Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nobless - Nobunaga, Oda - Noch ist Polen nicht verloren - Noch nie dagewesens - Nock - Nockeby - Nocktalja - Noctiluca - Noctuidae - Nocturne - Nod - Nodermann, Preben Magnus Christian - Nodier, Charles - Nodlinjer - Noé - Noël Des Vergers - Nogajer (Nogai) - Nogaret, Guillaume de - Nogaret, Jean Louis de - Nogat - Nogi, Moresuke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1069
Nobless—Nogi
1070
Noble’ss (fr. noblesse), adel, de förnäma;
ädelhet, själsadel. — Noblesse oblige [nåblä’s
åblr^], fr., »adelskap förpliktar».
Nobunaga, O d a, se Japan, sp. 997—98.
Noeh ist Polen nicht verloren [nå’l$ ist
på’-løn ni^t färlå’røn], ty., »än är Polen ej
förlorat», d. v. s. »ännu finns det hopp», se
Jeszcze Polska nie z g i n $ 1 a.
Noch nie dagewesenes [nå’k ni [-dä’govézo-nøs],-] {+dä’govézo-
nøs],+} ty., »som aldrig förr funnits till»;
enastående, som ej har sin like.
Nock. 1. (Sjöv.) Yttersta ändan av en rå,
bom el. gaffel. Nockbändsel kallas den
lina, varmed ett segels övre hörn är fastgjort
till en rå- eller gaffelnock. — N o c k g å
r-ding, se G å r d i n g. — Nocktalja är
en talja, som upphänges på en rånoek såsom
hisstyg. Ax. L.
2. K a r d n o c k, se K a r d n i n g, sp. 328.
Noekeby, urspr. villasamhälle utmed
Mälaren i Bromma församl., Stockholm. Sedan
spårväg 1929 utdragits till N., har där även
uppstått en trädgårdsstad.
Nocktalja, se N o c k 1.
Noctilüca, i havet levande urdjurssläkte,
tillhörande klassen flagellater (se d. o.). Vid
Sveriges västkust förekommer i plankton N.
miliaris, som når en storlek av 1 mm och
utgöres av ett geléklot, omgivet av en hinna,
genombruten av munöppningen, invid vilken
finnes dels ett gissel, dels en bandliknande
tentakel. Tidtals uppträder djuret i stora
mängder och bidrar då verksamt till
uppkomsten av mareld (se d. o.). T. P.
Noctu’idae, zool., se Nattflyn.
Nocturne [nåkty’rn], fr. (it. nottu’rno),
»nattstycke», melodiskt stämningsstycke för
piano, skapat av John Field (se d. o.) och
vidare utbildat av Chopin; även en- eller
flerstämmig serenad (se d. o.). T. N.
Nöd (av lat. nödus, knut), plur. noder.
1. (Fys.) Svängningsknut, ett sådant ställe
på en i stående vågrörelse stadd kropp, som
icke rör sig. Jfr Chladnis
klangfigurer. J. T.
2. (Astron.) Den linje, som uppstår vid
skärningen mellan en himlakropps banplan och
ekliptikan, resp, de två punkter på
himmels-sfären, där denna linje utdragen råkar denna.
Man skiljer mellan uppstigande nod (tecknas
Q) och nedstigande nod ( ö ), allteftersom
himlakroppen efter att ha passerat noden
ökar sin longitud el. minskar denna. Läget
av Q definierar tills, m. banplanets lutning
mot ekliptikan banplanets läge i rymden och
är ett av banelementen. K. Lmk.
Nödermann, Preben Magnus
Christian, tonsättare (1867—1930). Blev fil. dr i
Lund 1911, tog organistexamen 1899 och
musiklärarexamen 1900 samt blev
domkyrkoka-pellmästare i Lund 1903. N. komponerade bl.
a. operan »Kung Magnus» (Hamburg 1898) och
operetten »Prins Inkognito» (Casino,
Köpenhamn 1909), kyrkliga körer, solosånger,
manskvartetter och violinstycken. Han utgav
även en koralbok (1911) och den betydande
»Studier i svensk hymnologi» (1911;
gradual-avh.). Tillsammans med Christina Nilsson och
Augusta Ljungström redigerade han en
samling »Sånglekar» (med värdefull
källförteckning). Han utgav bl. a. »Folksagorna» (1928
—30). T. N.
Nodier [nådie’], Charles, fransk
författare (1780—1844). N., som under Napoleon
drevs i landsflykt efter en äventyrlig
uppväxttid i revolutionens Frankrike, var den
förste franske
författare, som tagit
djupare direkta intryck av
den tyska romantiken.
Han kom också att
spela initiativtagarens
roll för den yngre
romantiska skolan i
Frankrike, sedan han
återvänt och efter tio
års presskampanj
blivit chef för
Arsenals-biblioteket (1824). 1833
invaldes han i Franska
akad., bland vars
kvic
kaste vedersakare han tidigare räknats. Hans
första romaner äro hållna i tårdränkt
Werther-stil; under inflytande av tysk och fransk
folksaga (Perrault), W. Scott och framför allt
E. T. A. Hoffmann skrev N. sedan en rad
fantastiska berättelser — »Jean Sbogar»
(1818; sv. övers. 1845), »Smarra ou les
dé-mons de la nuit» (1821), »Trilby» (1822),
»Histoire du roi de Bohéme» (1830) m. fl. —, som
väckte samtidens beundran. Sina mångsidiga
kunskaper nedlade han även i ett flertal
naturvetenskapliga, historiska och språkliga
arbeten. Monogr. av F. Wey (1884), M. Salomon
(1908) och J. Larat (1923, jämte bibliogr.
s. å.). Kj.S-g.
Nodlinjer, se Chladnis k 1 a n g ii
gu-r e r och N o d 2.
Noé [nåe’], A. de, se C h a m.
Noel Des Vergers [nåä’l de vär^e’], se D e
s-v e r g e r s.
Noga’jer (Nogai), turktatariskt folk på
saltstäpperna (»Nogajska stäppen») mellan
floderna Terek och Kuma vid Kaspiska havet,
n. om Kaukasus; omkr. 58,000, därav 48,000
nomader, som bo i tält, resten bofasta
jordbrukare. N. äro muhammedaner. Sitt namn
ha de efter härföraren Nogaj, som enl.
uppgift var ättling till Djingis-kan och 1261
gjorde sig oberoende av Gyllene horden. K. G. L.
Nogaret [någarä’], Guillaume de, fransk
statsman (d. 1313). Var 1291 jur. prof, i
Montpellier, blev 1296 rådgivare hos Filip den
sköne och var 1307—13 dennes kansler. N.
spelade en viktig roll i Filips strid med påven
Bonifatius VIII (se d. o., sp. 810). Som
kansler förberedde N. tempelherrarnas undergång.
Nogaret [någarä’], Jean Louis de, se
É p e r n o n.
Nogat [nå’-], flod, se W e i c h s e 1.
Nogi, M o r e s u k e,
greve, japansk
general (1849—1912).
Under kriget mot Kina
1894—95 förde N. som
generallöjtnant en
division och var en tid
efter krigets slut
militärguvernör på ön
Formosa. Som chef för
3:e armén ledde han
belägringen av Port
Arthur 6 juni 1904—
2 jan. 1905 och åstad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
