Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nikolajev - Nikolajevsk (vid Amur) - Nikolaos från Damaskus - Nikolaus den helige - Nikolaus (påvar) - 1. Nikolaus I (påve) - 2. Nikolaus II (påve, Gerhard) - 3. Nikolaus III (påve, Giovanni Gaetani Orsini) - 4. Nikolaus IV (påve, Geronimo Masci) - 5. Nikolaus V (påve, Tommaso Parentucelli) - Nikolaus (konung av Montenegro) - 1. Nikolaus I Pavlovitj (rysk kejsare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1003
Nikolajevsk—Nikolaus
1004
på stäppen. N. är en viktig, befäst
örlogs-och handelshamn, grundlagd 1788 av
Potem-kin, med varv, nyanlagda kajer och en mängd
spannmålselevatorer. Export av spannmål,
järnmalm (från Krivoj Rogdistriktet), socker,
timmer m. m. N. är även ett av centra för
rysk maskinindustri. Astron. observatorium
och institut för folkbildning (gr. 1929).
Nikola’jevsk (N. vid A m u r), stad i
Fjärran österns område vid Amurs mynningsvik,
omkr. 40 km från havet; 7,452 inv. (1926).
Centrum i fiske- och gulddistrikt.
Nikoläos från Damaskus, se Nicolaus
Damascenus.
Nikolaus den helige, en historiskt icke
bestämbar gestalt, som sannolikt går tillbaka
på en biskop i Myra i Mindre Asien på
400-talet. Tidigt biev han ett populärt helgon i
den grekiska kyrkan och med tiden ryskt
nationalhelgon. I Västerlandet inträngde
Ni-kolauskulten på 900-talet. Där blev N.
Särskilt sjömännens skyddshelgon, varom de
många Nikolaikyrkorna i nordiska sjöstäder
vittna. I tysk folktro är han framför allt
barnens skyddspatron. Hans dag är 6 dec. —
Litt.: G. Anrich, »Hagios Nikoläos» (2 bd,
1913—17); K. Meisen, »Nikolauskult und
Ni-kolausbrauch im Abendland» (1930). Hg Pl.
Nikolaus. Fem påvar ha burit detta namn
ävensom en mot påven Johannes XXII år
1328 uppsatt motpåve (N. V), Pietro
Rainal-ducci, som måste abdikera redan 1330 och
dog i fängelse 1333.
1. N. I (påve 858—867) var den förste påve,
som målmedvetet kämpade för påvedömets
välde ej blott över kyrkan utan även över den
världsliga makten och därmed utbildade den
medeltida påveidén. Till följd av gynnsamma
tidsförhållanden förmådde han ock i det hela
genomföra sitt krav och därmed förbereda
Gregorius VII:s politik. Han lyckades böja de
mäktiga ärkebiskoparna av Köln och Trier.
Sin makt som kyrkofurste visade han i
undertryckandet av Hinkmar av Reims (se d. o.).
I tävlan med bysantinska kyrkan om slaverna
vann han Böhmen-Mähren för Rom. För
Norden hade N. betydelse genom en bulla av 864,
som ordnade Hamburg-Bremens
metropolit-döme. Han räknas till de stora statsmännen
bland påvarna. Monogr. av E. Perels (1920).
2. N. II (påve 1058—61) hette urspr.
Gerhard och var från Burgund. Han tillhörde
det reformparti, som stod under ledning av
Hildebrand, sedermera Gregorius VII, och
tillämpade dennes kyrkopolitik. Genom
valreformen 1059 förlädes påvevalet till
kardinalkollegiet, varigenom kejsarens inflytande
bröts. Vidare ökade han påvedömets makt
genom att befästa legatinstitutionen och
anknyta till folkrörelsen patarian (se P a t
a-r e n e r) i n. Italien. Mest vann N. dock
genom att ingå förbund med normannerna. Fr.
monogr. av P. Brand och J. Garin (1925).
3. N. III (påve 1277—80) hette urspr. G i
o-vanni G a e t an i Orsini, var en boren
härskarnatur, som stärkte påvedömets
politiska makt genom att 1279 förvärva Romagna
för Kyrkostaten och skjuta i bakgrunden
konungen av Neapel, Karl av Anjou. Han
utvidgade och ombyggde Vatikanen samt gav
upphov till den påvliga nepotismen. —
Monogr. av R. Sternfeld (1905).
4. N. IV (påve 1288—92) hette urspr.
Ge-ro n i m o M a s c i, blev franciskangeneral
1274 och kardinal 1278. Som påve kom han
i nesligt beroende av ätten Colonna.
5. N. V (påve 1447—55), eg. T o m m a s o
Parentucelli, en lärd humanist,
grundläde Vatikanbibl., förskönade och befäste
Rom samt gjorde påvedömet till ledare för
tidens humanistiska strävanden. Under N:s
tid återställdes kyrkoenheten (1449) och inföll
Konstantinopels fall (1453). Tysk monogr. av
K. Pleyer (1927). Hg Pl.
Nikolaus (serb. Ni’kola, dimin. Niki’ta), 1860
—1910 furste 1910—18 konung av
Monte-negro (1841 8/i0—1921 Var son till den
tappre storvojevoden Mirko Petrovic, studerade
i Trieste och Paris
och efterträdde 1860
sin farbror Danilo. Om
N:s långa regering se
M o n t e n e g r o, sp.
280—281. Litterärt
begåvad (stridssången
»Onamo namo»,
dramat »Balkanska
tsa-ritsa» m. m.),
arbetade N. för
folkbildningens höjande och
uppsatte ett par
tidskrifter, men hans
girighet och patriarka-
liskt despotiska styrelse väckte tidtals rätt
våldsam opposition. N. tog en tid subsidier
av Österrike-Ungern, sedan av Ryssland; han
underhandlade redan 1866 samt före
världskrigets utbrott om förening mellan Serbien
och Montenegro. Vid rikets fall 1916 begav
sig N. till Italien och sedan till Frankrike.
Han avsattes 26 nov. 1918 på en av serberna
arrangerad »folkförsamling» i Podgorica (se
Jugoslavien, sp. 1249) och fick sedan
blott i Italien något nämnvärt stöd för sina
tronanspråk. Han dog i Antibes. Med sin
gemål, Milena (1847—1923), dotter till
voje-voden Petar Vukotié, hade N. tre söner och
sju döttrar, av vilka en blev g. m. Peter I
av Serbien, två med ryska storfurstar (Peter
och Nikolaus Nikolajevitj) och en med Viktor
Emanuel II av Italien. A. A-t.
Nikolaus (ry. Nikolaj), ryska kejsare.
1. N. I Pavlovitj (1796 «/7—1855 2/3), tredje
son till kejsar Paul I. Efterträdde 1825 sin
bror Alexander I, då hans närmast äldre
broder Konstantin (se d.
o., sp. 1125) avsagt sig
tronföljden. Han fick
börja sin regering med
att bekämpa
revolutionära stämplingar,
varav
dekabristuppro-ret (se Ryssland,
historia) var farligast.
Detta uppror, vilket
N. betraktade som en
yttring av
Västeuropas revolutionsbegär,
gjorde honom
misstänksam och fientlig
mot allt västerländskt. En tryckande censur
infördes, och ett nät av spioneri knöts över
hela riket. Men en kraftig åtgärd till
landets inre förkovran var byggandet av
Ryss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
