Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norrlandsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1243
Norrlandsfrågan
1244
som obyggda ligga, höra Gud, konungen och
Sveriges krona till och ingen annan». Med
stöd av bl. a. detta uttalande utvecklades
under 1600-talet det s. k. skogsregalet, d. v.
s. kronans äganderätt till skogarna i n.
Sverige (se särskilt 1683 års skogsordning).
Emellertid avhände sig kronan under tidernas
lopp alltmera dessa skogar dels åt industrien,
dels åt jordbruket. Så upplätos skogar ej
minst i Norrland till understöd åt
bergshanteringen (se Rekognitionsskog), till
stockfångst för sågverken och till
skogsan-slag åt nybyggare. Kronohemman och
kro-notorp, som innehades under åborätt,
upplätos ock med rätt för bruksägarna att i åbons
ställe skattelösa jorden (se Ä b o r ä 11).
Stock-fångstområdena återgingo 1886—1918 till
kronan, mot att större avverkningsrätt medgavs
på en gång. Vinsten för sågverken var
stundom enorm. — Till jordbruket har kronan
upplåtit nybyggen, bl. a. i sammanhang med
avvittringen (jfr Avvittring 2). Från
1683, då avvittringsverket upprättades dels
för att uppmuntra och stödja
Norrlandskolo-nisationen, dels för att åt industrien
(bergshanteringen) kunna reservera den för
jordbruket överflödiga skogsarealen, men
huvudsaki. 1820—70 fingo hemmanen ofta mer än
lämpligt vidsträckta skogsområden. Vid
sågverksrörelsens börjande blomstring
(1800-ta-lets mitt) förstodo bönderna ej skogens
värde utan sålde oftast utan betänkande skogen
eller uppläto avverkningsrätt till
industrien. Priset, som betalades för avverkning,
var ofta oerhört lågt, så att bolaget för några
hundra kr. fingo skog, värd hundratusentals.
På bolagshemmanen fick i allm. jordbruket
förfalla. Resultatet blev den självägande
bondeklassens nedgång i skogstrakterna; den
förvandlades i avsevärd mån till lös
befolkning med sjunkande anseende och moral.
Storbolagens oerhörda vinster kommo
skogsbygderna föga till godo. Att skogskapitalet
i bolagshänder blev rationellare vårdat än
i bondehand blev först senare
uppmärksammat. — Längre fram togo sig de alltmer
yppade bekymren form till en början i något
större omtanke för dispositionen av
krono-skogarna och för skogsvården i allm. Vid
av-vittringarnas sista skeden behölls kronoskog
som kronoparker och bildades en del
skogs-allmänningar, samfällda för resp,
avvittrings-lag. Från 1860-talet (k. f. 29 juni 1866)
började man inskränka dispositionsrätten över
den skog, som kronan tilldelade hemmanen.
Den enskilde jordägaren fick taga
husbehovs-virke men till avsalu blott efter
utstämp-ling. Man sökte förekomma avverkning av
ungskog i synnerhet till gruvstöttor
(pit-props). Genom lagar förbjöds att från
Norrbottens (1874) och Västerbottens (1882)
kustland utskeppa virke, som ej höll vissa
dimensioner, vilka lagar fr. o. m. 1 jan. 1925
ersatts av skogsvårdslagen 15 juni 1923 (se
Dimensionslag). 24 juli 1903
utfärdades en betydelsefull lag om skyddsskogar
(se Skogsvår d). — En lag, som mera
direkt riktade sig på
jordbesittningsförhållan-dena, var ägostyckningslagen 27 juni 1896.
Enl. denna kunde hemman delas på ett
enklare och billigare sätt än genom
hemmans-klyvning. Någon bestämmelse, att varje
jordbruksfastighet skulle ha »stödskog» (skog
till stöd för jordbruket), fanns emellertid ej
i lagen. Den odlade inägojorden utstyckades
också i allm. med ingen el. blott litet skog.
Visserligen kom 1905 en bättre lag till stånd,
men då hade ägostyckningar efter 1896 års
lag redan i mycket stor omfattning ägt rum
i Norrlands skogsregion.
Statsmakternas passivitet uppgavs med
vänsterns stegrade inflytande på
rikspoliti-ken, och vid 1901 års riksdag skedde
genombrottet. En av C. Lindhagen då väckt motion
sammanfattade klagomålen mot
trävaruindustrien sålunda: 1) Det jordkapital, som
skapats av bondens arbete, förfares av bolagen,
som nedlägga eller försumma jordbruket.
2) Odlingslägenheter på bolagshemman
tillvaratagas ej. 3) Bolagen avyttra ogärna sin
jord, varigenom hindras anläggningen av
»egna hem». 4) Nettovinsten av bolagens
verksamhet tillfaller aktieägare på andra orter;
befolkningen i skogssocknarna går miste om
inkomst därav, den lösa befolkningen
tillväxer, och fattigvårdstungan ökas. 5)
Befolkningen förlorar sitt eget framtidsmål,
tänker endast på den tillfälliga förtjänsten,
och blir, sedan den skuldsatt sig, landbönder
och skogsarbetare åt bolagen. 6) De stora
bolagen få allt större kommunalt och därmed
även politiskt inflytande.
Lindhagens motion 1901 gav anledning till
en riksdagsskrivelse av 1 juni »med
hemställan, att K. m:t täcktes låta utreda, huru
genom lagstiftnings- el. andra åtgärder den
självägande jordbrukande befolkningens
ställning i Norrland och Dalarna kunde
vidmakthållas och stärkas och jordbrukets
utveckling i nämnda landsdelar befrämjas»; redan 7
juni tillsattes Norrlandskommitten, som
gjorde förberedande framställningar bl. a.
om nya grunder för avvittringen i de mindre
delar av Norrland, där den ännu ej var
avslutad. Med anledning härav ha genom en
författning 1909 stadgats nya grunder för
oavslutad avvittring i lappmarkerna i syfte
bl. a., att hela skogsanslaget utom
husbehovs-skog avsättes till allmänning. Kommittén
avlämnade 27 okt. 1904 sitt slutbetänkande,
vari den framställde sina förslag i
följande sexton punkter: 1) Införes förbud,
utom i vissa i lagförslaget nämnda fall, för
bolag och förening att förvärva fast egendom
i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och
Västernorrlands län samt de egentliga
skogstrakterna av Kopparbergs och Gävleborgs
län. Förslaget ledde till lag (»Norrländska
förbudslagen») 4 maj 1906, 1912 utsträckt till
hela Hälsinglandsdelen av Gävleborgs län och
1925 ersatt av lag 18 juni s. å. — 2) Förslag
till lag om hemmansklyvning, ägostyckning
och jordavsöndring i de sex nordligaste länen,
avseende att, genom ändring av lagen 27 juni
1896, söka förekomma ägostyckning utan
stöd-(husbehovs-) skog (se 3 nedan). — 3)
Förslag om provisorisk inskränkning i
rätten att i de fem nordligaste länen
ägostyc-ka. 1909 antog riksdagen en definitiv lag till
förekommande av ägostyckning utan
utläggande av stödskog till inägodelen (lag 25
juni 1909). Sedan genom 1926 års
jorddelningslag (se Jorddelning) garanti skapats
för att genom avstyckning tillkommen fas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
