Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya Zeeland - Författning - Historia - Nya Älvsborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1331
Nya Älvsborg
1332
Snares islands (s. om N.), Antipodöarna (52
kvkm; s. ö. om N.), Aucklandsöarna (se d. o.),
Bountyöarna (se d. o.) och Campbell (se
d. o.), samt annexed islands, som utgöras av
Cooköarna (se d. o.) och Kermadecöarna (se
d. o.). Under N. lyda dessutom Union- el.
To-kelauöarna och delar av Antarktis, det s. k.
Boss dependency (se d. o.). Som nyzeeländskt
mandat under Nationernas förbund förvaltas
Samoaöarna (Territory of Western Samoa)
och, perioden 1926—31, Nauru. S. F.
Litt.: New Zealand Official Yearbook
(årl.); P. Marshall, »New Zealand» (i
»Hand-buch der regionalen Geologie», bd VII, 1911)
och »Geography of New Zealand» (1912); L.
S. Fanning (utg.), »New Zealand to-day»
(1925); J. Cowan, »Traveis in New Zealand»
(2 bd, 1927); W. P. Keeves, »New Zealand»
(2:a uppl. 1927); L. Cockayne, »The
vegetation of New Zealand» (i »Die Vegetation der
Erde»; 2:a uppl. 1928).
Historia. N. upptäcktes 1642 av den
holländske sjöfaranden Abel Tasman, som dock
ej landsteg; ögruppen har fått behålla det
namn den i samband härmed fick av
holländarna. Närmare undersöktes den under
flera besök (1769—70, 1773—74 och 1777) av
James Cook, som där hissade brittisk flagg;
regeringen bekräftade ej detta
besittningstagande. Om den krigiska, högt begåvade
infödda befolkningen se Maori; den hängav
sig vid tiden för upptäckandet och lång tid
efteråt åt ständiga inbördesstrider och
kannibalism. Fredsstiftande och civiliserande
uppträdde de kristna missionärer, som från
1814 började sin verksamhet på N., fräAst
S. Marsden (se d. o.) och H. Williams. På
Nordön blev Bay of Islands snart
samlingsplats för laglösa äventyrare (valfångare,
skeppsbrutna el. rymda sjömän o. s. v.), som
förde ett vilt liv och genom försäljning av
eldvapen åt maorierna gåvo ny fart åt deras
inbördes strider. Brittiska regeringen
avböjde länge alla annekteringsförslag, men
anarkien vid Bay of Islands, rykten om
franska annekteringsplaner och de
kolonisations-förberedelser, som vidtogos av E. G.
Wake-field (se d. o.) och hans 1839 stiftade bolag,
New Zealand company, medförde ett omslag
i regeringspolitiken. 1839 utsträcktes
sålunda Nya Syd-Wales’ jurisdiktion till N.,
och som viceguvernör ditsändes kapten
William Hobson, som landsteg jan. 1840. Han
avslöt 6 febr. s. å. med ett stort antal
maori-hövdingar fördraget i Waitangi, vari dessa
erkände brittiska kronans suveränitet. I
utbyte gavs åt »N:s hövdingar och stammar»
kronans erkännande av deras jordäganderätt,
och de medgåvo åt kronan förköpsrätt till
all jord de önskade avyttra. New Zealand
company hade i England sålt nyzeeländsk
jord i mängd, och senhösten 1839 hade överste
W. Wakefield som ledare för en hop av
bolaget utsända kolonister mot orimligt låg
betalning (mest eldvapen) »inköpt» oerhört
vidsträckta jordområden, mestadels av
hövdingar, som enl. maorirätt ej utan
vederbörande stams samtycke ägde avyttra dess
jordegendom. Dessa olagliga jordinköp blevo en
källa till svåra konflikter och mycken
blodsutgjutelse. Hobson blev, då N. nov. 1840
lösgjordes från Nya Syd-Wales, den nya
kolo
niens guvernör; till sin död (sept. 1842)
försvarade han energiskt infödingarnas och det
allmännas intressen mot bolagets vinstbegär.
Dettas försök att genom lantmätare utstycka
omtvistad jord ledde till massakern vid
Wai-rau 1843, där maorierna dödade 19 kolonister;
ett första raskrig följde men stillades 1846
av den kraftige nye guvernören George Grey
(se d. o., sp. 1057). Grey, guvernör 1845—
53 och 1861—68, avvärjde flera illa övervägda
ingripanden av moderlandets regering och
uppgjorde ett författningsutkast, som blev
grundval till en 1852 antagen och 1853
ikraft-trädd författning, vilken införde
parlamentarisk självstyrelse. 1860 hade nya
jordägande-rättstvister mellan maorier och nybyggare
lett till öppen strid vid Waitara, och
fientligheterna fortforo med växlande vapenlycka
till omkr. 1870. Den inre fredens tryggande
följdes på 1870-talet av en period av
ekonomisk uppblomstring med rask utveckling av
jordbruk, fårskötsel och gruvdrift, omfattande
landsvägs- och järnvägsbygge samt stark, av
kolonien metodiskt understödd immigration.
Grey framträdde nu som radikal
parlamentarisk politiker (premiärminister 1877—79).
Under intryck av hans idéer och av
industriarbetarnas politiska frammarsch hade ett
liberalt parti med socialradikalt program
bildats, och det kom 1891 till makten under
ledning till 1893 av John Ballance (se d. o.),
därefter av Richard Seddpn (se d. o.) till
dennes död 1906. Därmed vidtog en period av
experimentell social reformlagstiftnin^: lagar
om arbetarskydd, obligatorisk skiljedom i
arbetstvister, riksförsäkring för olycksfall och
brandskada, vidsträckt statskredit åt
nybyggare m. m (jfr Australisk
sociallagstiftning); redan 1893 infördes allmän
rösträtt för kvinnor. Seddon anslöt sig till
J. Chamberlains rikspolitik och genomdrev
ett preferenstullsystem till förmån för import
av brittiska varor. Hans efterträdare som
premiärminister, sir Joseph Ward, 1906—12,
ivrade för riksförsvarets stärkande.
Obligatorisk militärutbildning infördes 1909, och till
brittiska flottan skänktes slagkryssaren »New
Zealand». I världskriget tog N. kraftigt del
och sände till olika krigsskådeplatser omkr.
100,000 soldater (och sjuksköterskor).
Regeringsmakten hade 1912 övergått till det som
opposition mot alliansen mellan liberalerna
och arbetarpartiet bildade s. k. reformpartiet
med W. F. Massey (se d. o.) som
premiärminister 1912—25. Genom valen 1928 kom
det av sir J. Ward ledda United party
(liberaler) till makten, och Ward följdes maj 1930
som premiärminister av sin
jordbruksminister G. W. Forbes. V. S-g.
Litt.: G. W. Rusden, »History of New
Zealand» (2:a uppl., 3 bd, 1895); W. P. Reeves,
»State experiments in Australia and New
Zealand» (2 bd, 1902); J. Drummond, »The
life and work of R. J. Seddon» (1907); J. S.
Marois, »Colonisation of New Zealand» (1927).
Nya Älvsborg, förr fästning på den tidigare
s. k. Kyrkogårdsholmen i Älvsborgsfjorden,
3 km framför Göta älvs mynning. 1647
påbörjades arbetena på en permanent
befästning enligt Wärnschölds plan men
fullbordades först på 1670-talet. 1661, då Älvsborg
raserades, fick .fästningen namnet N. 1717
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
