
invecklade, mer el. mindre nätformiga
flätor (plexus). Inom de sympatiska flätorna
uppträda i dessa mer el. mindre talrikt
cellansamlingar, ibland hopade till g a n g 1 i e r (se
Gangli eceller). Alltefter den riktning,
i vilken nerven leder ett retningstillstånd,
näml, från el. till ett centrum, talar
man om centrifugala och c e n t r
i-p e t a 1 a nervtrådar. De centrifugala
led-ningsbanorna äro motoriska n.,
rörelsenerver, i det att de leda retning från det
centrala nervsystemet till kroppens
tvärstrim-miga och — under förmedling av den
sympatiska gränssträngens ganglieceller — till
glatta muskelceller samt hjärtmuskeln. De
centripetala banorna med änduppsplittringar
inom kroppens sensibla och sensoriella
änd-organ, äro känsel - (sinnes-)nerver,
sensibla (sensoriella) n., i det att de
leda impulser från ändorganen i huden el.
sinnesorganen i egentlig mening till det
centrala nervsystemet (berörings-, smärt-,
temperatur-, lukt-, syn-, smakintryck o. s. v.).
— De n., som hänföra sig till kroppens
körtlar, kallas sekretoriska; retning av
dessa försätter körtlarna i verksamhet.
I nervsystemet finnas s. k. hämmande
n., som reglera andra n:s funktion genom
dämpning el. hämning. Lungmagnerven
(ner-vus vagus) hämmar hjärtats verksamhet. Vid
dess retning bli hjärtslagen mindre talrika och
svagare; är retningen tillräckligt stark,
inträder hjärtstillestånd. Nervus splanchnicus
hämmar vissa av tarmkanalens rörelser.
Häm-ningsprocesser medverka vid extremiteternas
normala rörelser. Hjärnans centra ha i
viktiga avseenden ett hämmande inflytande på
ryggmärgens funktioner.
Waller har först påvisat, att, om en nerv
avskäres, atrofierar el., riktigare, degenererar
den del av nerven, som ej längre
sammanhänger med de ganglieceller, från vilka den
leder sitt ursprung. Ä andra sidan har
klinisk och experimentell erfarenhet visat, att
den centrala stumpen växer ut i den avdöende
perifera stumpens ställe. Denna senare
tjänar som ledning för de nyutväxande
nervtrådarna. Denna starka
regenerationsten-dens, som finnes i de perifera n. i motsats
till det centrala nervsystemet, gör, att
funktionen i förvånande grad återställes vid alla
skador på perifera n., vare sig de frambragts
genom yttre våld eller genom inflammation
(neurit). Förutsättningen för att den
cent
rala stumpen skall kunna växa ut i den
periferas ställe är, att de vid skadan ej skilts
åt för mycket. Ofta fordras en operation
för hopsyning (se N e r v k i r u r g i). Se vidare
Nervsystem. E. Hgn. (S. I-r.)
2. (Bot.) Se Blad, sp. 455—456.
Nervfeber är den gamla svenska
benämningen på typhus abdominalis, t y f o i d f
e-ber (se d. o.).
Nervfibriller, Neurofibriller, anat.,
se Ganglieceller.
Nervfläta, anat., se Nerver 1.
Nervgifter, giftiga ämnen, som
företrädesvis rikta sin verkan direkt på
nervsystemet. Ett flertal andra giftiga ämnen
angriper även nervsystemet medelbart,
i det att de rubba blodomloppet, andningen,
ämnesomsättningen el. dyl. med påföljd, att
nervsystemets förrättningar störas. Till
egentliga n. hänföras förnämligast följ, grupper:
fettseriens narcotica, till vilka
räknas a) bedövningsmedel (anaestetica),
t. ex. kloroform och eter; b) sömnmedel
(hypnotica), kloralhydrat, veronal m. fl., samt
c) alkohol; dessutom många a 1 k a 1 o
i-d e r (se vidare d. o., sp. 516—517). Till n.
torde även böra räknas cyanväte och
cyanider, som främst attackera bildningar i
förlängda märgen, särskilt andningscentrum;
vidare koffein, krampgifterna k a m f e r och
pikrotoxin samt bland oorganiska ämnen
kväveoxidul (lustgas, bedövningsmedel),
ammoniak och b r o m i d e r (bromkalium
och bromnatrium), vilka sistnämnda utöva ett
lugnande, slutligen förlamande inflytande på
hjärnan. Även lösliga
magnesiumsal-t e r framkalla vid injektioner förlamning av
nervsystemet. C. G. S.
Ne’rvi, kuststad i Italien, 12 km ö. om
Genua; 7,994 inv. (1921). Oliv-, apelsin- och
citronträdgårdar. N. är livligt frekventerat
som vinterrekreationsort; spårväg till Genua.
Ne’rvier, keltisk stam i Gallia Belgica, ledo
ett svårt nederlag mot Caesar 57 f. Kr. och
kämpade sedan mot honom 54 och 52 men då
med försvagade krafter. De deltogo i Civilis’
uppror (se B a t a v e r) 69 e. Kr. men
kuvades snart. Huvudort: Bagacum (Bavai) och
därnäst Camaracum (Cambrai). E. St.
Nervinflammation, med., se
Nervsjukdomar.
Nervkanalen, anat., se Tänder.
Nervkirurgi, i vidsträcktaste mening
ingrepp inom hela nervsystemet, både dess
centrala organ och de perifera delarna. De
kirurgiska åtgärderna vid sjukdomar i hjärnan
och ryggmärgen förutsätta en noggrann
diagnostik, som vanl. kräver nervspecialistens
utbildning samt mycket hög grad av
teknisk skicklighet och tålamod hos operatören.
Främst måste den sjukliga förändringen exakt
lokaliseras. Tumörer kunna avlägsnas eller
i ogynnsamma fall trycket från svulsten
minskas genom trepanering av en lucka i
huvudskålen, ett slags säkerhetsventil. Vid
varbildningar uttömmes varet; vid ökad
vät-skeanhopning kan dylik förhindras. Svulster
i ryggmärgen kunna avlägsnas efter
bort-mejsling av kotbågarna (jfr Kota 1). Vid
medfödd missbildning av ryggmärgen,
ryggmärgsbråck, är i vissa fall räddning möjlig
genom plastisk operation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
