Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya Zeeland - Geologi - Klimat - Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1327 Nya Zeeland (Geologi—Växtvärld) 1328
Het källa på Nordön, Nya Zeeland. - Fjordlandskap på v. kusten av Sydön, Nya Zeeland.
neras av den isolerade vulkanen Mount
Eg-mont (el. Taranaki; 2,520 m). Sydöns
kustformer äro enklare än Nordöns; största
ut-språnget är Bankshalvön på ö. kusten;
skärgård förekommer vid Cooks sund ö. om
Tas-man bay. V. kusten är i n. jämn, i s.
sönderskuren av djupa, rikt förgrenade fjordar.
Från Cooks sund till Västkap genomdrages
Sydön av ett mäktigt bergssystem,
sammanfattat under namnet Southern Alps
(Sydal-perna) oeh bestående av i parallella serier
liggande bergskedjor, som i n. och s.
divergera mot kusterna. Dess högsta delar
(Southern Alps i egentlig bemärkelse) återfinnas
innanför v. kusten under 43°-—44° s. br.,
täckas av evig snö och glaciärer (ss. den stora
Tasmanglaciären); bland toppar märkas
Mount Cook (3,768 m), Mount Tasman (3,495
m) och i en nordöstlig sidokedja Tapuaenuku
(2,825 m). Berglandet genombrytes av
talrika floddalar (Clutha river, Waitaki river
m. fl.); huvudkedjans insida följes av vackra
fjordsjöar. Av kustfjordarna äro Te Anau,
Wakatipu och Wanaka störst. I ö. utbreda
sig slättmarker, ss. Canterbury plains och
Southland plains. S. F.
Geologi. N :s tre öar äro belägna på en stor
submarin sockel med ett djup av 500—1,000
m, medan oceanen däromkring går ned till
djup av 3,500—5,500 m (se vidare djupkarta
vid Oceanien). — På N. kan man
iakttaga ganska fullständiga lagerserier från
urberget till kvartär med de äldre bildningarna
i allm. på Sydön och de yngre på Nordön.
Man kan på N. iakttaga veckningar och
förkastningar i olika riktningar från n. v. till
n. ö., och särskilt kan man på Sydön
iakttaga från ö. överstjälpta veck. En alpin
veckningsperiod tager sin början i yngre
kritan, och bergskedjebildningen äger rum i
fyra faser: först i yngre kritans tid, sedan
två faser i tertiärperioden och en i kvartär.
Genom dessa processer ha lagren blivit starkt
uppresta och överskjutna från öster. Under
denna tid har en synnerligen livlig vulkanisk
verksamhet varit rådande. På Sydön finnas
inga nu verksamma vulkaner, medan fem
sådana finnas på Nordön. Vulkaniska
efterverkningar, varma källor etc., förekomma
ganska rikligt i de vulkaniska områdena;
särskilt märkas sinter- och
kalktuffbildning-ar, framför allt den ryktbara sjön
Rotoma-hanas terrasser, vilka 1886 förstördes genom
ett utbrott av vulkanen Taravera. N. är
också starkt hemsökt av jordbävningar, senast
sommaren 1929 i prov. Nelson på Sydön och
våren 1931 vid Hawke bay på Nordön. N.
utgör en fortsättning av den bergskedja, som
från Sundaöarna och Nya Guinea går ut i
Stilla havet ö. om Australien. K. A. G.
Klimatet är utpräglat maritimt med hög
luftfuktighet, svala somrar och mycket blida
vintrar. Om sommaren, då värmeekvatorn
flyttat sig söderut, kommer Nordön att
befinna sig nära gränsområdet mellan
passad-vinden och den tempererade zonens
västvindar; sommaren är därför betydligt mindre
blåsig och regnig än vintern. I Auckland är
nederbörden i jan. 65 mm, i juli 125 mm (året
1,130 mm). På Sydön förhärska däremot året
runt de starka västvindarna, varför
nederbörden där icke företer några nämnvärda
årliga variationer. Den är på Sydöns västkust
oeh i den bakomliggande bergskedjan
utomordentligt riklig, ända upp till 3,000 mm om
året och däröver; ö. om bergen är den
mycket mindre, i allm. dock ej understigande
500 mm. De väldiga snömängderna på bergen
ge upphov till stora glaciärer, som på
västsidan räcka ned ända till 200 m ö. h.
Molnigheten är icke överdrivet stor; på östkusten
förekommer nästan lika mycket solsken som
i Italien. Medeltemperaturerna för året,
januari oeh juli äro: Auckland 15,2° C, 19,2°
och 11,1°, Dunedin 10,3°, 14,3° och 5,8°. E. P.
Växtvärld. Nordön har urspr. till största
delen täckts av skog, och trots det att
vidsträckta områden förvandlats till åker och
betesmark, finnas ännu stora skogar kvar.
Sydön bär skog huvudsaki. i s. v. delen och
på bergens västsidor samt intages i övrigt
mest av hedar och stäpper. Skogen är på
lägre nivå ständigt grön regnskog. Barrträd
äro talrika, bl. a. arter av Podocarpus,
Phyl-locladus och Dacrydium. I n. v. växer
kauri-tallen (Agathis australis). Bland lövträden
intaga myrtacéer och lauracéer ett
framträdande rum. Palmer finnas ända till n. delen
av Sydön. Ormbunkar, såväl trädartade
(Al-sophila, Cyathea, Dicksonia m. fl.) som ört-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
