Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nicolaus av Cues (Nicolaus Chryppffs el. Krebs, Cusanus) - Nicolaus Damascenus, Nikolaos från Damaskus - Nicolaus Hermanni (Nils Hermansson, S:t Nikolaus) - Nicolaus Magni - Nicolaus Marci - Nicolaus Olai Bothniensis (Nils Olofsson från Västerbotten) - Nicolaus Ragvaldi - Nicolay, Paul - Nicolaysen, Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nicolaus Damascenus—Nicolaysen, J.
973
i sin filosoifi står N. före sin tid. Så antog
han universums oändlighet, jordens klotform
och rörelse kring jordaxeln och [ät upprätta
den första kartan över Tyskland. I sin
praktiska verksamhet ingrep han mot tidens
vidskepelser, bl. a. mot häxväsendet. —
Viktigaste skrifter: »De docta ignorantia» (1440),
»De coniecturis» (s. å.), »De idiota» (1450).
Samlade upplagor av N:s skrifter ha utgivits
i Paris 1514 och i Basel 1565, tysk övers, av
hans viktigaste skrifter av F. A. Scharpff
1862. — Litt.: R. Falckenberg, »Grundzüge der
Philosophie des Nicolaus Cusanus» (1880); A.
Herrlin, »Studier i Nicolaus’ af Cues filosofi»
(1892); M. Jacobi, »Das Weltgebäude des
Nicolaus von Cues» (1904); E. Vansteenberghe,
»Le Cardinal Nicolas de Cues» (1920); J.
Hom-mes, »Die philosophischen Grundlehren des
Nicolaus von Cues» (1930). G. O-a.
Nicolaus Damascenus, Nikoläos från
Damaskus, grekisk historiker (f. omkr.
64 f. Kr.), stod i nära förbindelse med
Hero-des den store. N:s viktigaste skrift var en
världshistoria, som varit en betydande källa
för Josefos’ (se d. o.) »Judarnas gamla
historia». Fragment utg. av Jacoby i »Fragmente
der griechischen Historiker», II (1926), s.
324 ff. _ M. Pn N-n.
Nicolaus Herma’nni (latinisering av Nils
Hermansson), biskop i Linköping, som
svenskt helgon kallad S:t Nikolaus (1326
—91). Var från Skänninge och blev
informator för den heliga Birgittas barn, studerade i
Paris och avlade i Orléans juridisk examen
(baccalaureus in legibus), blev kanik i
Uppsala 1350 och ärkedjäkne i Linköping omkr.
1360. Om också snarast en kontemplativ
natur, hävdade N. med kraft kyrkans
intressen på 1360-talet, då stiftet på grund av Nils
Markussons politiska intriger faktiskt var
utan biskop. Genom trohet mot denne kom
N. i våldsam konflikt med konungarna
Magnus och Håkan, vilka han synes ha bannlyst.
1374 valdes N. mot konung Albrekts önskan
till biskop i Linköping och vann påvlig
bekräftelse 1375. Motsättningen mot Albrekt
förde N. till det inhemska stormannapartiet.
Han var en av Bo Jonssons
testamentsexekutörer och deltog i Margaretas inkallande.
För kyrkans bästa var N. mycket nitisk. På
mötet i Konstanz (1414—18) hemställdes från
Sverige om hans helgonförklaring. Därav blev
dock intet, men 1499 medgav Alexander VI
hans translation, som försiggick 1520. N:s
åminnelsedag blev första söndagen i maj. —
N. uppges ha bearbetat »Moralia Gregorii»
(Gregorius den stores arbete om Jobs bok)
och Birgittas uppenbarelser samt författat
»Cur Deus homo» (trol. ett utdrag ur ett
Anselms av Canterbury arbete) och »Hvite
boock», en utläggning av kanoniska lagens
och kyrkofädernas yttranden. N. är Sveriges
mest bekante medeltida hymndiktare som
författare av ett »Birgittaofficium» med den
kända hymnen till Birgitta »Rosa rörans
boni-tatem». Även till S:ta Anna och Ansgarius
diktade han hymner. — Litt.: Olaus Ulrici
utgav 1523 en kort »Historia S:ti Nicolai»
(omtr. i E. Benzelius’ »Monumenta historica
vetera ecclesiæ sveogothicæ», 1709—13); en
utförlig biogr. har utgivits av H. Schück (i
An-tiqvarisk Tidskr., V, 1895); jfr uppsatser i
974
Kyrkohist. Årsskr. 1917 (av K. B. Westman)
och 1919 (av G. Carlson) samt Y. Brilioth,
»Svensk kyrka, kungadöme och påvemakt
1363—1414» (1925). (Y. Br.)
Nicolaus Ma’gni, se N i 1 s Månsson.
Nicolaus Ma’rci, se Nils M a r k u s s o n.
Nicolaus Oläi Bothnie’nsis (latinisering av
Nils Olofsson från
Västerbotten; i samtida handlingar kallas han ibland
»mäster Nils Bottenkarl»), teolog,
universitetslärare (f. trol. på 1550-talet, d. 1600 18/s).
N. inskrevs 1578 som student vid Rostocks
univ., där David Chytræus då var tongivande
lärare, promoverades där 1582 till magister
och vistades i Rostock ännu 1584. Han blev
1586 »läsemästare» i hebreiska och teologi
vid Stockholmskollegiet och utgav 1588 en
renlärigt protestantisk samling teser, »De
li-bero et servo hominis arbitrio». Jämte sina
kolleger Petrus Kenicius och Ericus Jacobi
Schinnerus ådrog han sig genom motstånd
mot liturgien Johan III:s missnöje, och alla
tre fängslades 1589. Definitivt frigiven blev
han först senhösten 1592, kort före Johan
III:s död. 2 mars 1593 valdes han med stor
röstövervikt till ordf, vid Uppsala möte och
ledde med kraft och skicklighet dess
förhandlingar. Enl. en mötesberättelse skall han
efter mötesdeltagarnas enhälliga anslutning
till Augsburgska bekännelsen (5 mars) ha
utropat: »Nu är Sverige blivet en man och
alla hava vi en Herre och en Gud». N.
blev s. å. prof, i exegetik och hebreiska vid
det nyupprättade univ. samt föreläste där.
Han utgav en hebreisk grammatika, »Clavis
linguarum orientalium». Sedan 1593 var N.
som domprost den näst ärkebiskopen ledande
mannen i Uppsala domkapitel; han valdes
efter A. Angermannus’ avsättning (1599) till
ärkebiskop men avled före invigningen. N.
deltog som ivrig anhängare av hertig Karl i
riksdagarna i Stockholm 1597, Uppsala 1598
och Linköping 1600 samt var 1598 en av
ledarna för allmogeuppbådet mot de under
Arvid Stålarms befäl landstigna trupperna
från Finland (se Korvtåget). Han var
allmänt ansedd för lärdom och
karaktärsfasthet. Monogr. av A.M. Magnusson(1898). V.S-g.
Nicolaus Ragvaldi, se Nils Ra g v a 1 d
s-s o n.
Nicolay [nikålåP], Paul, frih., märkesman
inom kristliga studentrörelsen (1860—1919).
Tillhörde en 1769 till Ryssland inflyttad, 1828
i Finland introducerad ätt av tyskt ursprung,
blev tjänsteman vid rikskansliet i Petersburg
men ägnade sig från 1899 helt åt religiös
verksamhet. N. grundade Rysslands kristliga
studentrörelse och intog en ledande ställning
inom Finlands kristliga studentförbund samt
Kristliga studentvärldsförbundet, högt
skattad för flärdfrihet och helgjuten kristendom.
Flera av hans på ryska, svenska och engelska
hållna föredrag ha utgivits. N. ägde det
berömda godset Monrepos nära Viborg. Biogr.
av Greta Langenskjöld (1921). Gr. L-d.
Nicolaysen [-la’j-], Julius, norsk läkare
(1831—1909), halvbror till N. N. 1870—1908
prof, i medicin i Oslo samt från 1872
därjämte överkirurg vid Rikshospitalet, Som
kirurg var han banbrytande. Hans son Johan
N. (f. 1860) är sedan 1909 prof, i kirurgi och
överläkare vid Rikshospitalet. K. V. H.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
