Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordisk rätt - Svensk rätt - Dansk rätt - Norsk rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1153
Nordisk rätt
1154
ny lagbok bar fortskridit så långt, att inom
den privaträttsliga delen utkommit en ny
giftermålsbalk samt viktiga delar av ärvda-,
jorda- och byggningabalkarna (vattenlag,
jorddelningslag). Därvid ha inom familje- och
arvsrätten individualismens krav tillgodosetts
genom införande av lika arvsrätt för man och
kvinna, kvinnans frigörande från det gamla
stränga målsmanskapet o. s. v. Den gamla
lagbokens straffrättsliga del omdanades vid
mitten av 1800-talet genom reformer i
humanitär riktning, som utmynnade i den nya
strafflagen av 1864. Viktiga reformer ha
sedermera genomförts, t. ex. dödsstraffets
upphävande. Det ekonomiska livets
omvälvning har medfört den gamla
näringslagstift-ningens ersättande med nya lagar, en rikare
utveckling av obligationsrätten o. s. v. Under
förra delen av 1800-talet röjdes vid det
svenska lagstiftningsarbetet ett inflytande från
Code civil (den franska civillagen av 1804);
under senare tid blev en stark påverkan från
Tyskland märkbar, och under de senaste
årtiondena har ett fruktbringande samarbete
med de övriga nordiska länderna pågått.
Litt.: J. J. Nordström, »Bidrag till den
svenska samhällsförfattningens historia; efter
de äldre lagarne till sednare hälften af
sjuttonde seklet» (2 bd, 1839—40); J. A. Posse,
»Bidrag till svenska lagstiftningens historia
från slutet af sextonde århundradet till
stad-fästelsen af 1734 års lag» (1850); P. A.
östergren. »Till historien om 1734 års lagreform»
(2 bd, 1902); K. G. Westman, »De svenska
rättskällornas historia» (1912).
Dansk rätt. Danmark var urspr. delat i
flera mindre landskap, vilka vart för sig hade
sin egen rätt och sin egen tingsförfattning.
Landskapen Skåne, Halland och Blekinge
samt ön Bornholm bildade sedermera en
enhet med en gemensam lag, Skånelagen.
Jylland jämte Fyn lydde under jylländska
lagen. Själland samlade småöarna under sin
rätt. På 1100-talet synes uppteckningen av
dessa landskapslagar ha börjat. Till
grund för dessa uppteckningar lågo trol.
lagframsägningar av en krets särskilt
lagkunniga män med ledande ställning på
tingen. Kyrkorätten bestämdes,
såvitt det ej överläts åt kyrkan själv att
ordna de kyrkliga förhållandena, genom
överenskommelse mellan biskoparna, kungen och
bönderna i de särskilda landskapen. Vid
sidan av landskapslagarna funnos särskilda
stadslagar, som utgjordes av samlingar
av dels privilegier, till största delen
utfärdade av konungarna, dels
sedvanerättsgrund-satser. Härtill komma ytterligare
gårdsrätter och gillestadgar. — Av de
danska landskapslagarna finnas omfattande
uppteckningar bevarade. Den äldsta är S k
å-n e 1 a ge n (se Landskapslagar, sp.
676). Sjællandske lov finnes i två
bearbetningar, den ena kallad Valdemars, den
andra Eriks Sjællandske lov. Dessa båda
bearbetningar, trol. auktoritativa privatarbeten,
synas ha uppstått oberoende av varandra, båda
i förra hälften av 1200-talet, efter Skånelagen
men före lagen för Jylland. Denna, J y d s k e
lov (se d. o.), är, sådan den nu föreligger, en
verklig lagbok, utgiven av Valdemar II på
ett riksmöte i Vordingborg 1241. Av
kyrkorätter äro att märka den skånska och den
själländska, båda från 1100-talet. Bland
stadsrätterna kunna urskiljas flera särskilda
grupper, näml, den sydjylländska (inom vilken
staden Slesvigs stadsrätt är den äldsta), den
nordjylländska, den fynska och den
själländska, varjämte för det skånska rättsområdet
gällde en gemensam stadsrätt, kallad
Bierke-ræt. Härtill komma slutligen allmänna
stadsrätter, privatarbeten, som på sedvanerättslig
väg vunno användning i vissa städer. En
föregångare till gårdsrätterna är »vederlagen»
(Withærlogh), en för hirden avsedd
strafflag, enl. egen uppgift från Knut den stores
tid. Av de båda danska gårdsrätterna är den
äldre ett rättslån från Sverige. Den är
inarbetad i den yngre, som utfärdades av
Fredrik II 1562. — Vid mitten av 1200-talet tar
den danska rikslagstiftningen sin början i
form av kungliga förordningar, givna för hela
riket. Från 1500-talets början fick
rikslagstiftningen stor betydelse, i det att rätten
på olika områden då började att
genomgripande omgestaltas genom en rad recesser och
ordinanser, genom vilka en gemensam
kodi-fikation för hela riket förbereddes. Under
Kristian HI:s, Fredrik H:s och Kristian IV:s
tid vidtogos flera lagstiftningsåtgärder av
vikt, gemensamma för hela riket. En för
hela Danmark gemensam lagbok kom till
stånd först genom Kong Christian den
femtes danske lov, kungjord genom en
förordning 23 juni 1683 (se Danske lov),
vilken i flera avseenden fastslog utländska
inflytelser. Lagen gavs för konungariket
Danmark och fick ej gällande kraft för
hertig-dömet Slesvig, där Jydske lov, om ock med
vissa undantag, bibehöll sig. På grundval av
Kristian den femtes lov har rätten utvecklat
sig i Danmark. Viktiga förändringar ha på
snart sagt alla områden skett genom senare
lagstiftning, som bragt den inhemska rätten
i samklang med allmän och nordisk
kulturutveckling.
Litt.: P. G. Thorsen, »Danmarks gamle
pro-vindslove» (4 bd, 1852—53); C. J. Schlyter,
»Sveriges gamla lagar, IX, Skånelagen» (1859);
H. Matzen, »Forelæsninger over den danske
retshistorie» (6 bd, 1893—97); P. J.
Jörgen-sen, »Udsigt over den danske retshistorie»
(3:e uppl. 1926). En förträfflig textkritisk
uppl. av de danska landskapslagarna,
»Danmarks gamle landskabslove med kirkelovene»,
började 1920 utges av Det danske sprog- og
litteraturselskab genom J. Bröndum-Nielsen.
Norsk rätt. Enhet i rättsväsendet
framträdde ej i Norge förrän i senare hälften av
1200-talet. Redan mycket tidigt hade dock
fylkena sammanslutit sig till större enheter,
vilkas föreningspunkt utgjordes av det
gemensamma tingsstället. Man finner sålunda i n.
Norge Frostating, längre ned på
västkusten Gu la ting, i det inre av landet,
närmare svenska gränsen, Eidsivating
och i s. ö. utmed kusten B o r ga r t i ng.
Dessa tingsförbund hade sin egen rätt och
sin egen lagstiftning, och till dem ansluter
sig därför rättskällornas historia. Den
kyrkliga lagstiftningen ville man gärna ur
statens synpunkt behandla som en del av den
XIV. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
