Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nicaea - Nicander, Anders - Nicander, Carl August - Nicander, Henric - Nicandra - Nicaragua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
963
Nicander—Nicaragua
964
särdeles betydelsefullt (se Kristologi och
Nicenska bekännelsen). N.
erövrades 1078 av seldjukerna, återtogs 1097 under
första korståget av de kristna och var
1206—-61 huvudstad i det 1204 stympade
Östromerska riket (»kejsardömet N.»). N. erövrades av
turkarna 1326. Jfr I s n i k.
Nica’nder, Anders, poetisk översättare
(1707—81), tulltjänsteman i Västervik. Med
sina »Oförgripelige anmerckningar öfver
svenska skalde-konsten» (1737) sökte N.
grundlägga en svensk metrik efter antika mönster
och ville även, bl. a. genom övers, ur
Vergi-lius, ge bevis för sin teoris utförbarhet. Hans
dikter äro tr. i Hansellis »Samlade
vitterhetsarbeten», d. XVIII. Jfr H. Schiick, »Ur
gamla papper», bd 2 (1894). K. W-g.*
Nica’nder, CarlAugust, författare (1799
20/3—1839 7/2). Gick i skola i sin födelsestad,
Strängnäs, vart 1817 student i Uppsala, där
han 1824 promoverades till fil. mag. 1823
in-skrevs han i Kansliet,
där han befordrades
till kopist 1827. Med
understöd av
kronprins Oskar och Sv.
akad. vistades han
1827—29 i Italien,
bodde 1834—36 hos
sin gynnare frih.
Hugo Hamilton på Boo
och levde f. ö. som
litteratör i Stockholm.
— N. debuterade med
dikter i Kalender för
Damer 1819, vann stor
framgång med sorgespelet »Runesvärdet»
(1820) och utgav sedan diktsamlingarna
»Fjärilar från Pinden» (1822), »Dikter» (1825 och
1826), »Nya dikter» (1827) samt »Minnen från
Södern» (I 1831, II, postumt, 1839) och
»Hes-perider» (1835), varjämte han översatte
Sha-kespeares »Othello» (1826) och, i bearbetning,
Schillers »Röfvarbandet» (1834) och
»Orlean-ska jungfrun» (1837). N:s diktning är
romantisk epigonpoesi. Han var vek, smidig, svag
för det glänsande, hjältedyrkande, och hans
lyrik utmärkes av en melodisk och yppig form.
Led. av Götiska förbundet, skrev N. i Iduna
en cykel »Runor», av vilka särskilt »Erik
Vasas runa» vann mycken popularitet. För
»Fosterlandskänslan» fick N. andra priset i
Sv. akad. 1825 och för »Tassos död» stora
priset 1826; E. Tegnérs votum för denna
belöning är ett betydelsefullt vittnesbörd om
N :s begåvning. Romanscykeln »Konung
En-zio» (1827) innehåller ett par av N:s bästa
sånger. Den olycklige, den besegrade var där
som i Tassodikten och annars N:s
älsklings-gestalt. Napoleon besjöng han med samma
svärmiska beundran, som Tegnér visat. Till
pärlorna i hans lyrik höra vidare några
sonetter o. a. dikter till Italien, som var den
fattige och sjuklige skaldens jordiska
paradis, »Aftonen», »Mitt lif, min sång och min
död» och mästerverket »Vågen». N. skrev
prosaberättelser av verklig förtjänst (i
»Hesperi-der»). Bland hans förvärvsarbeten må nämnas
»Syner och röster ur det fördolda» (1838;
tills, m. G. K. Norling). Monogr. av C. D. af
Wirsén i »Lefnadsteckningar» (1901). R-n B.
Nica’nder, H e n r i c, astronom och statisti-
ker (1744—1815). Blev docent i astronomi i
Uppsala 1770 och led. av Vet.-akad. samt
dennas andre sekr. 1776, ord. sekr. 1784 med
skyldighet att
upprätthålla den del av
sekretariatet, som är
förknippad med
obser-vatorium (Vet.-akad :s
astronom) samt
almanackornas och
kalendrarnas utgivande.
Dessa befattningar
avsade sig N. på grund
av ohälsa 1803. Från
1790 till sin död var
N. sekr. i
tabellkommissionen, och
resultatet av arbetet i den-
na sammanfattade han i »Om tabellvärkets
tillstånd ifrån 1775 till 1795» (1802).
Nica’ndra, bot., se B 1 a d k 1 o c k a.
Nicaragua [nikara’g(oa], republik i
Centralamerika, mellan Honduras i n. och Costarica
i s.; 127,461 kvkm, 638,119 inv. (1920);
huvudstad: Managua. Stillahavskusten är i regel
brant och jämn; den enda större inskärningen
är Fonsecaviken längst i n. v. Kusten vid
Ka-ribiska havet, Mosquitokusten, är låg, sumpig
och kantad av strandsjöar. Från
Fonsecaviken sträcker sig i s. ö. riktning N i c a r
a-guasänkan, en bred, tektonisk sänka, som
markeras av Managuasjön (47 m ö. h.),
Ni-caraguasjön (34 m ö. h.) och Rio San Juan,
sjöarnas avlopp till Karibiska havet.
Området mellan sänkan och Stilla havet upptages
av ett platåland, lägst vid Fonsecaviken och
genomdraget av en serie brottzoner och radvis
grupperade vulkaner. Bland de senare
märkas Cosegüina (vid Fonsecaviken),
Marabios-gruppen, med bl. a. El Viejo (1,780 m) och
Momotombo, samt Ometepe (1,700 m) på den
liknämnda ön i Nicaraguasjön. N. om sänkan
vidtar ett svårtillgängligt, ofullständigt känt
bergland, en fortsättning av Honduras’
kor-dillerer, som mot ö. upplöses i platåer och
avvattnas av Rio Segovia, Rio Prinzapolka
m. fl. betydande floder. V. kusten har ett
relativt gynnsamt, torrt klimat i lä för
nord-östpassaden men hemsökes av vulkanutbrott.
Mosquitokusten är het och fuktig (2,000—
NICARAGUA
Skala 1:10 nuilL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
