Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet - Nordiska sjuårskriget - Nordiska spetsen - Nordiska språk (Nordgermanska språk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiska sjuårskriget—Nordiska språk
1145
någon lagstiftning. Samfundet har tidtals
utvecklat en mycket livlig verksamhet.
Medlemsantalet 1930 utgjorde 2,165. Medlem
erhåller tidskriften Djurens Rätt, 1910—23
redigerad av fru Elna Tenow, därefter av H.
Liander. Samfundets kapitalbehållning 1930
utgjorde 340,000 kr.
Nordiska sjuårskriget, vedertaget namn på
det krig, som 1563—70 fördes mellan Sverige
å ena samt Danmark, Lybeck och Polen å
andra sidan. För Sverige gällde det att
befästa sin självständighet, vilken ständigt
hotades av Danmark; motsättningen skärptes
genom de båda ländernas rivalitet i Estland
och tog till formell förevändning en tvist om
danska riksvapnet, i vilket Kristian III
upptagit de tre kronorna. Den svenska politiken
i Estland medförde en motsättning till Polen.
Tvisten med Lybeck gällde urspr.
privilegierna men utvecklade sig till en kamp om den
viktiga ryska handelsvägen, vilken Sverige
till det nyvunna Revals båtnad sökte
avstänga för lybeckarna. På båda sidor torde
man ha insett nödvändigheten av ett
avgörande. Innan krig var förklarat,
sammandrabbade den svenska och den danska flottan
(maj 1563) vid Bornholm; de närmare
omständigheterna vid stridens början äro ej fullt
klara. — Till lands och sjöss blev kriget ett
blockadkrig mot Sverige. Danmark och
Lybeck sökte avstänga sin fiende från all
kontakt med utlandet. Redan i sept. 1563
erövrade danskarna Älvsborg, Sveriges enda
utpost i v. Häremot strävade Erik XIV, vars
personliga planläggning av stridsrörelserna
synes säkert betygad, ej utan skicklighet att
på nytt skaffa Sverige en fast punkt vid
Västerhavet, dels genom ett företag mot
Halmstad (1563), dels genom försök att
återtaga Älvsborg och genom erövring av
Var-berg (1565) Liknande syfte hade
krigsföretag mot Sydnorge (olika år) och Trondheim
(1564), vilka dock ej gåvo stadigvarande
resultat. Vid sidan härav sökte Erik genom
härjningar i Halland, Skåne och Blekinge
föröda fiendens operationsbaser; i Blekinge
ned-gjordes befolkningen i Ronneby, Kalmars
viktigaste handelskonkurrent, och en svensk
koloni där påtänktes (1564). I stort sett hade
svenskarna det strategiska initiativet, ehuru
de ledo vissa nederlag i öppen strid, särskilt
vid Axtorna (1565), där Erik XIV:s nybildade
svenska trupper dukade under för de tyska
landsknektarna i den danska hären.
Emellertid lyckades danskarnas ledare Daniel
Rant-zau 1566 förhärja Västergötland,
operationsbasen för de svenska företagen mot
västkusten, och 1567 genom Småland framtränga
ända till Östergötland, medan den svenska
krigsledningen under Erik XIV :s
sinnessjukdom var förlamad; i början av 1568 återvände
Rantzau dock till Danmark. Efter Eriks
avsättning hade svenskarna idel motgångar:
bl. a. förlorades Varberg (1569). — Till sjöss
sökte lybeckarnas och danskarnas förenade
flottor blockera Sverige men med ringa
framgång. Visserligen tillfångatogs svenske
amiralen Jacob Bagge vid Ölands norra udde
1564, men hans efterträdare Klas
Kristers-son Horn besegrade den fientliga flottan vid
Ölands norra udde (1564), vid mecklenburgska
kusten och vid Bornholm (1565); den förenade
1146
flottan förstördes 1566 av storm utanför
Gotland. Det lyckades sålunda ej att uppehålla
blockaden av Sverige: förbindelserna med
Nordtyskland uppehöllos, och Horn tog tull
av den genom Öresund kommande
handelsflottan. Ej heller efter hans död (1566) kunde
spärren genomföras. — Sjökrigshistoriskt äro
dessa strider märkliga därigenom, att den
nya lineartaktiken med artillerikamp i st. f.
äntring i princip tillämpades på båda sidor.
Under krigets lopp hade flera
medlingsförsök gjorts men alla utan vidare
resultat. I Johans program vid Eriks avsättning
ingick även fred, och redan 1568 slöts ett
fördrag med Danmark i Roskilde, vilket dock
ej godtogs av svenskarna. Först 13 dec. 1570
slöts fred i Stettin under kejsar Maximilian
II :s bemedling. Sverige avstod sina anspråk
på de skånska landskapen och Gotland,
Danmark sina på Sverige. Älvsborg skulle
återlösas av svenskarna med 150,000 rdr. Sina
besittningar i Estland skulle Sverige mot
ersättning överlämna till Tyska riket. Lybeck
skulle få penningersättning för vissa lidna
förluster samt fri fart på Narva. Dessa
senare villkor uppfylldes dock aldrig. Lybecks
maktställning i Sverige var med denna fred
bruten; striden med Danmark var ej avgjord,
endast uppskjuten. — Litt.: Fr. Westling, »Det
nordiska sjuårskrigets historia» (i Hist. Bibi.
1879—80); O. Vaupell, »Den nordiske
syvaars-krig» (1891); A. Munthe, »Svenska sjöhjältar»,
bd 2 och 4 (1899, 1923); A. Stille, »De ledande
idéerna i krigföringen i Norden 1563—70»
(1918); Generalstaben, »Meddelanden från
krigsarkivet, IV: Axtorna» (1926). I. A.
Nordiska spelen, internationella
vinter-idrottstävlingar. Idén väcktes av prof. E.
J. Widmark, och de första n. hällos i
Stockholm 1901. 1903 hölls i Oslo en »nordisk
vin-teridrætsuge». Efter detta försök bestämdes
emellertid, att n. endast skulle hållas i
Stockholm och återkomma vart fjärde år. Hittills
ha n. hållits 1905, 1909, 1913, 1917, 1922 (av
internationella socialekonomiska skäl
förskjutna från 1921) och 1926 (1930 måste
spelen slopas på grund av
väderleksförhållandena). Anordnare ha varit Sveriges
centralförening för idrottens främjande samt
Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas
riksförbund, och i programmet har ingått all
slags vinteridrott, skidlöpning,
skridskoåkning, issegling, bandy, curling o. s. v., jämte
en del andra idrottsgrenar, skjutning,
hästtävlingar m. m. För n. 1901, 1905, 1909, 1913
och 1917 se specialnummer av Ny Tidning för
Idrott dessa år, för spelen 1922 och 1926
utförliga redogörelser i Sveriges
Centralförening för Idrottens Främjande. Årsbok (dessa
år). Å. S-n.
Nordiska spetsen, se Hundra ser, sp. 132.
Nordiska språk (el. Nordgermanska
språk) bilda den nordliga grenen av den
germanska språkfamiljen, som f. ö. omfattar
östgermanska (gotiska) språk och
västger-manska: tyska, holländska, frisiska och
engelska (se Germanska språk,
Gotiska språket och Indo europeiska
s p r åk). Till n. höra i nutiden sex
litteraturspråk: isländska, färöiska, norskt riksmål,
norskt landsmål, danska och svenska samt ett
stort antal dialekter. I äldre tid, fr. o. m. vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
