Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nomenklatur - Nominal- - Nominaldefinition - Nominalformer - Nominalism - Nominalist - Nominallön - Nomina sunt odiosa - Nomination - Nominell - Nominera - Nomism - Nomografi - Nomokanon - Nomos - Non - Nona - Non admittitur - Nonae - Nonchalans - Non expedit - Nonidi - Nonie - Noninterventionspolitik - Non-jurors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1075
Nominal—Non-jurors
1076
och regler för n., senast 1910 (»Règles
interna-tionales de la nomenclature botanique», 1912).
Dessa godkändes efter vissa förändringar först
vid kongressen i Cambridge 1930. — Zoologien
saknar internationella nomenklaturregler, och
olika principer tillämpas i olika länder och
för olika djurgrupper. C. S-g.
Nominäl-, namn-, t. ex. nomin alk
ata-1 o g, bokförteckning, uppställd alfabetiskt
efter författarnamnen; jfr B i b 1 i o t e k
s-teknik, sp. 237.
Nominaldefinition, filos., se Definition.
Nominalformer, språkv., se N o m e n.
Nominali’sm, den riktning inom
medeltids-filosofien, som förnekade den objektiva
existensen av allmänbegreppen, »universalia», och
endast tillskrev de enskilda tingen existens.
Allmänbegreppen voro enl. n. blott ord el.
namn (lat. nömina). Motsatt åskådning i
den s. k. universaliestriden är realism (se d.
o.); förmedlande är konceptualism (se d.o.). N :s
främsta representanter voro Roscellin och
Occam samt under nyare tiden G. Berkeley
(se d. o.). G. O-a.
NominalFst, anhängare av nominalism (se
d. o.).
Nominallön, se Arbetslön, sp. 1263.
Nömina sunt odiösa, lat., »namn äro
förhatliga», d. v. s. det väcker ond blod att
utpeka personer.
Nominatiön, utnämning, se Nominera.
No’minativ, se K a s u s.
NomineTl (lat. nominalis) betyder; till
namnet; innebär således en motsats till det
verkliga, reella el. reala. Nominellt värde,
namnvärde, kallas det värde, som ett mynt
el. ett värdepapper, t. ex. en aktie el. en
obligation, anges äga genom den prägel el. den
påskrift, som åsatts detsamma, i motsats till
det verkliga värde myntet el. värdepapperet
har vid olika tidpunkter (kursvärdet). Jfr Al
pari. J. R. N.
Nominera (lat. nominäre), nämna, utse,
utpeka, utnämna. — Inom den katolska
kyrkorätten betecknar nominationen den
rätt vissa regeringar genom påvlig förläning,
konkordat el. dyl. erhållit att utse
innehavarna av kyrkliga befattningar, särskilt
biskopar, dock så att från kurians synpunkt
nominationen endast innebär ett designerande,
på vilket, om kanoniska hinder ej möta, påven
meddelar sin bekräftelse. Nominationsrätten
har framgått ur den supplik- el. förslagsrätt
påven efter investiturstriden tillerkände en
mängd världsliga furstar. E. Nwn.
Nomi’sm (av grek. no’mos, lag), etisk
åskådning, enl. vilken det goda tänkes ligga i
uppfyllelsen av vissa givna lagbud. Se
Teologisk etik. — Adj.: N o m i’s t i s k.
Nomografl, räknemetod, varigenom värdet
av en funktion av två variabler, z = f (xy),
grafiskt kan avläsas, bestående i att man i
æy-planet uppritar kurvor, som gå genom de
au/-punkter, som giva samma ø-värde. Ex.
härpå äro synoptiska kartor (jfr I s o b
a-r e r). T. B.
Nomoka’non (av grek. no’mos, lag, och
kanon, tros- och levnadsregel), kyrkorättsliga
lagsamlingar, som utgöra grundval för
kyrkolivet inom ortodoxa kyrkan (sed. o.).
No’mos, grek. 1. »Lag», »stadgad ordning»,
men anordning av gudar eller människor,
så
ledes icke naturlagarna, fysis, vilka fattas
som en motsats till n. — 2. Tondikt med
eller utan text, föredragen på lyra eller flöjt,
förekom särskilt i Apollons kult. — 3.
Förvaltningsområde dels i forntidens Egypten,
dels i det moderna Grekland; den ledande
ämbetsmannen heter n o m a r k. M. Pn N-n.
Non, lat., icke; nej.
Nöna, lat. (av nönus, den nionde). 1. (Mus.)
Den nionde intervallen från grundtonen
räknat (t. ex. c—d1); »lilla nonan» (c—dess1);
»överstigande nonan» (c—diss1).
2. Se H o r ae canonicae.
Non admPttitur, lat., »framsläppes ej», se
Betyg, sp. 166.
Nönae, lat., hos romarna 5:e dagen i
månaden utom i mars, maj, juli och okt., då n.
inträffade den 7 :e.
Nonchalans [nårj.fala’ijs], vårdslöshet,
(sårande) försumlighet (mot någon),
åsidosättande. — Verb: Nonchalera. — Adj.:
Nonchalant [-1 a’ijt].
Non e’xpedit, lat., »det gagnar icke»,
inledningsord i Pius IX:s bulla 29 febr. 1868
med förbud för Italiens prästerskap att
deltaga i parlamentsvalen.
Nonidi [nånidi’], fr., nionde dagen i franska
republikanska kalenderns dekad (jfr
Kalender 1).
Nönie, en apparat för noggrann avläsning
av en skala, rak el. cirkelformad (se bild).
N. består av en mindre skala, som med sin
kant är förskjutbar utefter huvudskalan. N.
är vanl. indelad så, att t. ex. TO delar på n.
upptaga samma längd som 9 delar på
huvudskalan. Genom att avläsa vilket av n:s
delstreck som sammanfaller med ett delstreck
på huvudskalan erhåller man
finavläs-ningen i t. ex. tiondelar av huvudskalans
indelning. På bilden skulle avläsningen således
utgöra 11,8. N. beskrevs först av den franske
mekanikern Pierre Vernier (1631) och kallas
i England och Frankrike vanl. vernier. Se
även N u n e s, P. P. C-r.
Noninterventionspolitik (av lat. non, icke,
och intervenire, träda emellan) driver en
stat, då den avhåller sig från all
(folkrättslig) intervention (se d. o.).
Non-jurors [nå’n-d$o’oroz], eng.,
»icke-svär-jare», kallades de jakobiter, särskilt präster
inom eng. kyrkan, vilka efter 1688 års
revolution vägrade att avlägga tro- och
huldhetsed till den nye konungen, Vilhelm III.
Bland dem märktes ärkebiskop Sancroft och
sju andra biskopar. De betraktade Jakob II
såsom alltjämt rättmätig konung och
förnekade undersåtars rätt till motstånd mot
monarken. Deras lära framkallade en vidlyftig
polemisk litteratur. 1690 avsattes Sancroft
och övriga edsvägrande biskopar. Längre
fram bildade edsvägrarna ett slags sekt,
sammanhållen genom nyvigning av biskopar.
Först 1875 torde sektens siste medlem ha
avlidit. — Litt.: J. H. Överton, »The
non-jurors» (1902). V. S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
