Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nogi, Moresuke - Noguchi, Hideyo - Nohrborg, Anders - Nohrström, Frans Holger - Noir, Victor - Noirmoutier (Ile de) - Nokia - Nola - Nolcken, von - Nolcken, Eric Mathias von - Nolde, Emil - Nolens volens - Nolhac, Pierre de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1071
Noguchi—Nolhac
1072
kom avgörandet i slaget vid Mukden. Då
kejsar Mutsuhito begrovs, begingo N. och
hans maka harakiri för att hedra kejsarens
minne. C. O. N.’
Noguchi [någutji], H i d e y o, japansk
läkare (1876—1928). Med. dr i Tokyo 1897,
arbetade först under Kitasato i Japan, företog
sedan resor i Europa, där han bl. a.
studerade hos Thorvald Madsen i Köpenhamn,
anställdes 1904 vid Rockefeller institute i New
York, av vars vetenskapliga stab han efter
några år blev ord. medlem. N. var en energisk
och idérik forskare inom bakteriologi och
serologi. Betydelsefullast äro hans rön ang.
syfilis’ smittämne, undersökningar om vissa
filtrerbara virus och särskilt över gula febern.
Under studiet av denna i Accra på Guldkusten
ådrog han sig sjukdomen och avled däri. H. D.
Nohrborg, Anders, präst (1725—67). Blev
fil. mag. i Uppsala 1752 och präst 1754,
pastorsadjunkt vid Finska församlingen i
Stockholm samt e. o. hovpredikant. Sin stora
homiletiska
berömmelse fick N. genom den
årgång predikningar,
som hans broder,
sedermera kyrkoherden
i Irsta av Västerås
stift Daniel N. (1739
—1819) ordnade efter
dogmatiskt system och
1771 utgav under
titeln »Den fallna
men-niskans salighetsord-ning» (19 :e uppl. 1926).
P. Wieselgren har
kallat den »vår med
allmännaste förtroende omfattade
andaktsbok». 1864 utgavs en mindre postilla,
»Tjugotre predikningar». N. är främste målsmannen
för den av pietismen påverkade kyrkliga
förkunnelsen under 1700-talets senare hälft. Litt.:
G. Lizell, »Svedberg och Nohrborg» (1910);
G. Iverus i Kyrkohist. Ärsskr. 1927. HgPl.
Nohrström, Frans Holger, finländsk
biblioteksman (f. 1885), från 1919 äldre
underbibliotekarie vid Helsingfors univ.-bibl.
Skr.: »Helsingfors universitetsbiblioteks
Fen-nica-samling» (1918), »Boktryckarmärken i
Finland» (1925), »Borgå gymnasiebibliotek»
(1927; akad. avh.) m. fl. bibliotekshistoriska
och bibliografiska arbeten. Han är
redak-tionssekr. i Finsk Tidskrift från 1908. H. E. P.
Noir [ncoär], Victor, fransk journalist,
antibonapartist, medarbetare till Rochefort,
se Bonaparte, sp. 788.
Noirmoutier [nmarmotie’] (11 e de N.), ö
på Frankrikes v. kust, dep. Vendée, s. om
Loires mynning, förenad med fastlandet
genom Passage du Goua (4,5 km), trafikabel vid
ebb; 56,78 kvkm, 7,818 inv. (1926).
Saltutvinning. Stad: N. (3,281 inv.).
No’kia, industriort i Tavastehus län,
Finland, nära Tammerfors. Industriella
anläggningar: Nokia a.-b. med träsliperi (7,000 ton),
sulfitcellulosafabrik (13,000 ton), pappersbruk
(5,000 ton s. k. Cappapper) och
vattenkraftverk (omkr. 30,000 hkr); Suomen gummitehdas
osakeyhtiö (Finska gummifabriks a.-b.),
landets äldsta och största fabrik för tillv. av
gummiskodon, bollar, velocipedringar m. m.
(tillv. omkr. 1,500 ton). O. Brn.
Nola [nåda], stad i it. prov. Caserta, n. ö.
om Neapel, en av Kampaniens äldsta städer;
15,762 inv. (1921). Biskopssäte. I
samnit-krigen intogs N. av romarna 313 f. Kr.
Nolcken, von, svensk, urspr. westfalisk
adelssläkt, inkom vid 1600-talets början till
Sverige, bodde sedan på ösel men
återflyttade till Sverige med E. M. v. N. (se nedan),
som 1726 naturaliserades som svensk
adelsman och 1747 blev frih. Dennes son frih.
Gustaf Adam von N. (1733—1813) var
1763—92 envoyé i London och hade även
senare diplomatiska uppdrag. Hans bror frih.
Johan Fredrik von N. (1737—1809) var
envoyé i Petersburg 1773—88 och i Wien
1791—94. Om den sistnämnde jfr H. L. von
Dardel i Personhist. Tidskr. 1923. E. M. v.
N:s sonsons son frih. Carl Adam von N.
(1811—57) var en framstående lanthushållare
på sitt skånska gods Jordberga och verkade
för allmogens sociala och moraliska
framåtskridande.
Nolcken, Eric M a t h i a s von, frih.,
diplomat (1694—1755); jfr släktart. Följde
Lil-lienstedt till fredskongressen på Åland, var
1720—30 (med ett kortare avbrott)
kommis-sionssekr. i Preussen och blev 1730
regeringsråd i Pommern. Under Cederhielms ambassad
till Petersburg 1725 uppehöll sig N. där och
lämnade efter sin hemkomst viktiga
meddelanden om förhållandena i Ryssland. Han
blev 1738 envoyé i Petersburg. N. var en
skicklig diplomat och trädde 1740 i
förbindelse med tsar Peters dotter Elisabet, som
umgicks med statskuppsplaner. N:s försök
att avpressa Elisabet skriftlig anhållan om
svensk hjälp misslyckades. Det manifest,
varmed C. E. Lewenhaupt började kriget 1741,
var emellertid författat av N. och gillat av
Elisabet. Då Elisabet sedan själv genomfört
revolutionen i Petersburg, undandrog hon sig
att uppfylla de svävande löften hon givit N.
Denne var ett av de svenska sändebud, som
undertecknade freden i Åbo 1743. N. blev 1743
vice och 1744 ord. statssekr. vid
Utrikesexpeditionen, 1747 hovkansler och frih. samt 1750
president i Göta hovrätt. Hans berättelse om
rikets tillstånd 1719—42 är tr. i Hist. Tidskr.
1889. (B. H-d.)
Nolde [nåddo], Emil, tysk målare och
grafiker (f. 1867), en av de främsta
expressio-nisterna. N:s konst är högst personlig,
utlopp för en mystiskt förnimmande och
primitivt seende naturs starka känsloliv. 1909—10
målade N. en svit nytestamentliga motiv,
vilkas sensuella form- och färgspråk väckte stor
uppmärksamhet. I landskaps- och
blomstermålningar har N:s starkt lysande färgskala
kommit mera till sin rätt. Nationalmuseum
i Stockholm äger ett flertal av N:s grafiska
blad. — Litt.: N:s »Briefe aus den Jahren 1894
—1926», utg. av M. Sauerlandt (1927); G.
Schiefler, »Das graphische Werk von E. N.
1910—1925» (1927). E. L-k.
Nölens vodens, lat., »motvilligt (el.) villigt»,
med eller mot någons vilja.
Nolhac [nåla’k], Pierre de, fransk
författare (f. 1859). Blev 1886 prof, vid École
des hautes études i Paris och 1892
konservator vid nationalhistoriska museet i Versailles
(nu »hederskonservator»), N. är även dir. för
Musée Jacquemard-André. Han har utgivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
