Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nihilism - Nihilister - Niigata - Nijland, Albert Antonie - Nijmegen - Nikander, Gabriel - Nikaupproret - Nike - Nikeforos - 1. Nikeforos I (östromersk kejsare) - 2. Nikeforos II Fokas (östromersk kejsare) - 3—4. Nikeforos III Botaneiates och Nikeforos Bryennios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
999
N ihilister—N ikeforos
1000
— I Västeuropa kallades länge allsköns
ryska revolutionära, terrorister, anarkister etc.,
för nihilister. A. A-t.
NihilVster, anhängare av nihilism (se d. o.);
förnekare, tvivlare. —
Försvarsnihi-lister, motståndare till militärt försvar.
Niigata, huvudstad i jap. kenet N., på v.
kusten av Hondo vid mynningen av Shinano;
123,200 inv. (1929). Viktig handelshamn. N.
genomdrages av kanaler. Lackvaruindustri.
Export från petroleumfält i distriktet. N.
har en medicinsk högskola.
Nijland [néi’lant], Albert Antoni e,
holländsk astronom (f. 1868), sedan 1898 prof,
i astronomi vid univ. i Utrecht. N. är en
mångsidig observatör, som bl. a. utfört
omfattande iakttagelser över de föränderliga
stjärnornas ljusväxlingar. K. Lmk.
Nijmegen [néi^è^on], ty. Nimwegen el.
Ny-megen, stad i nederl. prov. Gelderland, på
Waals vänstra strand; 78,110 inv. (1929;
3/« katoliker). Befästningsvallarna
förvandlades på 1880-talet till bulevarder och
parker. Vid Keizer Karelplein ligga det
katolska univ. (gr. 1923) och konserthuset De
Vereeniging (1914). På en höjd vid Waal
ruiner av Valkhof (gr. av Karl den store 777).
Bland byggnadsverk märkas f. ö. Groote kerk
el. S:t Stevenskerk, en gotisk hallkyrka (från
1200-talet), och rådhuset (1500-talet).
Kommunalt fornmuseum och Rijksmuseum Kam
(gr. 1922) med arkeol. samlingar. Cigarr-,
metall-, pappers- och tvålfabriker m. m. M.
N., gallernas Noviomagus och Tacitus’
Op-pidum Batavorum, tidtals karolingernas
residens, blev senare riks- och hansestad och
slöt sig 1579 till Utrechtunionen. Sedan
fransmännen 1672 bemäktigat sig staden, hölls
där 1678—79 en stor fredskongress, besökt av
ombud från Spanien, Frankrike,
Nederländerna, Tyska riket, Sverige m. fl. makter.
Fred slöts 10 aug. 1678 mellan Frankrike
och Nederländerna, 17 sept. s. å. mellan
Frankrike och Spanien, 5 febr. 1679 mellan
Frankrike och Tyska riket samt mellan
Tyska riket och Sverige, 12 okt. s. å. mellan
Sverige och Nederländerna. Genom dessa
fredsslut återfingo Nederländerna sina flesta
förlorade besittningar. Sverige återfick i det
närmaste alla sina besittningar. J. F. N.*
Nika’nder, Gabriel, finländsk
kulturhistoriker (f. 1884). Blev 1917 docent i
kulturhistoria vid Helsingfors univ. och är
sedan 1921 prof, i nordisk kulturhistoria och
folklivsforskning vid Abo akad. Bland hans
arbeten märkas »Jacob Tengström såsom
akademisk lärare och biskop intill 1808» (1913;
akad. avh.), »Byar och gårdar i Helsinge
1750—1865» (1916), »Fiskars bruks historia»
(1929) och »Lovisa stads historia», I (1930).
N. var huvudred, för verket »Herrgårdar i
Finland». H. E. P.
Nikaupproret, namn på ett våldsamt
uppror i Konstantinopel i jan. 532 av tävlande
sammanslutningar i hippodromen, där
motsättningarna på cirkus fingo även politisk och
religiös betydelse (jfr B 1 å). Då kejsar
lusti-nianus sökte bestraffa cirkuspartiernas
övergrepp och laglöshet, slogo sig »de blå» och
»de gröna» samman under lösensropet »nika»
(segra!). Upprorets mål blev slutligen att
insätta kejsar Anastasius’ brorson Hypatius
som kejsare. Stadens praktbyggnader
nedbrändes. Narses lyckades vinna en del av
»de blå» genom penningutdelningar, och
slutligen betvungo fältherrarna Belisarius och
Mundus rörelsen. S. Lm.
Nike, grek, myt., segergudinnan. N.
hänför sig till segern ej blott i strid och krig
utan även i alla slags tävlingar. N. är sen
som mytologisk gestalt och nämnes först av
Hesiodos. Hon är vanl. tjänare till Zeus el.
Athena. Feidias’ statyer av Zeus i Olympia
och av Athena i Parthenon buro en Nikefigur
på handen. Stor var hennes betydelse i
konsten, som framställde henne för att
symbolisera eller antyda en seger. N. framställdes
ofta vingad, flygande eller svävande. Den
äldsta omnämnda Nikestatyn var av
Archer-mos (omkr. 600 f. Kr.); det är osannolikt, att
den mycket ålderdomliga N. från Delos, som
ofta tillskrives honom, är hans verk. På
attiska vaser förekommer N. ofta. Den första
stora statyn av N. är Paionios’ vid
grävningarna i Olympia återfunna N., som uppställdes
av messenierna till minne av en seger över
spartanerna 425 f. Kr. Här framställes N.
nedsvävande genom luften (se Grekisk
konst, bild 19). Omkr. 420 uppbyggdes
Niketemplet på Atens akropolis (se
Akro-polis, sp. 361); dess balustrad är smyckad
med ett antal Nikefigurer av växlande motiv
och stor skönhet. Förnämst av Nikebilderna
är N. från Samothrake (se bild vid
Hellenistisk konst), nu i Louvre, ett verk av
en rhodisk konstnär samt av oöverträffad
kraft och skönhet (den kan ej, som ofta säges,
vara ett av Demetrios Poliorketes uppställt
segermonument). N. framställes här
springande fram på förstäven av ett fartyg för att
blåsa segerfanfaren. — Litt.: F. Studniczka,
»Die Siegesgöttin N.» (i Jahrbücher für
Klas-sische Altertumswissenschaft, I, 1898). — I
romersk mytologi motsvaras N. av V i
c-t o r i a, som ägde åtskilliga helgedomar och
bildstoder i Rom. M. Pn N-n.
Nikèforos (grek. Nikefo’ros, lat.
Nicèpho-rus), »segerbringare», östromerska kejsare.
1. N. I, Ærån Pisidien, var
riksskattmästare, innan han 802 efter kejsarinnan Irenes
störtande upphöjdes på tronen. N. gjorde sig
hatad genom den hårdhet, varmed han
återställde rikets finanser och mot kyrkan
hävdade kronans auktoritet. I kampen mot
kalifen Harun-er-Raschid och mot bulgarerna
var N. mestadels underlägsen och stupade i
strid mot bulgarerna 811.
2. N. II F o k a s (f. omkr. 913) tillhörde
en familj från Kappadokien. Han vann stora
segrar över kalifatet. Förmäld med Romanos
II:S änka, Teofano, bar han som förmyndare
för dessas söner Basileios (II) och Konstantin
(VIII) kronan från 963 till 969, då han
mördades genom en sammansvärjning, ledd av
Teofano och hennes älskare fältherren
Johannes Tsimiskes, som efterträdde honom.
Genom kyrkans ovilja att offra sitt guld för
rikets försvar och genom munkarnas
fientlighet eggades N. till en våldsam kamp, som
gick ut på att förgöra hela klosterväsendet.
Litt.: G. Schlumberger. »Nicéphore Phocas»
(1890).
3—4. N. III Botaneiates och N. B r
y-e n n i o s utropades 1078, vardera i spetsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
