Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Neubecker, Friedrich Karl - Neuber, Friederike Karoline, f. Weissenborn - Neuberg, Carl - Neubrandenburg - Neu-Breisach - Neuburg (an der Donau) - Neuchâtel (Neufchâtel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
907
N euber—N euchåtel
908
av lös egendom» (»Das skandinaviscthe
Kauf-reeht», 1922). C. G. Bj.
Neuber [nål’bor], Friederike K a r
o-lin e, f. Weissenborn, tysk
skådespelerska och teaterdirektris (1697—1760). »Die
Neuberin» var dotter till en högre juridisk
ämbetsman, som genom sin stränghet flera
gånger tvang henne att rymma frän hemmet,
sista gången 1717 tills, m. en studerande
Neuber, som 1718 blev hennes make. De togo
båda s. å. anställning vid ett resande
teatersällskap. N. blev 1727 sachsisk
hovskådespelerska och ledde från s. å. eget sällskap med
Leipzig som centralpunkt. Hand i hand med
Gottsched (se d. o.) kämpade hon för smakens
höjande genom Hanswurstiadernas
undertryckande och det klassiska franska dramats
införande på tysk scen och betecknas såsom
den regelrätta tyska teaterns skaparinna. N.
var dess första stora skådespelerska, berömd
särskilt i tragedien. Motgångar och intriger
förmörkade hennes senare år. Monogr. av F.
J. v. Reden-Esbeck (1881). G. K-g.
Neuberg [näi’bärk], Carl, tysk biokemist
(f. 1877), fil. dr 1900, sedan 1919 ord.
honorär-prof. vid Berlins univ. och sedan 1921 prof,
vid lantbrukshögskolan där, chef för
Kaiser-Wilhelm-Institut für Biochemie i
Berlin-Dah-lem. Mycket viktiga äro N:s arbeten inom
jäsningskemien, där han, samtidigt med
Conn-stein och Lüdecke, upptäckte
glycerinjäs-ningen. Av stor betydelse är N:s upptäckt
av karboxylas (se d. o.). N. grundade 1906
och redigerar Biochemische Zeitschrift. H. E.
Stadsport (Stargarder Tor) i Neubrandenburg.
Neubrandenburg [nåibra’ndonbork], stad i
Mecklenburg-Strelitz, vid Tollensesee; 13,773
inv. (1925). N. är delvis omgivet av murar
med fyra torn (1400-talet). De förnämsta
byggnaderna äro Mariakyrkan (1300-talet),
rådhuset och, i N :s närhet, Belvedere (de båda
sistnämnda f. d. storhertigliga residens).
Järn-och träindustri. — N. anlades 1248 av en
markgreve av Brandenburg och kom 1299 till
Mecklenburg. Staden uppläts 2 febr. 1631 till
svenskarna, anfölls 7 mars s. å. av Tilly och
intogs med storm 9 mars, varpå följde en
hemsk massaker på garnisonen och stadens
borgare. 14 mars s. å. återbesattes N. av
svenskarna under G. Horn. Litt.: K. Wendt,
»Geschichte der Vorderstadt N.» (1922).
Neu-Breisach [nål-bral’za^], se
Neuf-B r i s a c h.
Neuburg [näFbork] (N. an der Donau),
stad i reg.-omr. Schwaben, Bayern, vid
Donau; 7,564 inv. (1925). Slott (1500- och
1600-talet, i renässansstil). N. omtalas som stad
1180 och var 1522—1685 residensstad i
hertig-dömet Pfalz-Neuburg.
Neuchåtel [nöj*atä’l], äldre skrivsätt
Neuf-c h ä t e 1, ty. Neuenburg. 1. Kanton i v.
Schweiz, mellan franska gränsen och
Neu-chätelsjön; 800 kvkm, 131,349 inv. (census
1 dec. 1920), därav 87 % protestanter och
11 % katoliker samt 85 % fransktalande och
12 % tysktalande.
N. fylles till stor del av Jura (se d. o. 1)
med goda betesmarker på platåerna (omkr.
1,000 m ö. h.) och skogrika sluttningar; i
längsdalarna (700—900 m ö. h.) vinodlingar.
Gränsfloden Doubs rinner fram mellan 400 m
höga, klippiga stup med här och där
insprängda skogspartier. Huvudnäringar äro i
bergstrakterna boskapsskötsel med
mejerihantering, i dalgångarna (Val de Travers, Val de
Ruz m. fl.) och på slätten vid Neuchätelsjön
vinodling samt urfabrikation, med
huvudsäten i La Chaux-des-Fonds (se d. o.) och Le
Locle, choklad- och likörtillverkning samt
spetsknyppling; mer än hälften av
befolkningen är sysselsatt inom industrien. —
Författningen är demokratisk. Lagstiftande
makten utövas av stora rådet (Le grand conseil),
valt direkt av folket, verkställande makten
av statsrådet (Le conseil d’état). E. L-r.
N. omtalas 1011 som burgundiskt kunga
-residens, innehades på 1100-talet av grevarna
av N. samt 1288—1395 av grevarna av
Chä-lons, slöt sig 1406 till Schweiziska
edsförbundet och tillhörde 1503—1707 den franska
ätten Orléans-Longueville, från westfaliska
freden 1648 som suveränt furstendöme under
Edsförbundets skydd. N. jämte det därmed
förenade grevskapet Valangin ärvdes 1707 av
konung Fredrik I av Preussen. Napoleon I
gav 1807 N. som furstendöme åt marskalk
Berthier, men det återföll 1814 till konungen
av Preussen och upptogs 1815, ehuru
monar-kiskt styrt, som kanton i Edsförbundet. Ett
republikanskt uppror gjorde 1848 slut på
monarkien, men först genom ett fördrag 26 maj
1857 avstod konungen av Preussen från sina
rättigheter där. Jfr E. Quartier-La-Tente och
Perrin. »Le canton de N.» (1893 ff.). J. F. N.*
2. Huvudstad i schweiz. kant. N., vid
Neuchätelsjön samt vid foten och på sluttningen
av Chaumont (1,177 m ö. h.); 22,000 inv.
(1926). Från Crät du Plan, 598 m ö. h.,
erbjuder sig en storslagen utsikt över en mur
av alpjättar från Pilatus till Mont Blanc.
Härifrån leder en bergbana ned till den lägre
liggande staden och slottet (äldsta delar från
1100-talet), grevarnas av N. forna residens,
nu säte för kantonens styrelse. Intill detta
den treskeppiga pelarbasilikan Collégiale med
ett 1372 rest monument över grevarna av N..
en av Schweiz’ mäktigaste gotiska
gravvårdar. Kajerna utmed Neuchätelsjön äro sedan
1882 trädplanterade. N. ö. om hamnen ligger
här konstmuseet med arkeol. och
tavelsam-ling. På andra sidan hamnen gymnasiet
(Col-lège latin), där en rik naturhist. samling, gr.
av Agassiz, och bibi, om 115.000 vol.
inrymmas. Den parkliknande promenaden J ardin
Anglais sträcker sig från hamnen mot n. ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
