Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nickelföreningar - Nickelglans - Nickelin - Nickelkis - Nickelmynt - Nickelockra - Nickeloxid - Nickelstål - Nickelstålpansar - Nickelsulfat - Nickeltetrakarbonyl - Nickhakar - Nickor, Nickhakar - Nicol, William - Nicolai, Christoph Friedrich - Nicolai, Otto - Nicolai, Philipp - Nicolas de Clémanges - Nicolaus Allonis - Nicolaus av Albano (Nicolaus Breakspear) - Nicolaus av Cues (Nicolaus Chryppffs el. Krebs, Cusanus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
971
Nickelglans—Nieolaus av Cues
972
ket giftig vätska med spec. v. 1,32, smpt —25°,
kpt 43°. I gasform spjälkas den vid höjd
temp. (i tekniken 180—200°) i sina
beståndsdelar. Föreningen upptäcktes 1889 av L.
Mond och C. Langer, som på dess lätta
bildning, flyktighet och lätta spjälkning
grundat en teknisk metod att framställa ren
nickel, som fortfarande tillämpas (se N i c k e 1).
— Lösliga nickelsalter äro starka gifter, då
de införas i blodet. Symtomen äro
inflammation i mage och tarm, kramprörelser och
förlamning av det centrala nervsystemet. G. S-ck.
Nickelglans, miner. 1. N. el. G e r s d o r
f-f i t, ett metallglänsande, silvervitt till
stål-grått, reguljärt (se Kristallsystem)
kristalliserande mineral av nickel, arsenik
och svavel, NiAsS. Förekommer på
malmgångar. Se även Nickel. — 2. N. el. U
11-m a n n i t, Ni SbS, innehåller antimon i st. f.
arsenik och har blygrå till stålgrå färg men
överensstämmer för övrigt med gersdorffit
(se ovan 1). N. Zn.
Nickelln. 1. (Metallogr.) Se
Kopparlegeringar. — 2. (Miner.) N.,
Arseniknickel (se d. o.) el. K o p p a r n i c k e 1 (ty.
Kupfer nickel), ett av arsenik och nickel
bestående, ljust kopparrött mineral. Jfr
Nickel.
Nickelkis, miner., se Millerit.
Nickelmynt. Som skiljemynt användas
numera i många länder mynt av nickel el.
vanligare av nickellegeringar. Den
vanligaste legeringen är 25 % nickel och 75 %
koppar, vilken bl. a. begagnas för svenska n.
N. präglades i Sverige 1920—25 till ett
belopp av 2,118,369 kr. av 50, 25 och 10 öres
valör. A. G-be.
Nickelockra, miner., se Nickelblomma.
Nickeloxid, kem., se Nickelföreningar.
Nickelstål, se Specialstål.
Nickelstålpansar, se Pansar.
Nickelsulfät, kem., se Nickelföreningar.
Nickeltetrakarbonyl, kem., se
Nickelföreningar.
Nickhakar, se N i c k o r.
Nickor, Nickhakar, slätborrade
fram-laddningskanoner av omkr. 2 tums (5 cm)
kaliber, under segelflottsperioden väsentlig
del av bestyckningen på mindre (även på
större) örlogsfartyg. Jfr Hakebössa. ö-g.
Nicol [ni’kal], William, skotsk fysiker,
se Nicols prisma.
Nicolai [nikåläi’], Chris toph
Friedrich, tysk författare (1733—1811),
ungdomsvän med Lessing och Moses Mendelssohn, var
outtröttligt verksam
som tidskriftsutgivare
(Allgemeine Deutsche
Bibliothek, 187 bd,
1765—92, m., m.) och
författare. Han
förfäktade energiskt
upplysningstidens åskådning, som hos honom
urartade till
trång-bröstenhet och
plattaste vardaglighet.
Hans romaner
(»Se-baldus Nothanker»,
1773—76, sv. övers.
1788, den klena Goetheparodien »Die
Freu-den des jungen Werther», 1775, »Geschichte
eines dicken Mannes», 1794) polemisera
myndigt och självkärt om ortodoxien och mot de
nya, djupare filosofiska och vittra
riktningarna. N. angreps av Goethe (i »Faust»), Schiller,
Kant, Fichte och bröderna Schlegel. Monogr.
av L. F. v. Göckingk (1820), M. Sommerfeld
(1921), F. C. A. Philips (1926; på holl.). R-n B.
Nicolai [nikåläi’], Otto, tysk tonsättare
(1810—49), elev av Zelter i Berlin, vistades
1833—41 i Rom och studerade där under
Baini. N. blev 1841 hovkapellmästare i Wien
och ledde även de av
honom började
filharmoniska konserterna.
1847 blev han
hovkapellmästare i Berlin
och vann där
genomgripande framgång
med sin opera »Die
lustigen Weiber von
Windsor» (1849; »De
muntra fruarna i
Windsor», uppf. i
Sthlm 1857), den
tyska senromantikens
främsta teaterverk
och sista komiska opera av rang. Biogr. av
G. R. Kruse (1911), som även utgivit N:s
»Gesammelte Aufsätze» (1913). T. N.
Nicolai [nikåläi’], P h i 1 i p p, tysk teolog
och psalmist (1556—1608), skrev, medan
pesten hemsökte hans församling (Unna i
West-falen), en tröstebok, »Freudenspiegel des
ewi-gen Lebens» (1599), vari bl. a. ingingo två
av kristenhetens sedermera ryktbaraste, på
de flesta kulturspråk efterbildade psalmer:
»Wie schön leuchtet der Morgenstern» och
»Wachet auf! ruft uns die Stimme» (sv.
psalmerna 509 och 496), präglade av Höga
visans och Uppenbarelsebokens bildspråk och
försedda med mäktiga koralmelodier, vilka
antagas vara komponerade av N. själv, dock
i anslutning till äldre kyrkomusik. Sv.
psalmerna 55, 69 och 484 äro ättlingar av N:s
psalm om morgonstjärnan. Li.
Nicolas de Clémanges [nikåla’ do klemä’^],
se Nikolaus från Clémanges.
Nicoläus Allönis, se Nils A 11 e s s on.
Nieolaus av Albano (Nieolaus B r e
ak-s p e a r), se H a d r i a n u s, sp. 242.
Nicoläus av Cues [-kös], eg. Nieolaus
C h r y p p f f s el. K r e b s, vanl. efter
födelseorten, byn Kues vid Mosel, kallad C u s
ä-nus, tysk renässansfilosof (1401—64),
kardinal 1448, biskop i Brixen 1450. N. brukar
räknas som den nyare tidens förste filosof.
Hans skrifter innehålla en blandning av
medeltida filosofi och ansatser till modernare
tankar. — I sin kunskapslära skiljer N. fyra
kunskapsförmågor: 1) den sinnliga
varsebliv-ningen, som endast ger oss förvirrade bilder,
2) förståndet, som ordnar dessa, därvid
opererande med tiden, rummet, talen och
motsägelselagen, 3) det spekulativa förnuftet, som
strävar att förbinda motsatserna, och 4) den
mystiska intuitionen, som skådar alla
motsatsers sammanfallande i en högsta enhet.
Denna enhet är Gud, som på nyplatonskt sätt
fattas som höjd över alla bestämningar och
utsagor. Världen tänkes av N. som en
utveckling av Guds väsen, varje ting avspeglar
Gud och därmed universum. — Icke endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
