Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenson, släkt - Nordenson, Erik Wilhelm - Nordenstam, Johan Mauritz - Nordenstreng, Rolf - Nordenstreng, Sigurd - Nordenström, Olof Gustaf - Nordensvan, släkt - Nordensvan, Carl Otto - Nordensvan, Georg Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1129
Nordenson, E. W.—Nordensvan
1130
antogs av bl. a. överhovpredikanten, prosten
och kyrkoherden i Munktorp (Västmanland),
fil. och teol. dr Erik Jonas N. (1805—87),
högt uppburen som predikant. Om hans son
E. W. N. se nedan. Den sistnämndes son
Johan Wilhelm N. (f. 1883 18/a) blev
med. dr i Uppsala 1913, fil. dr 1918 och 1927
professor i oftalmiatrik där samt kallades
1931 till prof, vid Karolinska institutet i
Stockholm. Hans bror, Harald N. (f. 1886
10ls), blev fil. dr i Uppsala 1914, var docent
i fysikalisk kemi där 1914—19, blev teknisk
chef vid Liljeholmens stearinfabrik 1917 och
är dess verkst. direktör sedan 1929. B. H-d.
Nordenson, Erik Wilhelm, ögonläkare
(1847—1919); jfr släktart. Med. lic. 1878,
bedrev N. mångåriga medicinska studier
utomlands, blev med. dr 1886 och var docent i
oftalmiatrik vid Karol. inst. 1888—91. N. var
under många år Sveriges mest anlitade
ögonläkare. Hans viktigaste vetenskapliga insats
utgör ett värdefullt bidrag till kännedomen
om näthinneavlossningen. K. G. P-n.
Nordenstam, Johan Mauritz, frih.,
finländsk militär och ämbetsman (1802—82).
I rysk tjänst, länge i Kaukasien, blev N.
generalmajor 1843, guvernör i Nylands län
1847 och var 1847—55 vicekansler för
Helsingfors univ. 1848 blev han led. (1858 v.
ordf.) av senatens ekonomiedep., 1860 frih.
och 1870 general av infanteriet. I början
främmande för finländska förhållanden och
tänkesätt, blev N. impopulär men vann senare
aktning som administratör och karaktärsfast
personlighet. Han var lantmarskalk 1863—64,
1867 och 1872. H. E. P.
Nordenstreng, Rolf, författare (f. 1878 4/2
i Finland), fil. lic. i Uppsala 1905, har
författat bl. a. »Vikingafärderna» (1915; 2:a
uppl. 1926), »Europas människoraser och
folkslag» (1917; 3:e, omarb. uppl. 1926) och
»Vi-kingaliv» (1919), översatt forn- och folksagor
samt skrivit artiklar, bl. a. i Nordisk
Familjeboks 2:a uppl.
Nordenstreng, Sigurd, finländsk
historiker (f. 1857), halvbror till R. N. Var lektor
i de politiska vetenskaperna vid kadettkåren
i Fredrikshamn 1883—1903 och har sedan
tjänstgjort i olika läroverk. N. har bl. a.
utgivit »Fredrikshamns stads historia» (3 dir,
1908—11) och »Borgarståndets historia vid
Finlands lantdagar 1809—1906» (5 bd, 1920—
24). N. fick 1930 professors titel. H. E. P.
Nordenstiöm, Olof Gustaf,
bergstekniker, högskollärare (1835—1902), avlade
bergsexamen i Uppsala 1860
och genomgick Falu
bergsskola 1861—62.
N. blev 1869 t. f. prof,
i gruvvetenskap vid
Teknologiska
institutet och var 1878—1900
prof, i samma ämne
vid Tekniska
högskolan. Både som lärare
och konsulterande
ingenjör utövade N. stort
inflytande på den
svenska
gruvhante-ringens utveckling och
åtnjöt anseende som en av landets förnämsta
auktoriteter på området. G. H-r.
Nordensvan, svensk-finländsk släkt, utgör
en gren av den finländska präst- och
ämbets-mannasläkten Alopæus (jfr d. o., släktart.).
Landskamreraren i Nylands och Tavastehus
län Johan Alopæus (1731—1811)
adlades 1772 med namnet N. Ätten
introducerades även i Finland 1818. Till den
finländska grenen hörde målarinnan Hildur A
n-toinette Vik t o rine N. (1838—72). Till
Sverige överflyttade Johan N:s sonson
generalmajoren Otto N. (1811—92); om hans
söner C. O. N. och G. G. N. se nedan.
Nordensvan, Carl Otto, militär,
militärförfattare (1851—1924); jfr släktart. Blev 1877
löjtnant vid Generalstaben, var 1880—92
lärare vid och 1892—1900 chef för
Krigshögskolan och blev 1898
överste vid
Generalstaben samt 1901
(förordnad 1900) chef för
Värmlands reg:te;
avsked med
generalmajors grad 1911. N.
utgav ett stort antal
värdefulla
krigsvetenskapliga arbeten, ss.
»En vandring öfver
slagfälten i Sachsen»
(1886), »Kriget och
krigsinrättningarna»
(1893), »Fransk-tyska
kriget 1870—71» (1895), »Finska kriget»(1898),
»Studier öfver Mainfälttåget 1866» (1894),
»Nittonde århundradets militära
tilldragelser» (2 dir, 1899—1900), »Värmlands
regementes historia» (ledare av arbetet 1903—04;
ny uppl. av d. II 1911), »Krigsväsendet och
den militära uppfattningen i Sverige 1860—
1910» (1911) samt »August den starke» (1923).
Han utgav dessutom det på sin tid
mycket använda arbetet »Handbok för
svenska arméns befäl» (I, till en början tills, m.
W. E. v. Krusenstjerna, 1879, 6:e uppl. 1910;
II 1880, 4:e uppl. 1911). N. skrev en mängd
militära artiklar i Nordisk Familjeboks 2 :a uppl.
Från 1911 utgav han (tills, m. O.
Kuylen-stierna) Svensk Militär Tidskrift. N:s
skrift-ställarskap vittnade om stor beläsenhet och
utmärktes av ledig framställning. (M. B-dt.)
Nordensvan, Georg Gustaf, författare,
kulturhistoriker (f. 1855 3/t2), bror till C.
O. N.; jfr släktartikeln. Blev student 1874,
tog teoretisk officersexamen, var 1877—82
elev vid Konstakad.,
1883-—86 red.-sekr. i
Ny Illustrerad
Tidning, medarb. i
Aftonbladet 1888—1900,
i Dagens Nyheter 1900
—11, i Stockholms
Dagblad 1912—21, red.
av Nornan 1886—1902
och vart 1927
heders-dr i Uppsala. N.
bidrog till 1880-talets
realistiska litteratur
med en rad älskvärda
och förfinade noveller
(»I harnesk», 1882, »Penseldrag», 1883,
»Skuggspel», 1884, »Silkeskaninen», 1894,
m. fl.), kännetecknade av impressionistisk
stil, själfull och frasfri karakteristik. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
