- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 14. Meyerbeer - Nyfors /
1119-1120

(1929) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenflycht, Hedvig Charlotta - Nordenheim, Johan Christoffer - Nordenhielm, Andreas - Nordenmark, Nils Viktor Emanuel - Nordens förhistoriska tid - Nordens husmodersförbund (N. H. F.) - Nordenskiöld (Nordenskjöld, Nordensköld), släkt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1119

Nordenheim—Nordenskiöld

1120

sökte hon vinna offentligt understöd, men
först 1752 fick hon av ständerna en
livstids-pension på 600 dal. smt om året. Därmed
hade fru N. fått en ekonomiskt tryggad
ställning, och hon kunde nu hålla en litterär
salong efter franskt mönster. Visserligen var
Dalin henne avog, och hennes »Försök til
Caroliade» (1754), efter Voltaires »Henriade»,
— enl. Schück vårt första epos — belönades
ej av Vitterhetsakademien, men i den vittra
Tankebyggarorden (se d. o.) vart hon
medelpunkten (»Uranie»), och denna krets, där
bl. a. G. F. Creutz och G. F. Gyllenborg
tillhörde hennes närmaste vänner, betecknade en
starkare anslutning till upplysningsidéerna
än Dalin. Orden utgav 175*3—56 tre bd
vitterhet, »Våra försök», varpå 1759 och 1762 följde
två dir »Witterhetsarbeten», utg. av den
Nordenflychtska gruppen. Fru N. visade sig
här mera påverkad av den moderna franska
litteraturen än förut; eklektiskt
tillgodogjorde hon sig, sliten mellan den
mystiskt-känslosamma strömningen och upplysningen,
både Voltaires och Rousseaus alstring; mot
den senare, som stod henne närmast,
protesterade hon likväl i »Fruentimrets försvar», då
han angripit kvinnokönet, men hänfördes av
»La nouvelle Héloise». Efter Fabricius’ död
hade fränden Carl Klingenberg varit fru N:s
närmaste vän och stöd. Hans bortgång 1757
var därför ett svårt slag för henne. 1761
gjorde hon bekantskap med en ung,
fördomsfri karriärist, vitterlekare och
nationalekonom, Johan Fischerström (se d. o.), som bragte
henne sin hyllning på ett sätt, som förledde
henne att tro sig älskad. Hon hade inköpt en
från Skokloster avsöndrad jordlott och byggde
där, nära Sjö slott, där hennes goda vän
grevinnan De la Gardie residerade, en bostad,
»Lugnet»; Fischerström fick där plats som
inspektor. Fru N:s tro på sanningen av den
unge tillbedjarens försäkringar började snart
vackla, han svek henne för slottsfrun, och fru
N. avled efter en långvarig sjukdom,
varunder hon gav uttryck åt bittert
människoförakt och fullkomlig livsleda. Hennes sista
kärlek bragte hennes skaldskap till dess
höjdpunkt. Den ofullbordade heroiden »Hildur til
Adil», »Ensligheten», »Lugnet», »Öfver en
Hyacint», prosadikten »Fröjas räfst» och ett
brev på franska till Fischerström tillhöra det
innerligaste svensk kärlekslyrik äger, äro
äkta, ursprungliga bikter utan motstycken i
den samtida svenska poesien. Hon är den
första hänsynslöst subjektiva lyrikern i svensk
litteratur. — Fru N:s »Saml. skrifter» utges
av Hilma Borelius i Svenska
vitterhetssamfundets serie »Svenska författare» (1924 ff.).
—• Litt.: Monogr. av J. Kruse (1895) och
Hilma Borelius (1921); O. Levertin, »Svenska
gestalter» (1903); A. Nilsson i Lunds Univ:s
Årsskr. 1918; M. Lamm, »Upplysningstidens
romantik», I (1918). R-n B.

Nordenheim, Johan Christoffer,
läkare (1681—1740). Hette urspr. H e y n,
studerade medicin i Uppsala från 1696 men
avbröt studierna 1700 för att följa svenska
hären i fält och visade härunder mycken
duglighet. Han blev 1704 med. dr i Harderwijk,
var 1706 fältmedikus i Kurland, återvände
snart till Sverige, blev praktiserande läkare
’ Stockholm, 1710 pestmedikus, 1719
asses

sor i Collegium medicum och adlad, 1724
lärare för barnmorskorna och 1731 kungl.
livmedikus. A. W-dt.

Nordenhielm, Andreas, filolog (1633—
94), prof, vid Uppsala univ. 1686 blev N.
lärare för prins Karl (sedermera Karl XII)
och adlades 1687 (förut A. Nilsson
Nor-c o p e n s i s). Han ansågs som sin tids
ypperste latinske talare i Sverige. N. översatte
till latin bd I och II av Rudbecks »Atlantica»
(1679 och 1689). (O. W-n.)

Nordenmark, Nils Viktor Emanuel,
astronom och försäkringstekniker (f. 1867
15/«)-Blev fil. dr i Uppsala 1895 och var 1918—30
dir. i försäkrings-a.-b. Bore. N. var 1908—14
sekr. i kommittén för utarbetande av nya
dödlighetstabeller samt utgav och redigerade
under längre tider Sv. Aktuariefören:s Tidskr.
och Skandinavisk Aktuarietidskr. N. har varit
en av de ledande krafterna i det 1919 stiftade
Svenska astronomiska sällskapet och genom
insatser av skilda slag, särskilt ett
omfattande populärvetenskapligt författarskap,
varit intensivt verksam för utbredande av
intresset för den astronomiska vetenskapen i
Sverige. Hans mest omfattande arbete är det
1927 utkomna »Stjärnorna». N. har inlagt
stora förtjänster om det nya
Stockholmsob-servatoriets tillkomst och byggnad. K. Lmk.

Nordens förhistoriska tid. Beträffande ut
vecklingen av den förhistoriska forskningen
se art. Fornkunskap, sp. 800; ang. bety
delsen av ordet fornminne och innebörden i
den svenska fornminneslagstiftningen se art
Fornminnen. Se även
Fornminnesföreningar. Ang. den förhistoriska
tidens allmänna indelning se Europas för
historiska tid. Den nordiska stenål
dern och bronsåldern beaktas särskilt i
art-Stenåldern och Bronsåldern, sp.
17—21; dock är att märka, att det framför allt
är från Danmark och Sydsverige, som de
rikaste bronsåldersfynden föreligga; ett
förhållandevis rikt, t. o. m. av vissa särformer
kännetecknat område utgör Mälardalen.
Beträffande Norge, som utom Rogaland och
Trönde-lag är mycket fattigt på fynd från
bronsåldern och äldre järnåldern, pekar A. W.
Brögger (»Det norske folk i oldtiden», 1925)
på en även av andra forskare för de
nordliga områdena framhävd möjlighet av ett
stenålderskulturens fortlevande utöver den
egentliga stenåldern. Art. Järnåldern
behandlar likaledes till sin huvudsakliga del
nordiskt område. För Sveriges vidkommande
gives under art. om de olika landskapen ett
meddelande om landskapets förhistoria.
Utöver redan gjorda hänvisningar se art.
Gravskick, H e d e b y, Hä llmå 1 ningar,
Hällristningar, J e 11 i n g, M e
galiti s k a monument, Norsk konst
(förhistorisk tid), Ornamenti k, Runor.
Vikingatiden och Vikingatåg. Jämte
i nämnda art. upptagen litt. se G. Ekholm,
»Nordische Kreis», »Steinzeit», »Bronsezeit» (i
»Reallexikon der Vorgeschichte», bd IX, utg.
av M. Ebert, 1927); H. Kjær, »Vor oldtids
min-desmærker» (1925). H. R-h.

Nordens husmodersförbund (N. H. F.), se
Husmodersföreningar.

Nordenskiöld (N o r d e n s k j ö 1 d.
Nordensköld), svensk släkt, härstammar från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 27 16:01:28 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdn/0702.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free