Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norman, Montagu - Normanby, Constantine Henry Phipps - Normand, familj - Normandie - Normandiska hästen - Normandiska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1217
Normanby—Normandiska öarna
1218
denna post och utövat ett betydande
inflytande över Englands finansväsen.
Normanby [nå’menbi], Constantine
Henry Phipps, l:e markis av, engelsk
politiker och författare (1797—1863), son till
Henry, l:e earl av Mulgrave (se d. o.). N. var
1835—39 lordlöjtnant på Irland. Genom en
lugn och rättvis styrelse bidrog han väsentligt
till ordningens upprättande på ön och
belönades 1838 därför med markisvärdighet av
Normanby. 1839 blev han krigs- och
kolonialminister i lord Melbournes kabinett, erhöll i
aug. s. å. i stället inrikesministerportföljen
och avgick med den övriga ministären i sept.
1841. Han var 1846—52 brittisk ambassadör
i Paris och 1854—58 Englands sändebud i
Florens. N. skrev en del romaner med ämnen
från den engelska aristokratiens liv och sina
minnen från februarirevolutionen, »A year of
revolution» (1857). V. S-g.*
Normand [nårmä’], berömd fransk
varvs-ägarfamilj, varav medlemmar alltsedan 1627
ägnat sig åt skeppsbyggeri i Le Havre. —
Mest bekant är Jacques Augustin N.
(1839—1906), som utförde epokgörande
nykonstruktioner för snabbgående torpedfartyg
och jagare; de blevo mönster för de stora
europeiska militärmakternas nybyggnader.
Sverige inköpte 1905 en Normandbåt
(torpedbåten »Plejad»). G. H-r.
Normandie [nårmäd?], fordom provins i n.
v. Frankrike, motsv. de nuv. departementen
Calvados, Eure, Manche, Seine-Inférieure
samt större delen av dep. Orne (jfr dessa
ord). Huvudsakligen uppbyggt av krit- och
tertiäravlagringar, delas N. i H a u t e - N.,
genomskuret av Seine, med slättlandet Caux
n. om floden, och B a s s e - N., v. om floden
Dives, där skogs- och berglandet (les bocages)
i Monts des Avaloirs höjer sig till 417 m
ö. h. Boskapsskötseln är karakteristisk för
N:s näringsliv, särskilt hästaveln. Stuterier
i Pin och Saint-Lö. Mejerihanteringen står
högt; berömt smör från Isigny. Stor
fruktodling (äpplen) och beredning av cider.
Industrien är mindre betydande. Vid kusten
ligga talrika badorter, ss. Deauville,
Trou-ville, Courseulles, Cabourg. N:s gamla
huvudort är Rouen. M.
Historia. Området för nuv. N. togs av
romarna från gallerna och lades under
provinsen Gallia Lugdunensis secunda, kom på
400-talet till frankerna och räknades till
Neus-trien. Genom delningen 843 kom denna
landsdel under Karl den skallige, efter vars död
nordiska vikingar började alltmer hemsöka
trakten. För att få fred nödgades Karl den
enfaldige 911 åt vikingahövdingen Rollo (se
d. o.), mot att denne och hans män läto döpa
sig, giva som län det hertigdöme, som efter
nordmännen fick namnet Normandie. N.
omfattade trakten kring Seinemynningen med
Rouen som huvudstad och motsvarade ung.
nuv. dep. Seine-Inférieure och Eure men
vidgades efter hand. De normandiska hertigarna
blevo en mäktig ätt och deras land
förhållandevis oavhängigt. Hertig Robert »le
diable» (d. 1035) hade en naturlig son,
Vilhelm »bastarden», som intog England 1066
och sedan är känd som Vilhelm Er ö
v-raren (d. 1087); jfr Bayeuxtapeten.
Som konung av England förblev Vilhelm
fransk vasall för sitt hertigdöme N. Hans
son Robert blev 1079 hertig av N., medan
de yngre sönerna Vilhelm Rufus och Henrik I
efter varandra togo Englands krona; Robert
undanträngdes av den senare 1106 även från
hertigdömet. Om N:s närmast därpå följande
regenter se England, sp. 851. Filip II
August av Frankrike indrog N. från Johan
utan land och intog landet 1204; endast
Normandiska öarna förblevo i engelsk
besittning. Då fred slöts 1259, uppgav Henrik III
den normandiska hertigtiteln. Under
hundraårskriget ockuperades N. för en tid av
engelsmännen men avträddes i freden i Brétigny
1360. Sedan Henrik V av England 1417—19
åter erövrat N., var landet lösryckt från
Frankrike till 1450, från vilken tid det
förblivit franskt. N. behöll länge särskilda
politiska rättigheter och har alltjämt bevarat en
stark egenart. Litt.: J. Steenstrup, »Norman
-nerne» (4 bd, 1876—82) och »N:s historie 911
—1066» (1925); E. Tegnér, »Norrmän eller
danskar i N.» (i »Ur språkens värld», bd 3,
1930); A. Albert-Petit, »Histoire de la N.»
(1911); G. Monod, »Le röle de la N. dans
1’histoire de la France» (s. å.); H. Prentout,
»La N.» (1914). B. H-d.
Normandiska hästen, från Normandie, var
urspr. tung och grov men förädlades efter
korstågen genom orientaliska hingstar. På
1600-talet uppblandades rasen starkt med
danska och frisiska hästar och har från 1800-talets
början förbättrats med engelska hingstar.
Härigenom har angl o - normandis k a
rasen utbildats, nu en stor halvblodshäst, till
färgen vanl. brun utan tecken. Rasen har
eg. två typer, näml, travartypen och den
egentliga vagnshästtypen; av den senare äro
de tyngsta, de vanl. s. k. normandiska,
goda arbetshästar för jordbruket. Centra för
anglo-normandisk avel äro dep. Calvados,
Manche och Orne. Nära 50 % av Frankrikes
häststock äro anglo-normander. E. T. N.
Normandiska öarna, eng. Channel islands
(Kanalöarna), fr. Iles Normandes, britt,
ögrupp i Engelska kanalen utanför
Norman-dies v. kust; består av de större öarna Jersey
(117 kvkm, 50,077 inv. 1921), Guernsey (se
d. o.), Alderney (se d. o.) och Sark (5 kvkm, 500
inv.) samt flera mindre öar; tills. 195 kvkm,
90,230 inv. (1921). Inv. tala en gammal
normandisk dialekt, engelska och franska, det
senare off. domstolsspråk. De äro reformerta
protestanter. — N. sammanhänga genom sina
graniter och skiffrar geologiskt med franska
halvön Cotentin. Huvudnäringar äro
jordbruk, boskaps- och trädgårdsskötsel. Omkr.
hälften av arealen är odlad. Potatisodlingen
dominerar på Jersey (A/4 av arealen).
Guernsey är den förnämsta produktionsorten för
sydfrukter, fikon m. m. i växthus. Till
Storbritannien exporteras dessutom granit,
tomater, blommor och främst tidig potatis.
Turisttrafiken är även en viktig inkomstkälla för
de större öarna. Huvudöarna Jersey (med
huvudstaden S:t Hélier, 27,866 inv.) och
Guernsey (med städerna S:t Peter Port, 18,264 inv.,
och S:t Sampson, 5,600 inv.) ha reguljär
båtförbindelse med Southampton och Weymouth.
öarna äro starkt befästa. M.
XIV. 39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
