Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norberg - Norberg, Hildegard Christina - Norberg, Johan Otto Cornelius - Norberg, Mattias - Norbergit - Norbergs bergslag - Norbergs gruvförvaltning - Norbergs järnväg - Norbergs malmfält - Norbert från Xanten - Norby, Sören - Norcia - Norcross, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1083
Norberg, H. Chr.—Norcross
1084
rekt inlagrad i leptiten, dels i grönskarnet
och dels i kalkstenen, varigenom tre olika
malmtyper uppkomma:
torrstensmal-m e r (bl. a. i Morbergs-, Norbergs- och
Ris-bergsfälten) med 48 % järn, 0,028—0,030 %
fosfor och O,oo5—0,030 % svavel,
skarnmalmer el. kvickstenar (bl. a. i Kallmorsbergs-,
Getbacks- och Röbergsfälten) med 50—52 %
järn, 0,004—O,oos % fosfor och O,oi—0,03 %
svavel samt kalkmalmer el. biandstenar
(i Klackberget, se d. o.) med 48—50 % järn,
O,oo2—O,oo5 % fosfor, upp till 0,1 % svavel
samt 3,0—5,5 % mangan och 1—2 % grafit.
Malmfältet har en känd area av 60,000 kvm,
och huvuddelen av gruvorna äges av 19 bolag,
vilka bildat Norbergs gruv förval
t-n i n g (se d. o.). —• Jfr Gamla Norberg.
Norberg, Hildegard Christina,
målarinna (1844—1917), studerade vid
Konst-akad. i Stockholm och kort tid i Paris, var
huvudsaki. porträttmålarinna. G-g N.
Norberg, Johan Otto Cornelius,
präst (f. 1864 30/s). Blev teol. kand, i Uppsala
1890, lektor i kristendom i Härnösand 1893
och i Strängnäs 1898, domprost där 1902 och
teol. dr 1917. N. har bl. a. utgivit »Svenska
kyrkans mission vid Delaware» (1893),
»För-samlingsdiakoni och församlingsdiakonat»
(1903; prästmötesavh.), »Ur livet och för livet»
(1918) samt »Axel Rappe» (1922). B. A.
Norberg, Mattias, vältalare, orientalist
(1747—1826). Blev docent i grekiska i
Uppsala 1774, anträdde 1777 en fyraårig resa och
studerade arabiska och turkiska samt blev
1780 utnämnd till
prof, i österländska
språk och grekiska i
Lund. N. blev främst
känd som latinsk
vältalare och parenterade
över flera berömda
män. Som filolog
utgav han 158
akademiska avh., delvis
av estetiskt innehåll,
vilka allmänt
beundrades både för stilen
och för författarens
vidsträckta lärdom.
Han offentliggjorde vidare bl. a. »Liber
Ada-mi» (se Mandéer), med lat. övers. (1815
—17), och »Turkiska rikets annaler
samrnan-dragne ur dess egne urkunder» (4 dir, 1822).
Man har klandrat N:s latinska tolkningar som
föga överensstämmande i stil med de
österländska förebilderna ävensom hans
otillräckliga anförande av källorna. N. fick 1812
kansliråds värdighet och var från 1820
tjänstledig. Redan under N:s livstid utgåvos av
J. Norrmann hans »Selecta opuscula
acade-mica» (3 dir, 1817—19). (P-L.)
Norberglt, miner., se H u m i t m i n e r a 1.
Norbergs bergslag, se G a m 1 a Norberg.
Norbergs gruvförvaltning, förening u. p. a.,
stiftad 1904, omfattande Gröndals gruve-a.-b.,
Kolningsbergs gruve-a.-b., Norbergs gruv-a.-b.,
Storgruve a.-b., Norbergs elektr. a.-b. m. fl.
gruvbolag med omkr. 300 arb., 131 gruvutmål
och en total malmproduktion 1929 av 125.939
ton inom Gamla Norbergs bergslag, vilka stå
under gemensam förvaltning med säte i
Kärrgruvan.
Norbergs järnväg, före 1922 namn på
linjen Kärrgruvan—Ängelsberg, sedermera del
av Stockholm—Västerås—Bergslagens
järnvägar (se d. o.), påbörjades som smalspårig
hästbana 1851, i huvudsak godkänd för trafik
med ånglokomotiv 1856, öppnades 1876
ombyggd till spårvidd 1,435 m. F. P.
Norbergs malmfält, se Norberg.
Norbert från Xante n,
premonstratens-ordens stiftare (omkr. 1085—1134). Var av
riddarsläkt men blev 1115 munk och präst
samt vandrade sedan omkring i Frankrike
som botpredikant och undergörare. 1120
grundläde han i Prémontré vid Laon ett kloster och
skapade därmed
premonstratensor-den (se d. o.). 1126 blev N. ärkebiskop i
Magdeburg men ådrog sig stor ovilja genom
sin stränghet. Kanoniserades 1582. Hg Pl.
Norby, Sören, dansk krigare (d. 1530),
härstammade från Fyn och var av lågadlig
ätt men vann redan som ung, under krigen
med Sverige och Lybeck mot slutet av konung
Hans’ regering, rykte genom sjömilitära
bedrifter. N. blev 1517 hövitsman på Visborg
och fick överbefälet över danska flottan.
Efter att verksamt ha bidragit till
Sveriges betvingande 1520 blev han riddare vid
Kristian H:s kröning i Stockholm; N:s
länsbesittningar ökades med Kalmar län.
Med en energi, som aldrig sviktade,
bekämpade han därefter som amiral och
slottsherre (från 1522 även på Åbo, Tavastehus’
och Raseborgs slott) Gustav Vasas resning.
Icke ens sedan Kristian II, berövad sitt
danska rike, gått i landsflykt 1523 och Gustav
Vasa s. å. fullbordat Sveriges befrielse,
övergav N. sin kunglige herres sak. Gotland med
Visborg höll han alltjämt Kristian till handa;
en svensk erövringsexpedition till ön 1524
blev främst genom N :s tappra motstånd
resultatlös. Han sökte anknytning till
Sture-partiet i Sverige och planlade giftermål med
Kristina Gyllenstierna, varigenom han
hoppades kunna störta Gustav Vasa oeh själv,
under Kristian II :s överhöghet, bli Sveriges
styresman. Samtidigt arbetade han på att
återställa Kristians välde i Danmark.
Våren 1525 övergick han från Gotland till
Blekinge och underlade sig, överallt hyllad av
bönderna, å Kristians vägnar såväl detta
landskap som Skåne (utom Malmö och
Hälsingborg). Innesluten i Landskrona av
Johan Rantzau, nödgades N. i juni 1525
kapitulera, svärja Fredrik I trohet och till denne
överlämna Gotland, men han erhöll i gengäld
Blekinge i livstidsförläning. Från sitt av
Fredrik mottagna län fortfor N. att verka
för Kristian II, varför han i aug. 1526
fördrevs av en dansk-lybsk flotta. Han uppsökte
nu storfursten av Moskva, som han förgäves
i Kristians intresse anmodade om bistånd.
N. stupade i Italien i kejserlig tjänst
under belägringen av Florens 1530. G. C-n.
Norcia [nå’rtfa], se N u r s i a.
Norcross [nå’krås], John, engelsk
äventyrare (1688—1758). Kom som landsflyktig jakobit
till Göteborg 1716 och upptogs bland
Gathen-hielms kapare. N. sökte 1718 i Danmark
förgäves tillfångataga danske kronprinsen för att
föra honom till Sverige. Då N. kapade även
neutrala fartyg och för egen del, dömdes han
1719 till döden men flydde ur fängelset. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
