Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nicolaysen, Nicolay - Nicole, Pierre - Nicolle, Charles - Nicolovius - Nicolson, sir Arthur, lord Carnock - Nicols prisma el. Nicol - Nicosia, Levkosia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
975
Nicolaysen, N.—Nicosia
976
Nicolaysen [-la’j-], N i c o 1 a y, norsk
arkeolog, historiker (1817—1911), halvbror till
Julius N. Tog juridisk examen 1841 men
studerade sedan historia och arkeologi. N. deltog
1844 i stiftandet av
Föreningen til norske
fortidsmindesmærkers
beväring, vars ordf,
han var 1851—1904,
från 1860 med en
liten statslön och
titeln antikvarie. Hans
verksamhet blev
epokgörande. Ett
systematiskt studium av
norska medeltidens konst
blev möjligt först på
grundval av de rika
skatter han
uppda
gade, bl. a. genom utgrävningen av
Maria-och Halvardskyrkorna i Oslo (1865) och
Gokstadsskeppet (1880). Härtill sluta sig hans
grundläggande forskningar om medeltida
byggnader och byggnadssättens historia samt
hans förtjänstfulla medverkan till
restaureringen av t. ex. Trondheims domkyrka och
Konge-(Haakons-)hallen i Bergen. N. utgav
en rad verk både i arkeologiska och rent
historiska ämnen. Hans huvudarbete är
»Norske fornlevninger» (1862—66). K. V. H.*
Nicole [nikå’l], Pierre, fransk filosof
(1625—95). Deltog som lärare i filosofi vid
Port-Royal i jansenismens strid mot
jesuiterna. N. lämnade Pascal materialet till
dennes »Lettres ä un provincial» och skrev
en vida spridd parallell därtill, »Lettres sur
Fhérésie» (1664). Efter en tids landsflykt
(1679—81) underkastade han sig de kyrkliga
myndigheterna. Tills, m. Arnauld författade
han sin berömda Port-Royallogik »La logique
ou Fart de penser» (1659). Under sin sista
tid utgav han hätska skrifter mot
calvinis-men. — Litt.: H. Brémond, »Histoire littéraire
du sentiment religieux», IV (1920). HgPl.
Nicolle [nikå’1], Charles, fransk läkare,
Nobelpristagare (f. 1866). Efter omfattande
klinisk och bakteriologisk skolning i
Frankrike kallades N. 1903 till chef för
Pasteur-institutet i Tunis, där
han sedan dess haft
sitt arbetsfält förlagt.
N. har gjort en rad
utomordentligt
betydelsefulla upptäckter
inom bakteriologien.
Hans viktigaste
gärning är
klarläggandet av fläcktyfus’ (se
d. o.) spridningssätt.
Han visade, att
fläcktyfus sprides genom
bett av klädlusen, att
den sjukes blod innehåller smittämnet från
feberns början till första dagarna av
konvalescensen, att smittämnet förökas viss tid
i lusens tarmkanal m. m. Genom dessa
upptäckter har det varit möjligt att
effektivt bekämpa denna sjukdom, som eljest
åstadkommer oerhörda förluster av
människoliv. För sina arbeten om fläcktyfus
belönades N. 1928 med Nobelpriset i medicin.
F. ö. har N. gjort viktiga undersökningar
över återfallsfeberns spridningssätt,
skydds-ympning mot mässling och dysenteri,
tracho-mets bekämpande samt betydelsefulla
arbeten över ett stort antal tropiska
infektionssjukdomar. De omfattande hygieniska
arbeten, varigenom hälsotillståndet i Nordafrika
under senaste åren väsentligt förbättrats, ha
utförts under N:s ledning. Slutligen har N.
gjort sig känd som skönlitterär förf, och
utgivit bl. a. »La narquoise» (1922), »Les menus
plaisirs de 1’ennui» (1924). H. D.
Nicolövius, pseud., se L o v é n, Nils.
Nicolson [nhkølsn], sir Arthur, från
1916 lord C a r n o c k, engelsk diplomat (1849
—1928). Inträdde 1870 på diplomatbanan, var
bl. a. 1885—88 chargé d’affaires i Teheran,
blev 1895 minister i
Marocko och 1904
ambassadör i Madrid.
Vid
Algeciraskonfe-rensen 1906 hävdade
han fransk-engelska
ententens intressen,
var 1906—10
ambassadör i Petersburg och
1910—16 permanent
understatssekr. för
ut-rikesärenden. I
Petersburg fick han 1907
till stånd den
ryskengelska ententen. Av
rädsla för rysk-tysk vänskap yrkade han
tidigt, men utan resultat, på ententens
förvandling till allians. Lika fruktlösa voro försöken
till direkt uppgörelse med Tyskland.
Klarsynt och fördomsfri, varnade N. under
världskriget för en segerfred med förödmjukande
villkor. Starkt kritiserade han
Versaillesfre-den. — Biogr. över N. (1930) av hans son
Harold Nicolson. L-ts.
Nicols prisma [nbkols-] el. N i c o 1 —
efter uppfinnaren, skotske fysikern William
Nicol (1768—1851), som publicerade
uppfinningen 1828 —, en dubbelbrytande
kalk-spatkristall, som genomsläpper
endast den ena (»extraordinära»)
av de två strålar, i vilka en
kalk-spatkristall uppdelar en
infallande ljusstråle (jfr Kalkspat
och Kristalloptik). N.
fram-ställes genom att en
kalkspat-kristall (ABCD) slipas så, at.t
kantvinkeln vid A (och vid D)
blir 68°. Därefter genomsågas
kristallen längs BC, så att
vinkeln ABC (och BCD) blir rät.
Bitarna hopkittas åter längs BC
med hjälp av kanadabalsam. Om
en ljusstråle S infaller mot ytan AB,
uppdelas den i två strålar, den ordinära
strålen O, som totalreflekteras vid ytan BC ocb
absorberas av (den svärtade) ytan AC, samt
den extraordinära strålen E, som
passerar genom kanadabalsamskiktet och
slutligen lämnar ytan CD parallell med
ljusstrålens ursprungliga infallsriktning. — N.
nyttjas framför allt i polarisationsmikroskop (se
Mikroskop, sp. 47). J. T.
Nicosia [nikä’sia], västerländskt namn på
Levkosia, huvudstad på Cypern; 18,579 inv.
(1921). Säte för high commissioner och
grek.-ortodox ärkebiskop. N. omges av en
cirkel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
