Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nicaraguakanalen - Nicaraguasjön - Niccodemi, Dario - Niccolini, Giovanni Battista - Niccolò Pisano - Nice - Niceanska bekännelsen - Nicholson, A. - Nicholson, Joseph Shield - Nicholson, William (kemist) - Nicholson, William (konstnär) - Nicka - Nickby - Nick-Carterlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nicaraguasjön—Nick-Carterlitteratur
967
förhandlingar pågingo. 1887 och 1888 fick ett
bolag i New York koncession och påbörjade
arbetet 1889, men redan 1893 gjorde
företaget konkurs. Planerna på N. skrinlädes,
när sedermera arbetet på Panamakanalen
återupptogs. U. S. A. tillförsäkrade sig
emellertid genom Bryan-Chamorrotraktaten 1916
ensamrätten till ett eventuellt kanalbygge i
Nicaragua. Sedan det visat sig, att den
ständigt ökade trafiken i Panamakanalen i en ej
alltför avlägsen framtid kan väntas
överskrida dess nuv. kapacitet, har förslag väckts
om N:s utförande, i stället för en dyrbar
ombyggnad av Panamakanalen. Kongressen
anslog 1929 medel till undersökning av dessa
alternativ, och s. å. igångsattes omfattande
rekognosceringsarbeten för N. — Litt.: C. E.
Imberg, »Der Nicaraguakanal. Eine
histo-risch-diplomatische Studie» (1920). S. F.
Nicaraguasjön [nikara’gcoa-],
Centralamerikas största insjö, 7,705 kvkm (enl. Sapper),
34 m ö. h., mottar Managuasjöns avlopp och
avrinner genom Rio San Juan; största djup
70 m. Vid v. stranden vulkanöarna Zapatero
och Ometepe.
Niccode’mi [nikå-], D a r i o, italiensk
författare (f. 1876). Växte upp i Buenos Aires,
där han skrev sina första komedier på
spanska och lärde känna Réjane, som spelade
huvudrollerna i flera av N:s franska stycken:
»L’hirondelle» (1906), »L’ombre» (1913;
»Skuggan», uppf. 1925 i Sthlm) m. fl. 1921 vart han
teaterchef i Rom. N :s komedier ha gjort
honom till en av landets populäraste
dramatiker. Nämnas må »Scampolo» (1915; uppf. 1922
i Sthlm), »L’alba, il giorno, la notte» (1920;
»Gryningen, dagen och natten», uppf. 1924 i
Sthlm), »La casa segreta» (1923), »La
madonna» (1927), »Tempo passato» (1929). R-n B.
Niccoli’ni [nikå-], Giovanni Battista,
italiensk författare (1782—1861), prof, och
sekr. vid konstakad. i Florens från 1807,
varm patriot och förkämpe för Italiens enhet.
Sin berömmelse vann N. som
tragediförfattare, först i klassisk stil och enl. Alfieris
mönster (»Agamemnone», »Medea»), efter 1817
under inflytande från Shakespeare och
romantiken. Bland senare dramer märkas
»Na-bucco» (1819), »Antonio Foscarini» (1827),
»Giovanni da Procida» m. fl., alla
märkligare genom sin nationella tendens än genom
litterära egenskaper. N:s »Opere edite e
in-edite» utgåvos i 10 bd 1860—80. It. monogr.
av M. Baldini (1907). G. v. R.
Niccolö Pisano, se P i s a n o.
Nice [nis], franskt namn på Nizza.
Nicenska bekännelsen. Rent historiskt sett
är n. (lat. nicaenum) den bekännelse, som
antogs av Nicaeamötet 325 (se Arianism och
Kristologi, sp. 123), närmast som en
utvidgning av symbolum apostolicum, avsedd
som en formel för biskopar och lärare till
kontroll mot falsk lära. Den bekännelse, som
i våra bekännelseskrifter förekommer under
namnet den nicenska (symbolum nicaenum),
dyker upp först efter mitten av 300-talet som
en av de orientaliska dopbekännelserna. I
denna upptogos några nicenska termer, och
vid mötet i Chalkedon 451 kom den oriktigt
att anses som en på mötet i Konstantinopel
381 gjord utvidgning av den egentliga
nicenska. På så vis fick den auktoritet som
all
968
män kyrklig symbol för den grekiska
kristenheten, under namnet symbolum
nicaeno-con-stantinopolitanum (vanl. förk. symbolum
nicaenum). Den är alltjämt den
grekisk-ortodoxa kyrkans enda verkliga symbolum. Den
inträngde även i Västerlandet och fick där
småningom plats som det andra av de
ekumeniska symbola (mellan apostolicum och
atha-nasianum, 1014 av påven erkänt som
mäss-symbolum) men i Västern med tillägget, att
anden utgår »även av Sonen» (lat. filioque).
Enl. svenska kyrkans gudstjänstordning kan
n. brukas i högmässan på större
högtidsdagar. Hj. H-t. (G. A-n.)
Nicholson [nPkelsn], A. Lord Carnock skrev
sitt släktnamn Nicolson; se d. o.
Nicholson [ni’kolsn], J o s e p h Shield,
engelsk nationalekonom (1850—1927). Var
1880—4925 prof, i nationalekonomi i
Edinburgh. N. är mest bekant genom sitt stora
arbete »Principles of political economy» (3 bd,
1893—1901). Jfr Nationalekonomi, sp. 747.
Nicholson [nPkelsn], William, engelsk
kemist (1753—1815), praktiserande ingenjör,
konstruerade 1787 en efter honom benämnd
areometer (se d. o.) och upptäckte 1800 tills,
m. A. Carlisle den elektrolytiska
sönderdel-ningen av vatten och saltlösningar. Deras
iakttagelse gav uppslag till Berzelius’ och W.
Hisingers (se dessa ord) undersökningar över
salters elektrolys. N. utgav bl. a. »First
principles of chemistry» (1789) och Journal of
Natural Philosophy, Chemistry and the Arts
(»Nicholson’s journal»; 1796—1801 och 1802
—13). G. S-ck.
Nicholson [ni’kolsn], William, engelsk
konstnär (f. 1872). Vann sitt namn och rykte
genom de affischer han i början av
1890-talet utförde i samarbete med J. Pryde
under gemensam pseud. Beggarstaff
Brothers. N. utgav sedan en följd album med
teckningar i en högst originell förenklad stil,
en förening av träsnitt och litografi med ett
par lätta, sparsamma färgtoner,
personkarakteristiken i regel genialiskt uttryckt i
få drag. Bland dylika porträtt av samtida
märkas drottning Viktoria på promenad,
Edvard VII, Gladstone, Kipling, Whistler. Jämte
engelska samtidstyper — bl. a. »Gentleman»,
»Idiot», »Jockey» ur samlingen »An alphabet»
(1898) — har han tecknat bilder ur populära
romaner, t. ex. Dickens’, samt djurtyper.
Bland målningar av N. märkas hans moders
porträtt, »Nancy» (i Venezias moderna
galleri), »Mary Tempest» o. a. Bland hans
teck-ningsalbum böra utom »An alphabet» nämnas
»The square books of animals» och »London
types» (1900). G-g N.
Nicka, sing. av n i c k o r (se d. o.).
Nickby, Helsingfors stads sinnessjukhus i
Sibbo socken, Nylands län, Finland, öppnat
1914. 768 sjukplatser (1931).
Nick-Carterlitteratur [nik-kä’to-] (av Nick
Carter, pseud. för en amerikansk författare
av detektivhistorier, vars rätta namn anges
vara F. R. Dey), förströelselitteratur, som
ockrar på läsarens sensationslystnad och
sinnlighet. Denna litteratur har på grund av det
skadliga inflytande den utövar särskilt på
ungdomen blivit föremål för många åtgärder
i syfte att stävja dess spridning, vilka dock
endast delvis visat sig effektiva. (O. W-n.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
