- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 14. Meyerbeer - Nyfors /
897-898

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nervsjukdomar - Nervskakning - Nervslag - Nervsutur - Nervsvaghet - Nervsvalgring - Nervsystem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

897

Nervskakning—Nervsystem

898

utsikter till full hälsa. Nervinflammationer,
beroende av kemiska intoxikationer (alkohol,
bly, arsenik etc.), fordra för återställande
först och främst, att orsaksmomentet
undan-röjes. Genom för tidig el. för kraftig
behandling har mången gång sjukdomsförloppet
betydligt fördröjts. — En isolerad neurit i nervus
facialis’ motoriska grenar är s. k.
ansiktsför-lamning el. nervslag (sed. o.) i ansiktet,
varvid vanl. ena ansiktshalvan förlorar sin
rörelseförmåga och antar ett stelt uttryck med
oförmåga att blunda. Den kan möjligen
framkallas genom stark avkylning av ansiktet
(t. ex. häftigt drag från öppet fönster). Ofta
står den i samband med öronlidanden.
Prognosen är i allm. god.

Till perifera n. räknas vanl. s. k. n e u r a
1-g i e r. Dessa äro anfallsvis uppträdande, mer
el. mindre häftiga smärtor, som i sitt förlopp
och till sin utbredning följa de sensibla
nerverna. Många neuralgier äro intet annat än
neurit (se ovan) i en känselnerv. De
vanligaste neuralgierna äro de i huvudets nerver
(nervus trigeminus och nervus occipitalis).
Tri-geminusneuralgien har ock kallats t i c
dou-1 o u r e u x och tillhör de svåraste
neuralgierna; den lokaliserar sig vanl. i endera av
nervens tre huvudgrenar, ögonhålans,
över-eller underkäkens. Ett verkligt framsteg i
behandlingen av denna svåra sjukdom är
den moderna kirurgiens rotavskärning.
Neuralgier i revbensmellannerverna (nervi
intercostales) ge anledning till smärtor i
bröstkorgen, som av ängsliga sjuka ofta
uppfattas som kommande från hjärtat
(hjärtkramp) el. från lungorna. Neuralgi i
bröstkörtlarna (mastodyni) samt i andra
genitalorgan (hos mannen penis och scrotum,
hos kvinnan vagina) kunna vara mycket
besvärande. Den nästan vanligaste neuralgien
är ischias (se d. o.). Neuralgierna kunna,
särskilt hos neuropatiska individer, vara
mycket envisa. Akuta neuralgier el. sådana med
tydlig etiologi, t. ex. sådana, som
framkallats av sjukdomar i grannskapet (t. ex. öron-,
näs- och svalglidanden, tryck från svulster i
bäckenet o. s. v.), ha god prognos under
förutsättning, att grundlidandet kan hävas.

Sjukdomsfenomen från de motoriska
nerverna kunna mången gång yttra sig enbart
genom rubbningar anfallsvis, så t. ex. den
mimiska ansiktskrampen i musklerna till en
el. flera av nervus facialis’ grenar, s. k. t i c
convulsif. Isolerad kramp i nervus
acces-sorius’ utbredningsområde, varvid huvudet
vrides åt ena sidan, är ock ganska vanlig.
S k r i v a r s j u k a (se d. o.) är vanl. förenad
med kramp i de muskler, som äro verksamma
vid skrivning, vilken försvåras el.
omöjlig-göres härav. Av dylik s. k. yrkeskramp finnas
många slag; möjligen spela stundom
psykiska moment en medverkande roll vid dess
uppkomst.

En egendomlig svulstbildning på de
perifera nerverna är den av v. Recklinghausen
först beskrivna neurofibromatosis generalis, i
vilken över hela kroppen utveckla sig talrika
vårtlika svulster på hudnervgrenarna och
stora pigmentfläckar på huden jämte knutor
på nervstammarna. De härav angripna
kunna bli ytterst vanställda.

Om II anots sjukdom, varifrån genom
misstag hänvisats hit, se
Leversjukdomar, sp. 1074. I. H. (Ant.)

Nervskakning kallas ofta en allmän klonisk
kramp, vanl. av mycket lätt natur och
omfattande hela kroppen. Den förekommer
oftast hos nervösa individer vid psykiska
alte-rationer och går vanl. lätt över utan
behandling. I. H.*

Nervslag, numera blott i dagligt tal
brukat namn på en del hastigt uppträdande
förlamningar, vilkas orsak ingalunda alltid
är blödningar, blodproppsbildningar el. andra
cirkulationsrubbningar inom de nervösa
centralorganen (se Hjärnsjukdomar). Med
förkärlek synes härmed betecknas den
plötsliga förlamningen av ena ansiktshalvan,
beroende på ett avbrott i funktionen av
ansikts-muskulaturens rörelsenerv, nervus facialis (se
Faei al i sf ö rlamn i n g).

Nervsutür (av lat. sutüra, söm), se
Nervkirurgi.

Nervsvaghet, med., se Neurasteni.

Nervsvalgring, zool., se Insekter, sp. 628.

Nervsystem. N :s uppgift är att orientera
oss i tillvaron genom registrering av de
impulser, som nå oss från yttervärlden, och att
samordna dessa impulser samt på grundval
av dem adaptera vårt reaktionssätt mot
yttervärlden. De primitivaste djurformerna
sakna n. Hos vissa sjöanemoner reagera
muskelcellerna direkt på ljus- o. a. impulser,
som nå dem från yttervärlden. Småningom
utbilda sig vissa av kroppsbetäckningens
celler till särskilda mottagarapparater, r e c e
p-t o r e r, som skicka en nervutlöpare intill
adaptationsorganet el. muskeln. Denna
primitiva form av mottagarcell, som direkt från
yttervärlden når in till n., finnes ännu kvar
i människans kropp i luktepi telet el.
de sinnesceller, som förmedla luktimpulserna
till hjärnan. Småningom inkopplas emellan
sinnescellen och det effektoriska organet s. k.
a s s o c ia tion scel le r. I början är varje
kroppssegment funktionellt självständigt.
Småningom förbinda sig associationscellerna
från olika kroppssegment. Därmed är
grunden lagd till det centrala n., vars uppgift
är att med hänsyn till organismens
funktionella enhet samordna alla de nervimpulser,
som från skilda håll strömma mot den.
Särskilt viktiga mottagarapparater äro de s. k.
distansreceptorerna, som äro
belägna i kroppens främre ända i huvudet. Dessa
äro våra sinnesorgan. Man kan säga, att vi
i stort sett ha ett sinnesorgan för varje slag
av fysikaliska krafter, som påverka oss. Så
ha vi sinnesorgan för kemiska inflytelser
(lukt och smak), för elektromagnetiska
svängningar (synorganet), för vibrationer i
atmosfären (hörsel), för förändringar i kroppens
yttre hölje (berörings-, smärt- och
temperatur-percipierande organ). Alla de från dessa
apparater till centrala n. strömmande
impulserna medföra en i stort sett fulländad
orientering om allt, som sker runtom organismen
och påverkar denna. Även från kroppens
inre nå nervimpulser till centrala n. och
orientera det om förändringar i olika
organ. Särskilt viktiga äro impulser från
genom kroppsrörelserna utlösta spänningsför-

XIV. 29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 27 16:01:28 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdn/0567.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free