Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordamerikanska inbördeskriget - Nordamerikanska litteraturen (Nordamerikas förenta staters litteratur) - I. Koloniallitteraturen 1588—1765
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1101
Nordamerikanska litteraturen
1102
sydstatsgeneralen Th. J. Jackson (»Stonewall
Jackson») skaffat Richmondarmén luft genom
sina berömda strövtåg uppåt
Shenandoah-dalen. Lee tillfogade vidare
nordstatsgenera-len Pope och dennes nyupprättade
Virginia-armé ett svårt nederlag på fjolårets slagfält
vid Bull Run 29—30 aug. 1862. Sitt tåg in i
Maryland måste Lee efter striden vid Antietam
(16—17 sept. 1862) avbryta. Han drog sig
tillbaka till Fredericksburg (ung. mitt
emellan Washington och Richmond), där den nye
nordstatsöverbefälhavaren general A. E.
Burn-side 13 dec. blev i grund slagen.
På västra krigsskådeplatsen var
krigslyckan nordstaterna mera bevågen. I början av
1862 intog nordstatsgeneralen U. S. Grant
Columbus i Kentucky, »Västerns Gibraltar».
Efter segern vid Shiloh (6—7 april 1862)
planlädes en allmän framryckning mot den vid
Corinth i Mississippi koncentrerade
sydstats-armén, samtidigt med att den flotta, som
28 april under amiral Farraguts befäl erövrat
New Orleans, avancerade uppför Mississippi
mot det starkt befästa Vicksburg. Sedan
Grant fått överbefälet på denna
krigsskådeplats, kapitulerade Vicksburg efter
halvårs-långt motstånd (4 juli 1863), varvid ett stort
vapenförråd erövrades och omkr. 31,000 man
gjordes till fångar. Hela Mississippidalen
kom snart i nordstatstruppernas händer.
Även i Virginia började det ljusna för
Unionens sak. Visserligen led general J. Hooker
ett förlamande nederlag mot Lee vid
Chan-cellorsville (2—3 maj 1863), och Lee kunde
företaga en ny invasion i Maryland och
Pennsylvania, men vid Gettysburg, hela krigets
mest betydande fältslag, led Lee 3 juli 1863
mot general G. Meade ett förlustrikt nederlag
och måste över Potomacfloden retirera in
i Virginia. De båda arméerna lågo sedan
lägrade emot varandra n. och s. om floden
Rappahannock i mellersta Virginia.
På västra krigsskådeplatsen utkämpades
under senare delen av 1863 omfattande strider,
av vilka må nämnas slaget vid Chickamauga
(bäck i Georgia, 19—20 sept.), som utföll till
de konfedererades fördel, och vid Chattanooga
(se d. o.), där flera strider ägde rum, den sista
och häftigaste 23—25 nov., som utföll
olyckligt för sydstatstrupperna.
I mars 1864 kallades Grant till högste
befälhavare över nordstatstrupperna. Sitt
avgörande fälttåg mot Lees armé och Richmond
öppnade han i början av maj s. å. Blodiga
strider följde nu: »slaget i vildmarken» (battle
of the wilderness) 5—6 maj, bataljerna vid
Spotsylvania 8—21 maj, vid Cold harbor 3
juni m. fl. Men därefter förde Grant sin armé
över James river och gick till upprepade
anfall för att taga Petersburg (s. om Richmond),
dock tills vidare utan framgång. — Under
tiden hade general W. T. Sherman, som
efterträtt Grant i befälet över arméerna i v.,
trängt in i Georgia, där den viktiga
militär-verkstadsstaden Atlanta besattes (3 sept.);
hamnstaden Savannah intogs därefter (22
dec.), och 1 febr. 1865 bröt Sherman upp för
att förena sig med Grants huvudarmé. I
Tennessee hade vid Nashville 15—16 dec. 1864
därvarande sydstatstruppers motståndskraft
brutits. Järnringen kring sydstatsarmén i
Virginia slöts allt trängre. Petersburgslinjerna
genombrötos 1—2 april 1865, och 2 april
utrymde Lee Richmond; han måste företaga ett
brådstörtat återtåg och kapitulerade vid
Appomattox courthouse, 35 km ö. om
Lynch-burg i Virginia, 9 april, general J. E.
John-ston vid Durham station i Nord-Carolina 26
april. 10 maj fängslades
sydstatspresiden-ten Jefferson Davis vid Irwinville i
Georgia, och i maj kapitulerade även
sydstatstrupperna i Alabama och Mississippi. Kriget
var därmed till ända.
Litt.: En klar översikt över krigets
förlopp ges av J. G. Nicolay och H. W. Wilson
(med utförlig bibliogr.) i kap. 14—17 av »The
Cambridge modern history», bd VII (1903).
Vidare må nämnas J. F. Rhodes, »History of
the civil war 1861—1865» (1917), och E.
Chan-ning, »A history of the United States», 6
(1925). V. S-g. (M. B-dt.)
Nordamerikanska litteraturen
(Nordamerikas förenta staters
litteratur) var länge blott en osjälvständig gren
av den engelska. Liksom andra koloniala
litteraturer övertog den från moderlandet
redan utbildade traditioner, vilka i det nya
landet delvis blevo ett hinder för
utvecklingen. Nybyggarna voro fullt upptagna med
kampen för tillvaron och de unga
samhällenas sociala och politiska uppbyggnad.
Engelsmän i Amerika blevo de första författarna
där, och deras böcker trycktes i England. Den
första i Nordamerika tryckta boken var »The
Bay psalm book» (1640), en rimmad övers,
av Psaltaren.
I. Koloniallitteraturen. 1588—1165. De
första engelska kolonierna voro Virginia och
Nya England, vilka också blevo den
amerikanska litteraturens första hem. Till att
börja med författades väsentligen land- och
resebeskrivningar, historiska och teologiska
verk. Engelsmannen John Smith (1580—1631),
som skildrade Virginia, dess och Nya
Englands tidigare historia, har kallats den
amerikanska litteraturens fader; enstaka svaga
poetiska försök gjordes också (1610 ff.).
Nya Englands litteratur var övervägande
teologisk; med upprättandet av Harvard college
(1636) och Yale college (1641) skapades där
prästskolor, som fingo det största inflytande.
Ett väldigt antal predikosamlingar,
uppbyg-gelseböcker samt ett ej mindre antal böcker,
vari kyrkans läror och organisation
diskuterades, visa, att det dominerande
samhälls-lagret var puritanernas prästerskap.
Ryktbar var framför allt Cotton Mather (1663—
1728), som offentliggjorde över 400 arbeten,
bl. a. »Magnalia Christi Americana» (1697),
Nya Englands kyrkohistoria 1620—97. Mot
periodens slut uppstod i Jonathan Edwards
(1703—58) kolonialtidens förnämste tänkare,
som även från 1600- och 1700-talets engelska
filosofer sökte bevis vid försvaret av dei,
calvinska predestinationsläran men trots sin
intransigenta dogmtro ej var främmande för
mystiken. Den puritanska poesien —
rimmade landskapsbeskrivningar, gravdikter,
religiösa och didaktiska verser — är opersonlig,
oftast klassicistisk; nämnas kan den första
amerikanska skaldinnan, Anne Bradstreet
(1612—72). Av de senare kolonierna fick
Pennsylvania på 1700-talet en rikare litterär
verksamhet: i Filadelfia upprättades 1749 ett univ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
