Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nicaragua - Nicaraguakanalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N icaraguakanalen
965
6,000 mm årlig nederbörd). Om växt- och
djurvärld se Centralamerika. — Av
befolkningen 1920 uppgåvos 17 % vara vita,
69 % triguenos (av blandad spansk och
indiansk härkomst), 9,5 % negrer och 4,6 %
indianer. Antalet vita anges trol. för högt;
de flesta härstamma från de spanska
kolonisterna utom omkr. 2,000 engelsmän och
amerikaner på Mosquitokusten. Negrerna, som
importerats från Västindien, äro sysselsatta
på östkustens bananplantager. Den
ursprungliga indianbefolkningen har, i den mån den
ej utrotats, till större delen uppblandats med
de vita. På ö. kusten bo omkr. 17,000
mos-quitos (misquito), delvis uppblandade med
negrer. Huvudmassan av befolkningen är
bosatt i trakterna kring de stora sjöarna, där
även de största städerna äro belägna:
Managua, Leön, Granada, Masaya. Spanska är
statsspråk; på Mosquitokusten talas dock
mycket engelska. De flesta inv. äro
katoliker (ärkebiskop i Managua). Skolväsendet
är mycket efterblivet (72 % analfabeter).
Fullständigt univ. saknas; juridiska el.
medicinska fakulteter finnas i Managua, Leon
och Granada. — Näringslivets utveckling har
hämmats av den ständiga inre oron och de
dåliga finanserna. Jordbruket är mest
utvecklat i v. Dess viktigaste produkter äro
kaffe från trakterna kring Managua,
Diri-amba (»los Pueblos») och Matagalpa, bananer
från ö. kusten (odlingen h. o. h. i
amerikanska händer) och sockerrör (kring Chinandega
och Leön). Viktigaste sädesslagen äro majs
och durra; kakaoodlingen har gått tillbaka.
Från urskogarna i ö. flottas virke, särskilt
mahogny. Bergsbruket lämnar något guld och
silver; industrien är obetydlig.
Järnvägsnätet (439 km) utgöres av systemet Corinto—
Granada på v. kusten samt plantagebanor.
Hamnar av betydelse äro Corinto vid Stilla
havet samt Bluefields och Puerto Cabezas i ö.
Om den föreslagna Nicaraguakanalen
se d. o. Exporten värderades 1927 till 9 mill.
doll. (kaffe, bananer, trävirke, socker),
importen till 10,2 mill. doll. Handeln domineras
av U. S. A. Metersystemet är off. antaget.
N. har sedan 1912 guldmyntfot; enheten,
cor-doba (delad i 100 centavos), är likvärdig med
en U. S. A.-dollar. Nationalbanken står
under amerikansk ledning. Statsskulden
uppgick 1928 till 23,5 mill. doll. Tullintäkterna
kontrolleras av U. S. A. — Författningen är
av 5 april 1913. Presidenten väljes på 4 år
genom direkta val. Han utövar verkställande
makten, utnämner ministrarna men kan ej
upplösa kongressen. Lagstiftningen utövas av
kongressen, sammansatt av senaten (13 medl.,
valda på 6 år) och deputeradekammaren (f. n.
40 medl., valda på 4 år). Administrativt
indelas N. i 13 departement och 2 comarcas.
Nationalflaggan är blå-vit-blå i horisontella
fält; jfr Flagga. Krigsmakten består av
ett nationalgarde på 2,000 man,
kommenderat av officerare ifrån U. S. A. S. F.
Historia. I förspansk tid utgjordes
befolkningen i N. av tre huvudgrupper:
Stillahavs-sidan beboddes av choroteger och niearao (på
näset mellan havet och Nicaraguasjön samt
på öar i denna sjö); inlandet och
Atlant-kusten innehades av sumo-mfsquito. De
förstnämndas kultur och språk äro utplånade, de
966
sistnämnda ha delvis bevarat sin egenart.
Niearao, som invandrade från Mexiko och
tillhörde nahua (se d. o.), samt chorotegerna voro
kulturellt orienterade mot n. Atlantsidans
primitivare urskogsbefolkning hör däremot
ihop med Sydamerikas indianer. iS. L-é.
N:s ö. kust upptäcktes av Columbus 14 sept.
1502. Efter spanska erövringen (1520-talet)
tillhörde det Spanien, tills det 1821
förklarade sig oberoende. Dess yttre historia under
det senaste seklet har kännetecknats av
efemära försök dels till närmare förbindelse med
Mexiko, dels till federation el. union med de
centralamerikanska republikerna (se C e n
t-r a 1 a m e r i k a, sp. 803 ff.). Inrikespolitiskt
har N. hemsökts av revolutioner, oroligheter
och strider mellan olika politiska fraktioner.
Mot slutet av 1800-talet började U. S. A. få
direkta intressen i N. i samband med
planen på Nicaraguakanalen (se d. o.)
och gjorde dem för första gången på allvar
gällande efter en revolution 1909—10, som
gjorde slut på den sedan 1863 härskande
liberala regimen. Förenta staternas kandidat,
den konservative Adolfo Diaz, blev president
1911. Vid en kris 1912 kunde hans ställning
upprätthållas endast genom amerikanskt
militärt ingripande. De amerikanska
trupperna stannade i N. till aug. 1925. Efter
en serie oroligheter inskredo åter Förenta
staterna, och Diaz valdes i nov. 1926 på nytt
till president samt fick
Washingtonregering-ens erkännande, men 1 dec. hyllade de liberala
som statschef Juan Sacasa, som fick stöd från
Mexiko. En amerikansk emissarie, sedermera
utrikesministern H. Stimson, åstadkom maj
1927 en uppgörelse mellan de stridande
grupperna i N. Vid presidentvalet nov. 1928
segrade den liberale kandidaten, genera) José
Moncada. Det amerikanska inflytandet i N.
är fortfarande starkt. — Under världskriget
bröt N 1917 de diplomatiska förbindelserna
med Tyskland och tillhörde 1919
Versailles-fredens signatärmakter. — Största delen av
huvudstaden, Managua, ödelädes genom en
jordbävning i mars 1931. L-ts.
Litt.: C. Bovallius, »Resa i
Central-Ame-rika» (2 bd, 1887); G. Niederlein, »The state of
N.» (1898); J. W. G. Walker, »Ocean to ocean,
an account of N. and its people» (1902); W.
Lehmann, »Zentral-Amerika» (1920); »N. A
commercial and economic survey» (1927); H.
Cox, »N. and the United states 1909—1927»
(1927); H. L. Stimson, »American policy in
N.» (s. å.).
Nicaraguakanalen [nikara’g<wa-],
projekterad kanal genom Centralamerika, avsedd att
bilda en sjöväg mellan Atlanten och Stilla
havet. N. skulle utgå från San Juan del
Norte vid Rio San Juans mynning i Karibiska
havet och följa floden till Nicaraguasjön.
Härifrån skulle kanalen föras över
vatten-delaren, vars lägsta punkt ligger blott 51 m
ö. h., till hamnplatsen Brito vid Stilla havet.
Totala längden skulle uppgå till omkr. 300
km, vari dock Nicaraguasjön ingår med en
tredjedel. — Efter Centralamerikas frigörelse
och upptäckten av guld i Kalifornien blevo
tidigare kanalprojekt aktuella, och
koncessioner beviljades gång efter annan åt olika
makter. Rekognosceringar gjordes från U. S. A.
1849 samt 1870’—75, och långvariga politiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
