Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Olofsson (Nicolaus Olai, Helsingius) - Nilson, Erik Agabus - Nilson, Lars Fredrik - Nils Ragvaldsson (Nicolaus Ragvaldi) - Nilssen, Magnus - Nilsson, August, i Kabbarp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1015
Nils Olofsson—Nilsson, A.
1016
Nils Olofsson (latiniserat Nicoläus Oläi),
med tillnamnet Helsingus, d. v. s. från
Hälsingland, biskop (d. 1585). Var på
1550-talet skolmästare i Strängnäs, blev 1557
»or-dinarius och tillsynesman» över »alle
Nor-landen» med säte i Gävle samt utnämndes av
Erik XIV till biskop i Strängnäs 1562. I
likvoriststriden (se d. o.) följde han
Laurentius Petri, men under den liturgiska striden
(se d. o.) intog han en vacklande hållning.
Från 1582 sköttes biskopsämbetet av hans
måg den blivande domprosten mäster Henrik
Gadolenus. Ehd.*
Nilson, Erik A g a b u s, politiker (1862—
1925), idkade 1889—1905 partihandel med
spannmål i Örebro. Blev led. av Andra
kammaren (frisinnad) 1906 och vann snart en
inflytelserik ställning. Han var bl. a. led. av
statsutskottet 1912 och 1914—17,
socialstyrelseutskottet 1912 (v. ordf.), försvarsutskottet
vid 1914 års andra lagtima, utskottet för
ryska handelsavtalet 1922 och förste vice
talman 1923—24. I ministären Edén (19 okt. 1917
—6 mars 1920) var N. chef för Lantförsvarsdep.
Han genomförde 1920 lagen om samvetsömma
värnpliktiga och vidtog åtgärder för
armésjukvårdens förbättrande. N. anlitades ofta för
utrednings- och kommittéuppdrag. Så var
han från 1908 led. av civilkommissionen (ordf,
från 1911), av tredje försvarsberedningen
1911-—14 och ordf, för finanssakkunnige 1920.
Han var 1921—25 riksbanksfullmäktig
(andre deputerad). Av Örebro läns landsting
var N. led. 1908—17 (ordf, från 1912). N.
tillhörde Liberala samlingspartiets
förtroenderåd 1909—14 och 1916—23 samt Frisinnade
landsföreningens verkst. utskott 1917—23
(ordf, från 1920). Då det frisinnade partiet
1923 sprängdes på förbudsfrågan, blev N.,
ehuru principiell förbudsvän, en av ledarna
för det nya liberala partiet. Detta medförde,
att han 1924 föll igenom vid valet till Andra
kammaren. N. intog även en framskjuten
ställning inom Svenska missionsförbundet.
Jfr V. Spångberg, »Stora män och mindre»,
II (1921). Gl.
Nilson, Lars Fredrik, kemist (1840—
99). Blev fil. dr och docent i kemi 1866 och
e. o. prof, i analytisk kemi i Uppsala 1878
samt föreståndare för agrikulturkemiska avd.
vid Lantbruksakad:s
experimentalfält 1882.
N., som ägde
framstående experimentell skicklighet, är
mest bekant för
upptäckten av
grundämnet skandium (1879),
som är identiskt med
det av D. Mendelejev
förutsagda elementet
ekabor. Tills, m. O.
Pettersson bestämde
N. (1878—87)
molekylvikterna vid högatemp.
av germanium-, aluminium-, titan- och
in-diumklorid och bidrog härmed att fastställa
de ingående metallernas atomvikter, varom
då ännu ovisshet rådde. Andra arbeten av
N. behandla komplexa platinaföreningar.
Efter 1882 utförde N. viktiga
agrikulturkemi-ska undersökningar. Led. av Vet.-akad. (1875).
— Nekrolog av O. Pettersson i Transactions
of the Chemical Society 1900. H. E.*
Nils Ragvaldsson (latiniserat Nicoläus
R a g v a 1 d i), ärkebiskop (d. 1448), tillhörde
en släkt, som förde hel lilja i vapnet. N.
nämnes 1409 som kanik i Strängnäs och 1420
som dekan, var 1421 uppsatt av Uppsala
domkapitel på ärkebiskopsförslag och utsändes
1422 för att av påven söka utverka
återkallandet av en för Vadstenaklostrets bestånd
hotfull bulla om åtskiljande av brödra- och
systrakonventen. Han utverkade även av
påven Martin V en återkallelsebulla. N. omtalas
1426 som biskop i Växjö och besökte
Basel-konsiliet som det ena av konung Eriks båda
sändebud dit och därjämte även som ombud
för Linköpings domkapitel, trol. även för
andra kyrkliga korporationer. N.
inkorporerades vid konsiliet 15 mars 1434 och höll 12
nov. s. å. med anledning av en rangtvist
mellan de spanska och engelska sändebuden
ett lärt tal, innehållande historiska argument
för konung Eriks rätt att tillräkna sina
undersåtar äran av goternas fornbragder. Talet,
i korthet nämnt i det officiella protokollet och
hos konsiliets officiöse historiker Johannes av
Segovia, refereras utförligt av den vid
konsiliet närvarande österrikiske
krönikeförfat-taren Thomas Ebendorfer och har sedermera
i något utbroderad form efter honom återgivits
hos Johannes Magnus. Det har sin förnämsta
betydelse som ett av de första vittnesbörden
om en »götisk» riktning i svensk fornhistoria.
N. anlitades flera gånger av konsiliet i
diplomatiska uppdrag; bl. a. var han juni—okt.
1435 medlem av konsiliets
fredsförmedlings-ambassad till kongressen i Arras samt
medverkade där till förlikningen mellan konungen
av Frankrike och hertigen av Burgund. N.
reste sommaren 1436 hem från Basel. Till
ärkebiskop i Uppsala utsågs han genom
postu-lation 1438 och fick i okt. s. å. Baselkonsiliets
bekräftelse på sin nya värdighet. N. tillhörde
under Kristofers regeringstid (1440—48)
dennes trognaste anhängare. Med rådets och
konungens bifall byggde han en borg vid Almare
stäket (se d. o.). N. skildras som en lärd,
mild och välmenande man. — Litt.: V.
Söderberg, »Nicoläus Ragvaldis tal i Basel 1434»
(i Samlaren 1896) och »Nicoläus Ragvaldi och
Baselkonciliet» (i »Bidrag till Sverges
medeltidshistoria, tillegnade C. G. Malmström»,
1902). V. S-g.
Nilssen, Magnus, norsk politiker (f. 1871).
Har sedan 1897 guldsmedsaffär i Oslo. N.
var stortingsman (arbetarpartiet) 1906—21,
lagtingspresident 1919—21. Vid
arbetarpartiets sprängning 1921 blev han formand i det
nya socialdemokratiska partiet. Han
medverkade 1927 starkt till att partiet åter
samlades och är från 1928 ånyo stortingsman.
N. var arbetsminister i arbetarministären
Hornsrud jan.—febr. 1928 och
socialistfraktionens ende representant där. J. J-n.
Nilsson, August, i Kabbarp,
skriftställare, politiker (f. 1867 26/3). Studerade i
Lund 1886—89, ingick 1890 i Arbetets
redaktion och var dess red. 1900—08,
varefter han ett antal år redigerade Arbetets
veckobilaga Framtiden. N. tillhörde Andra
kammaren 1906—14 och 1915—19, är led. av
Första kammaren sedan 1919 samt har suttit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
