- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 14. Meyerbeer - Nyfors /
1207-1208

(1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge - Historia - Litteraturanvisningar - Norgesalpeter - Norges bank - Norges bondelag - Norges byforbund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1207

Norgesalpeter—Norges byforbund

1208

N. väldiga förluster genom det tyska
under-vattenskriget, och det kom till flera hotande
konflikter med Tyskland. Kriget skapade en
osund högkonjunktur, som följdes av krasch.
Krigstidsätgärder, bl. a. från 1917 ransonering
av de viktigaste näringsmedlen, bidrogo till
att göra regeringen impopulär. Dess
uppträdande under de svåra förhållandena väckte
också i övrigt stark kritik, och vid valet
1918 förlorade den sin majoritet. Båda
ytter-partierna gingo fram, men ej heller något av
dem fick majoritet. Regeringen blev därför
kvar, tills den i juni 1920 föll på en tillfällig
bevillningsfråga och avlöstes av en
högerregering med O. B. Halvorsen som chef.

Mars 1920 gick N. in i Nationernas
förbund. Genom Spetsbergstraktaten av 9 febr,
s. å. mellan en rad makter fick N.
suveräniteten över ögruppen Spetsbergen, som 1925
tills, m. Björnön införlivades med N. under
det gemensamma namnet Svalbard. —
Norska fångstintressen i Ishavet ledde i början
av 1920-talet till konflikter med den danska
styrelsen på Grönland. Dessa tvistigheter
bragtes provisoriskt ur världen genom det
dansk-norska Grönlandsavtalet 1924.

Dominerande i dessa års politik blev
för-budsfrågan. Ett provisoriskt förbud mot
import och försäljning av sprit och starkvin
genomfördes under kriget. Då vänstern önskade
förbudet permanent, hänsköts saken till en
folkomröstning (okt. 1919), som gav stor
för-budsmajoritet. Förbudet vållade emellertid
svårigheter för N:s handel med de
vinprodu-cerande länderna, och Halvorsens regering
förberedde starkvinsförbudets upphävande.
Den blev då fälld i juni 1921, men den följ,
vänsterregeringen Blehr kunde icke på
tillfredsställande sätt lösa svårigheterna. Mars
1923 bildade Halvorsen åter regering och
upphävde starkvinsförbudet. Efter Halvorsens
död maj 1923 fortsatte regeringen med A.
Berge som chef, men då den även vidtog mått
och steg för att få bort spritförbudet, fälldes
den i juli 1924. Den följ, vänsterregeringen
J. L. Mowinckel hade en mycket svag
parlamentarisk basis och försvagades ytterligare
vid valet s. å., då partierna till höger (högern
och det från 1921 självständiga
»bondepartiet») tillsammans fingo majoritet. Regeringen
fälldes mars 1926, då I. Lykke bildade en
ny regering från högern. Hösten 1926 hölls
ny folkomröstning om spritförbudet, och det
visade sig, att stämningen efter de
mellanliggande årens erfarenheter svängt helt över
till förbudets nackdel. Det upphävdes
därefter våren 1927.

Ekonomiska svårigheter och oro i
arbetslivet prägla i övrigt N :s historia efter kriget.
Socialdemokratiska arbetarpartiet, som först
1921 fick mot sitt antal svarande
representation i stortinget, hade efter ryska
revolutionen övergått till ett revolutionärt
program. Den socialdemokratiska flygeln
avskilde sig då som eget parti men var för
svag att uträtta något och förenades åter
med huvudpartiet före valet 1927. Den
ekonomiska krisen, som tvingade varje regering
att knappa in på alla anslag och samtidigt
kräva höga skatter, hade nu gjort de
växlande regeringspartierna impopulära.
Arbetarpartiet gick starkt framåt och blev
av

gjort det starkaste partiet i stortinget. De
borgerliga partierna hade visserligen ännu
majoritet tillsammans, men vid Lykkes
avgång jan. 1928 kunde de icke enas om
någon samling, och arbetarpartiet bildade
regering med C. Hornsrud som chef. Denna
regering, som på storfinansiellt håll blev
ansedd som landsskadlig, störtades redan febr,
s. å. på sin starkt utmanande
regeringsförklaring. Mowinckel bildade därefter en
vänsterregering, som genom en klok och försiktig
politik kunde hålla sin ställning perioden ut
trots sin ensidiga sammansättning och svaga
partibasis i tinget. Vid valet 1930, då
samtliga borgerliga partier åter gingo fram på
arbetarpartiets bekostnad, stärktes dess
ställning ytterligare, men i maj 1931 störtades
den, huvudsaki. på initiativ av bondepartiet,
som därefter bildade regering med P.
Kolstad som chef. J. J-n.

Litteratur anvisningar. »Norges land og folk,
statistisk og topografisk beskrevet» (43 bd,
1885—1918; huvudsaki. redig, av A. Helland);
H. Reusch, »Norges geografi» (2:a uppl.,
om-arb. av A. Mohr och W. Werenskiold, 2 bd.
1927); P. A. Munch, »Det norske folks
histo-rie» (8 bd, 1852—63); R. Keyser, »Den norske
kirkes historie under katholicismen» (2 bd,
1856—58) och »Norges historie» (1866—70);
J. E. Sars, »Udsigt over den norske historie»
(4 bd, 1873—91); Y. Nielsen, »Norges historie
efter 1814» (3 bd, 1882—92) och en rad
spe-cialavh.; E. Holm,»Danmark-Norges... historie
1660—1814» (10 bd, 1885—1912); O. A.
överland, »Illustreret Norges historie» (5 bd, 1885
—95); samlingsverken »Norges historie
frem-stillet for det norske folk» (1909—17; av A.
Bugge, E. Hertzberg, O. A. Johnsen, Y.
Nielsen, J. E. Sars och A. Taranger) och »Det
norske folks liv og historie» (1929 ff.; 10 bd.
varav hittills, 1931, 4 ha utkommit; av E.
Bull, W. Keilhau, H. Shetelig och S. Steen);
H. Koht, »1814» (1914), »Innhogg og utsyn i
norsk historie» (1921), »Norsk bondereising»
(1926); J. S. Worm-Müller, »Norge gjennem
nödsaarene 1807—10» (1918); O. A. Johnsen.
»Noregsvældets undergång» (1924); W.
Keilhau, »Norge og verdenskrigen» (1927). Om
unionshistorien se den i art.
Sverige-Norge anförda litteraturen.

Norgesalpeter, se Kalksalpeter.

Norges bank upprättades 1816
(stiftelseurkund 14 juni). Den hade först sitt huvudsäte
i Trondheim men flyttades 1907 till Oslo.
Förutom huvudkontoret har den numera
avdelningskontor i 20 norska städer. Se vidare
Norge, sp. 1192. J. J-n.

Norges bondelag stiftades 1896, kallades
då Norsk landmansforbund och
antog sitt nuv. namn 1922. Dess syfte är att
främja jordbruk, skogshantering och fiske.
N. har 50,000 direkta medl., varjämte många
föreningar ute i bygderna äro anslutna dit.
Det har upprättat Norges kreditförening for
land- og skogsbruk och försäkringsbolaget
Samtrygd samt utger Norges Bondeblad. M.H.

Norges byforbund, stiftat 1903, har till
ändamål att tillvarataga norska
stadskommu-ners intressen, främja inbördes samverkan
mellan dem och sprida kunskap i
kommunala ämnen. 1931 äro 39 av landets 43
köpstäder och 8 ladesteder (av 22) medlemmar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jun 24 17:28:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdn/0764.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free