Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Neumayer, Georg Balthasar von - Neymayr, Melchior - Neumer - Neumünster - Neunburg (vorm Wald) - Neunkirchen - Neupert, Edmund - Neuralgi - Neurasteni, Nervsvaghet - Neurasteniker - Neureuther, Eugen Napoleon - Neurilem - Neurit - Neuroglia - Neurologi - Neurom - Neuron el. Nervenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Neumayr—Neuron
913
verkade N. även till anordnandet av
polarexpeditioner, t. ex. expeditionerna av 1882—
83 och 1901 års antarktiska expeditioner. N.
var även en betydande vetenskaplig
författare. N. E-m. (A. Å.)
Neumayr [nåi’mäir], Melchior,
tyskösterrikisk geolog och paleontolog (1845—90),
från 1873 prof, i paleontologi vid univ. i
Wien. Han behandlade främst mesozoiska och
tertiära bildningar i mell. och s. Europa.
Banbrytande var N :s påvisande av klimatiska
zoner i jura- och kritformationerna. I sina
paleontologiska arbeten tillämpar han
konsekvent utvecklingsläran. N :s »Erdgeschichte»
(2 bd, 1886—87; övers, och bearb. av A. G.
Nathorst 1884—94) har haft stor betydelse för
spridandet av kunskaper i geologien. N:s
ofullbordade handbok i paleontologi, »Die
Stämme des Tierreichs», I (1889), är
klassisk. K. A. G.
Néu’mer, fornkristen notskrift, urspr. blott
tecken för höjd och sänkt ton vid dirigering
av körer (utförd med handen); sedan
skrivtecken (punkt, komma etc.). De västerländska
n. kunde ej visa fasta intervaller så som
motsv. tecken inom den bysantinska
notskriften. N:s glanstid var 900-talet. Efter 1000
fästes de på notlinjer och uppgingo sedan i
koralnotskriften. Se Notskrift. Litt.: P.
Wagner, »Neumenkunde» (2:a uppl. 1912). T.N.
Neumünster [nåimyAstor], stad i preuss.
prov. Schleswig-Holstein, 30 km s. s. v. om
Kiel; 39,898 inv. (1925). Järnvägsknut på
linjen Kiel—Hamburg. Textil- o. läderindustri.
Neunburg [näPnbork], N. vorm W a 1 d,
stad i Bayern, vid Naabs biflod Schwarzach;
2,273 inv. (1925). — N. stormades 15 jan. 1634
av svenskarna. Det försvarades 8—11 mars
1641 med glänsande tapperhet av en liten
svensk styrka under Erik Slang, varigenom
Banérs på återtåg norrut från Regensburg
stadda armé räddades. Efter fyra dygns
oavbruten strid och då såväl staden som dess
befästningar lågo i ruiner, måste dock Slang
ge sig. L. W:son M.*
Neunkirchen [nåi^kir^en], stad i
Saarom-rådet, 15 km n. ö. om Saarbrücken; 40,822 inv.
(1926). N. omges av kolgruvor. Järnverk.
Neupert [nöjpart], Edmund, norsk
pianist och pedagog (1842—88). Företog på
1860-talet konsertresor men övergick sedan till
lärarverksamhet och var anställd vid flera
berömda institut (i Berlin, Köpenhamn, Moskva
och New York). N. utgav en mängd
betydelsefulla övningsverk för piano. T. N.
Néuralgl (av grek. néu’ron, nerv, och a’lgos,
smärta), nervsmärta. Den kan uppträda i
alla sensibla nerver, ss. huvudets (k r an i a
1-neuralgi), bröstkorgens och
extremiteter-nas. Se Nervsjukdomar, sp. 897.
Neurastenl (av grek. neu/ron, nerv, och
asthenès, svag), N e r v s v a g h e t, psykiskt
sjukdomstillstånd med ganska växlande,
hu-vudsakl. subjektiva symtom. Vid n. föreligger
en genom överansträngning o. a. försvagande
inflytelser framkallad rubbning i det centrala
nervsystemets funktioner, vartill ofta en
medfödd el. förvärvad disposition lagt grunden.
Den fysiska krämpfullhet av olika slag, som
i n. är så vanlig, torde väsentligen vara
»psykiskt» betingad. N. tar sig uttryck dels i en
allmän oförmåga av fysisk el. psykisk an-
914
strängning med lätt inträdande trötthet, dels
i stegrad psykisk retbarhet. Den sistnämnda
ger anledning till stark känslighet för de
intryck, som oupphörligt tillföras hjärnan
från de perifera organen, och redan
förnimmelsen av rent normala livsprocesser kan av
en överretad hjärna uppfattas som obehag. I
allm. äro sådana organ föremål för
neuraste-nikerns hypokondriska bekymmer, som lättast
påverkas av våra föreställningar, främst
cirkulations- och digestionsorganen, och det
är därför vanligt, att den sjuke tror sig
ha hjärtfel el. något svårt maglidande. Hit
hör även sexualsfären, och man talar om
en sexuell form av n. Därvid är det vanligt,
att neurastenikern tror sig genom onani (se
d. o.) ha ådragit sig ohjälpliga skador, en
farhåga, som i varje fall och utan undantag
är ogrundad. Neurastenikern lider också av
allmän trötthet, sömnlöshet och dålig aptit.
Därjämte kan han röja håglöshet, brist på
självförtroende och energi, vartill ofta sällar
sig förstämning (depression). Man brukar
skilja på en konstitutionell och en förvärvad
form av n. Den förra är till sitt anlag
medfödd och yttrar sig genom allvarligare
symtom, som mera envist trotsa varje behandling.
Förvärvad n. framkallas genom psykisk
överansträngning, sorger och utmattande
sjukdomar. Ej sällan uppträder den som
följdsym-tom efter infektionssjukdomar (t. ex.
influensa). Den kan med framgång behandlas.
Då n. är uttryck för ett nervöst
trötthets-tillstånd, måste behandlingen rikta sig på
vila, stärkande diet och rogivande
föreskrifter; härtill kommer stundom kravet att
förströ den sjuke och länka hans intressen på
andra föremål än det egna jaget. Vad
särskilt beträffar den sexuella n. kan ett
lugnande ord av en förståndig läkare ofta återge
den sjuke livsmod och tilltro till sig själv;
å andra sidan kan blott ont väntas av
gott-köpslitteraturen på området. G-s.*
Néurastèniker, den, som lider av neurasteni.
Neureuther [nåiYåltor], Eugen
Napoleon, tysk konstnär (1806—82). Utförde
or-namentala väggutsirningar i München,
randteckningar till Goethe, Herder o. a. skalder,
kompositionerna »Dornröschen» (radering) och
»Aschenbrödel» (teckning) samt målningar för
kungl. porslinsfabriken i Nymphenburg. G-g N.
Néurilèm (av grek. néu’ron, nerv, och
éi’lema, hölje), anat., nervskida, se Myelin
och Nervvävnad.
Néurlt (av grek. néu’ron, nerv). 1. (Anat.)
Nervtråd el. axelcylinderutlöpare från en
nervcell, se Nervsystem,
Nervvävnad och bild till art. Neuron. — 2. (Med.)
Inflammation i en nerv, t. ex. nervus
ischia-dicus, med patologisk-anatomiskt väl påvisbara
förändringar. Se Nervsjukdomar. I. H.*
NeuroglFa (av grek. néu’ron, nerv, och gli’a,
lim), anat., nervkitt, se Nervvävnad.
Neurologi, läran om nervsystemet och dess
sjukdomar.
Neurom [nevrå’m] (av grek. néu’ron, nerv),
nervsvulst, se Nervkirurgi.
Neuron [nevrä’n] el. N e r v e n h e t, namn,
som W a 1 d e y e r givit nerv- el.
ganglie-cellen med de från denna utgående olika
utskotten, utgörande icke blott en anatomisk
utan även en funktionell enhet. Genom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
