Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nilsson, August, i Kabbarp - Nilsson, Axel Rudolf - Nilsson, Christina (de Casa Miranda) - Nilsson, Fredrik Olaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1017
Nilsson, A. R.—Nilsson, F. O.
1018
i konstitutions-, jordbruks- och
statsutskotten och i särskilda utskott. Han var Första
kammarens andre vice talman 1921—28 och
förste vice talman 1929—30. N. har tillhört
en lång rad statliga
löneregleringskom-mittéer. Stadsfullmäktig i Malmö var han
1902—06 och har
varit led. av Malmöhus
läns landsting sedan
1914. Han är till
yrket numera
trädgårdsodlare i Kabbarp,
Äkarp. Som
socialistisk politiker har han
utmärkt sig för en
fri och odogmatisk
syn på
samhällsproblemen och mera låtit
sig ledas av det
praktiska ställningstagandet i en föreliggande
situation än av principiellt teoretiska
överväganden. Detta drag framträder starkt
i hans skrifter. N. har utgivit bl. a.
»Soliga Kabbarp» (1916; politiska kåserier),
»Lustgården» (1918; humoresker),
»Olympen på sommarnöje» (1923; novelletter)
samt folkskådespelet »Skåningar» (uppf.
1919). R.L-dm.
Nilsson, Axel Rudolf, kulturhistoriker,
museiman (1872—1924), blev fil. kand, i Lund
1900, amanuens vid Kulturhistoriska museet i
Lund 1893 och vid Nordiska museet i
Stockholm 1902, intendent
för sistnämnda
museums byggnads- och
textilavd. 1906 samt
intendent och chef för
Konstslöjdmuseet i
Göteborg 1914. 1905
-—14 var N. dessutom
lärare vid Tekniska
högskolan i
Stockholm. 1916
utnämndes han till fil.
he-dersdr vid Göteborgs
högskola. — N.
studerade först medicin och
därefter naturvetenskap för att slutligen bli
humanist. Sedan han slagit in på
museiman-nabanan, studerade han samtidigt praktiskt
hantverk och förvärvade gesällbrev i flera
yrken. När Nordiska museets samlingar
inordnades i museets nya byggnad, tog han en
mycket betydande del i detta arbete, och han
ledde Livrustkammarens installation. Det
praktiska anläggandet och ordnandet av
Röhsska konstslöjdmuseet i Göteborg är N:s
förtjänst. På grund av sin ovanliga
klar-tänkthet och praktiska blick anlitades N. som
rådgivare vid ordnandet av ett flertal
kulturmuseer i Sverige. N. koncentrerade sin
vetenskapliga verksamhet eg. på svensk
byggnadskonst och vävnadskonst. Bland hans tryckta
arbeten må nämnas »Äril, spis och ugn» (i
Ymer 1905), »Skansens kulturhistoriska
af-delning» (vägledning; 1909) och »Ett
borgarhus från storhetstiden» (i Örebro Läns
Forn-minnesfören:s Tidskr. 1912). N. E. H.*
Nilsson, Christina (grevinna de Casa
Mi rand a), operasångerska (184 3 20/s—1921
22/n), dotter till en småländsk torpare, bör-
jade nioårig spela fiol och sjunga vid
marknader. 1858 uppmärksammades hon i
Ljungby av häradshövding F. Tornérhjelm, som
skaffade henne undervisning av sångerskan
Adelaide Leuhusen.
1860 kom hon till
Stockholm, där Frans
Berwald blev hennes
lärare, for s. å. till
Paris, där hon i 4 år
undervisades av
Masset m. fl. och 27 okt.
1864 med glänsande
framgång debuterade
på Théätre lyrique
som Violetta i »La
traviata». 1868
övergick hon till Stora
operan, där hon
hän
förde särskilt genom sin mästerliga tolkning
av Ofelias roll i Thomas’ »Hamlet». Från 1867
uppträdde hon ofta även i London. 1870—71
och 1873—74 företog hon glänsande turnéer
i Förenta staterna. För övrigt uppträdde hon
i England, Frankrike och Ryssland som
europeiskt ryktbar diva och gästade Sverige 1876,
då hon bl. a. sjöng på Kungl. teatern i
Stockholm (Margareta i Gounods »Faust», Mignon
och Valentin i »Hugenotterna»). Hon gästade
Sverige åter 1881 och gav konserter i
Stockholm 1885. På 1880-talet uppträdde hon eljest
mindre ofta och tog definitivt avsked 1891
med en konsert i London. 1872—82 var hon
g. m. bankiren Auguste Rouzeaud i
Paris. 1887 äktade hon spanjoren don A
n-gel R a m 6 n Maria V a 11 e j o y
Mi-randa, greve d e Casa M i r a n d a (d.
1902), och vistades sedan omväxlande i
Madrid, Paris och vid Rivieran. Sverige besökte
hon ofta. Hon avled i Växjö. Hon
testamenterade över 750,000 kr. till stipendier i sång
(under Mus. akad:s förvaltning).
Christina N. ägde en fyllig och malmfull
sopran med sällsynt egalitet och behärskade
på enastående sätt koloraturen. Hennes
dramatiska förmåga prisades allmänt, och hon
ägde ovanlig förmåga att individuellt gestalta
en roll. Hennes eldiga, lidelsefulla spel kom
henne ofta att överdriva uttrycket i realistisk
anda, men man glömde dessa alltför skarpa
poängteringar för den psykologiskt väl
utbildade rollgestaltningen. På konserter sjöng
hon gärna svenska folkvisor och vann med
dessa särskilt den breda publikens ynnest.
I England ansågs hon på 1860-talet som en
synnerligen framstående oratoriesångerska. —
Biogr. av B. Carlsson (1921) och T. Norlind
(1923). T. N.
Nilsson, Fredrik Olaus, Sveriges
förste baptistpredikant (1809—81). N., som
tidigt gick till sjöss, blev 1834 i New York
religiöst intresserad, lämnade sjömansyrket och
blev där traktatmissionär. Han återkom till
Sverige 1839, började predikoverksamhet på
västkusten och var från 1842
sjömansmissio-när i Göteborg. Genom samtal med en svensk
sjökapten G. W. Schröder blev N. övertygad
om den baptistiska lärans skriftenlighet och
döptes 1847 i Hamburg. Genom N :s
verksamhet döptes 5 pers, vid Vallersvik, nära
Frillesås, och den första svenska
baptistförsamlingen bildades 21 sept. 1848. Av Göta hov-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
