Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordamerikanska frihetskriget - Nordamerikanska inbördeskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1099
Nordamerikanska inbördeskriget
1100
Cornwallis’ kapitulation vid Yorktown. Målning av L. Ch. A.
Couder.
Franklin i Versailles sedan 1776 och
förmådde 6 febr. 1778 franska regeringen att
ingå ett handels- och förbundsfördrag med de
13 kolonierna på grundvalen av deras
självständighet. Fördraget biträddes 12 april 1779
av Spanien samt medförde fransmännens,
senare även spanjorernas, deltagande i kriget,
varigenom engelsmännen nödgades splittra
sina stridskrafter.
1778 riktade engelsmännen sin huvudstyrka
mot södern, Georgia samt Nord- och
Syd-Carolina. Savannah och Charleston erövrades
(dec. 1779, maj 1780) av den nye engelske
överbefälhavaren (sedan 1778) general
Clinton, och 16 aug. 1780 segrade den engelske
generalen lord Cornwallis vid Camden (i
Syd-Carolina) över general Gates.
En fransk hjälphär under general
Rocham-beau opererade 1780—81 jämte Washingtons
armé mot den engelska huvudstyrkan i New
York. Hösten 1781 bröto de upp därifrån och
skyndade i ilmarscher till Virginia, där
Cornwallis en tid utkämpat mindre strider mot
La Fayette. Cornwallis instängdes vid
Yorktown (se d. o.) i fåfäng väntan på en engelsk
undsättningsflotta och tvangs 19 okt. 1781
att kapitulera med hela sin armé, omkr. 8,000
man. Engelsmännen utrymde nu Savannah
och Charleston samt innehade sedan ingen
hamnstad av vikt förutom New York.
Fientligheterna avstannade, och 30 nov. 1782
ingick amerikanernas ombud, Franklin, ett
separat preliminärfördrag med England, vari
den unga republiken fick sin självständighet
erkänd (se vidare Amerikas förenta
stater, sp. 814). Den definitiva freden med
England undertecknades 3 sept. 1783 i Paris,
samma dag som England i Versailles slöt fred
med Frankrike och Spanien.
Litt.: J. Fiske, »The american revolution»
(2 bd, 1891); G. O. Trevelyan, »The american
revolution» (4 bd, 1899—1907); H. E. Egerton,
»The causes and character of the american
revolution» (1923). V. S-g. (M. B-dt.)
Nordamerikanska
inbördeskriget. Om krigets förhistoria och
sydstatskonfederationens bildande
se Amerikas förenta
stater, sp. 823—825. Kriget utbröt
formligen, då unionsfästet Fort
Sumter utanför Charleston i
Syd-Carolina intogs av
sydstatsgeneralen Beauregard 14 april 1861.
Konfederationen bestod av
följande 11 stater: Virginia, Nord- och
Syd-Carolina, Georgia, Florida,
Alabama, Mississippi, Louisiana,
Texas, Arkansas och Tennessee,
av vilka Virginia, Arkansas,
Nord-Carolina och Tennessee slöto sig
till konfederationen först efter
krigets utbrott. Alla övriga
stater och samtliga territorier
fast-höllo vid Unionen; dock voro
gränsstaterna Missouri, Kentucky
och Maryland i början opålitliga.
Nordstaternas folkmängd var
22,342,000, sydstaternas 5,582,000
fria, därav 133,000 negrer, samt
3,521,000 slavar.
Nordstatsarméer-na voro jan. 1863 918,000 man,
vilket antal i maj 1865 stigit till
1,576,000; sydstatsarméerna beräknas, när de
voro som starkast (i jan. 1863), till 700,000
man och hade i mars 1865 sammansmält till
omkr. 200,000 män. På båda sidorna
utgjordes arméernas överväldigande flertal av män
utan någon som helst föregående fackmilitär
utbildning. Nordstaternas flotta växte under
kriget från 42 till 671 fartyg,
besättnings-styrkan från 7,600 till 51,500 man;
sydstaterna hade ingen organiserad flotta utan
fingo nöja sig med att utrusta improviserade
blockadbrytare.
Under krigets första månader ledo
nordstaterna en rad smärre motgångar, av vilka
general Mc Dowells nederlag vid Bull Run (s. v.
om Washington) 21 juli 1861 mot Beauregard
var av allvarligare art. Senare delen av 1861
använde man å ömse håll huvudsaki. till
organisering och nödtorftig utbildning av de i
väldiga massor tillströmmande rekryterna.
Nordstaternas fälttågsplan gick ut på
kustblockadens upprätthållande och
framträngande genom Virginia mot Richmond,
Missis-sippiflodens öppnande och därmed avskärande
av all tillförsel till de konfedererades
huvudarméer från deras västligaste stater, Texas,
Louisiana och Arkansas. Sydstaterna
nödgades överallt i stort sett hålla sig på
defensiven men utförde dock tid efter annan
offensiva rörelser genom Shenandoahdalen
uppåt Maryland och Pennsylvania, därvid
hotande Washington.
Först 1862 vidtogo operationer i större
skala. »Monitors» strid mot »Merrimac» på
Hampton roads 9 mars (se Ericsson,
sp. 960) räddade nordstaternas flotta och
inledde deras sjöherravälde under kriget.
Nord-statsöverbefälhavaren Mc Clellans
förhoppning att efter framryckning österifrån sätta
sig i besittning av Richmond
omintetgjordes, då sydstatstruppernas överbefälhavare
general Robert E. Lee vann en betydande
seger vid floden Chickahominy i det s. k.
sju-dagarsslaget 26 juni—2 juli. Tidigare hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
