Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nervsystem - Nervtumör, Nervsvulst - Nervus - Nervus rerum - Nervvävnad - Nerz - Nes - Nescher, Daniel Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
901
Nervtumör—N escher
902
man kalla centrum el. nervcentrum.
Kunskapen om dessa nervcentras läge har
kallats lokalisationsläran.
Andningens nervmekanism, för att taga ett
exempel, är mycket utbredd. Många olika
muskler deltaga i andningsarbetet. De
centri-fugala banorna till dessa muskler utgå från
vitt skilda delar av centrala n. Andningen
kan också påverkas från receptorer, belägna
på vitt skilda ställen, t. ex. i näsans
slemhinna (nysning), i struphuvudet (hosta). Även
olika själstillstånd inverka på andningen,
varpå man som exempel kan anföra skratt,
suck, snyftning o. s. v. Man måste således
antaga förbindelser mellan storhjärnsbarken
och andningens nervmekanismer. Emellertid
har man funnit, att förstöringen av ett visst
område i förlängda märgen definitivt bringar
andningsrörelserna att upphöra. Man säger
därför, att andningscentrum är beläget i
förlängda märgen. Läget av talets centrala
hjärnmekanism, talcentrum, i
storhjärnsbarken hos människan är ganska väl känt.
Somliga nervmekanismer äro färdiga vid födelsen,
t. ex. andningscentrum, andra, ss.
talmekanismen, förvärvas genom övning. — Inom
centrala n., särskilt i förlängda märgen, ligga
nervcentra för hjärtat och blodkärlen, för
matsmältningsapparatens körtlar och
muskler, urinblåsan och könsorganen. Dessa centra
med tillhörande centrifugala banor till de
särskilda organen bilda tills, det autonoma
n., i vilket sympatiska
nervsystemet (se d. o.) ingår som en del; om p a r
a-sympatiska nervsystemet se d. o.
— Den elementära processen i n:s
lednings-banor, den s. k. nervprincipen, är till
sin natur ej utredd (jfr
Hjärnverksamhet). — N. har under fosterutvecklingen
länge ett försprång före andra organsystem.
Det anlägges tidigt i form av en ränna på
kroppsytan, som sluter sig till ett rör
(medul-larröret), vilket i sin främre ända får
blåsfor-miga utvidgningar, som utveckla sig till
hjärnan. Orsaken till det nyfödda barnets stora
huvud, jämfört med den övriga kroppen, är just
hjärnans tidiga utveckling. J. E. J-n. (S. I-r.)
Nervtumör, Nervsvulst, med., se N e r
v-kirurgi.
Ne’rvus, plur. n e’r v i, lat., nerv, sena,
muskel; kraft, styrka. N. accessörius, binerv; n.
acüsticus, hörselnerven; n. depre’ssor, se
Hjärtnerver; n. faciälis, ansiktsnerven;
n. glossophary’ngeus, tungsvalgnerven, och n.
hypoglössus, undertungnerven, se H j
ämne r v e r; n. ischia/dicus, se Ischias; n.
oculomotörius, ögats rörelsenerv; n.
olfactö-rius, luktnerven; n. o’pticus, synnerven; n.
trige’minus, trillingnerven, n. trochleåris,
ögats vridnerv, och n. va’gus, lungmagnerven,
se Hjärnnerver; ne/rvi accelera’ntes, se
Hj ärtnerver; ne’rvi cerebräles,
hjärnnerver; n. linguälis, se Smak organ.
Ne’rvus rèrum, lat., livsnerven i (alla)
företag; huvudsaken, d. v. s. pengar.
Nervvävnad, de högt differentierade,
synnerligen invecklade cellförband, som bilda
nervsystemet. Detta består av ganglie- el.
nervceller i egentlig mening samt s. k. n e
u-r o g 1 i a. Utmärkande för nervsystemets
celler är, att de utbilda långa trådar el. utskott.
Nervcellen utmärkes genom för olika ställen
växlande men karakteristisk form, ofta
genom rätt betydlig storlek, genom stor, biåslik
kärna och cellkroppen, fylld av korn el.
skol-lor, den s. k. tigroidsubstansen. De
flesta nervceller skicka ut en utlöpare el.
nervtråd, som innehåller ytterst fina trådar,
ne u rof ib r iller, som utgöra det ledande
elementet för nervimpulserna. Nervtråden
kallas axelcylinder (se N e u r i t och N e
u-r o n). Den grenar sig ofta, kan vara »naken»
el. omgiven av halvflytande, starkt
ljusbrytande, fetthaltig massa, m y e 1 i n (se d. o.),
som i form av en skida (»märgskida»)
omsluter axelcylindern. Slutligen tillkommer
utanpå märgskidan hos de perifera, från
hjärna och ryggmärg utgående neuriterna en
hin-neskida (neurilema), som på vissa avstånd är
försedd med insnörningar. Det är
märgskidans närvaro, som ger större nerver,
ryggmärg och hjärna deras vita färg. Trådar, som
sakna märgskida, och cellerna äro färglösa,
varför den nervmassa, som uteslutande el. till
största delen består av sådana, icke är vit
utan blekt grå. Hysa cellerna, vilket ej
sällan är fallet, i sitt inre pigment, får stället,
där de finnas, en annan färgnyans, i gult,
rött el. svart. Till följd av den olika
märg-och cellhalten och den därav beroende färgen
skiljes i centraldelarna mellan vit och grå
nervsubstans. — Nervtrådarna, sällan enkla,
vanl. förenade till buntar, sammanhållna och
omgivna av bindväv, bilda vad man kallar
nerver (se d. o.). I de centrala
nervmassorna sammanhållas den grå substansen och
de med märgskida försedda neuriterna av ett
kontinuerligt nät av vackert förgrenade
celler, nervkitt (neuroglia), vars förnämsta
uppgift är att tjänstgöra som stödjestruktur
för de egentliga nervcellerna och förmedla
deras nutrition.
N. är på detta sätt en ytterligt
komplicerad bildning, bestående av ovan skildrade
cellulära element och alla deras utlöpare, som
förmedla nervimpulserna mellan dess olika
delar på ett lagbundet sätt och som genom
sitt oöverskådliga antal och sina invecklade
strukturer tillåter oändligt rika och växlande
kombinationsmöjligheter av nervfunktionerna
(jfr Nervsystem). S. I-r.
Nerz, zool., se F 1 o d i 11 r a r.
Nes. 1. Nes på R o m e r i k e, herred i
Akershus fylke, Norge, kring Glommen och
nedre loppet av Vormen; 636 kvkm, 10,174 inv.
(1930). Känt för svåra jordskred, det största
1795, då Vormen uppdämdes 111 dagar och
Mjösen steg 8 m. IN. ligger fylkets
lantbruksskola Hvam. — 2. Herred i Hedmark
fylke, Norge, omfattande s. delen av den
bördiga Neshalvön samt Helgöya i Mjösen (se d.
o.); 178 kvkm, omkr. 4,000 inv. (1930). — 3.
Järnverk i Aust-Agder fylke, Norge, nära
kusten. Hette urspr. Barbu jernverk (1574—
1665) och fortsattes som Baaselands verk till
1738. då masugnen flyttades och namnet blev
N. Under U. Schnell och hans son samt J.
Aall (se d. o.) och hans son utvecklades N.
till ett av Norges största järnverk med
Tvede-strand som utskeppningshamn men har sedan
gått tillbaka.
Nescher, Daniel Georg, samlare (1753
—1827). Blev 1776 vinhandlare, 1786
inspektor vid vinproberingen och fick 1792 titeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
