Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Näsans bihålor - Näsans sjukdomar - Näsapa - Näsbjörnsläktet - Näsblödning - Näsborrar - Näsby (socknar) - Näsby (gods)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Näsans sjukdomar—Näsby
76
Näsbjörn, Nasua nasua.
Bihålorna lörekomma i djurserien först hos
pungdjuren. De reducera benmassan i
skallen och därigenom dennas tyngd. Genom sin
lufthalt tjänstgöra de som värmeisolatorer,
möjl. också som resonansrum för rösten.
Bihålorna ha under senare tider tilldragit
sig ett allt större intresse i samband med
den ökade kännedomen om deras patologiska
betydelse och den höga utveckling
behandlingen av deras sjukdomar nått. Viktigast
äro kilbens-, silbens- och pannhålorna, vilkas
gränser delvis utgöras av skallens bas,
varigenom de stå i ett intimt förhållande till
hjärnhinnorna, blodledarna i hårda
hjärnhin-nan samt hjärnan. Samtliga bihålor äro
grupperade omkring ögonhålorna, varför
sjukdomar i bihålorna ej sällan angripa ögat.
Käkhålans grannskap till tänderna bör också
nämnas. N. äro ofta utsatta för sjukliga
processer. I lättare fall läkas dessa med kraft
av organismens egna resurser, ofta först efter
sjukvård. Envisare el. häftigare fall kräva
operativ behandling. — Jfr
Nässjukdo-m a r. V. Nsl.
Näsans sjukdomar, se Nässjukdomar.
Näsapa, Nasälis larvätus, en till fam.
niar-kattliknande apor hörande, på Borneo före-
Näsby slott i Täby socken.
kommande apa, som utmärkes av en lång, bred,
hos äldre djur nedhängande näsa. Även
näsbenen äro något framskjutande. N., som är
brokigt färgad i rött, gult och grått,
uppträder i flockar och livnär sig av blad och
frukter. T. P.
Näsbjörnsläktet, Nasua, tillhör fam.
små-björnar, Procyonidae, bland rovdjuren och
utmärkes av smal, mårdlik kropp med kort hals
och av spetsigt huvud med snabellikt
förlängd, i spetsen uppåtböjd nos. Hithörande
arter förekomma i Syd-, Central- och s.
Nordamerika. De klättra skickligt i träd och
hämta sin föda ur både växt- och djurriket.
Coatin el. näsbjörnen, N. nasua, har
en längd av omkr. 1 m, varav nära hälften
kommer på svansen. Färgen är ovan rödaktig,
under gul och svansen ringlad i gult och
brunt. Den trives lätt i fångenskap. T. P.
Näsblödning beror vanl. på bristning av
ett tunnväggigt blodkärl på skiljeväggens
främre, nedre del. Den stannas därför också
lätt medelst tryck av näsvingarna mot
skiljeväggen, medan kroppen vilar i sittande
ställning. Åtsittande kläder lösas. Ymning n. och
ofta upprepade mindre kunna vara
kraftned-sättande och påkalla därför läkarbehandling.
Häftiga akuta infektioner, mässling,
schar-lakansfeber, tyfus, lunginflammation m. fl.,
främmande kroppar och tumörer i näsan,
sjukdomar i cirkulationsapparaten och blodet
samt vissa akuta förgiftningar kunna
medföra n. Vid högt blodtryck kan en n.
utgöra en tillfällig självreglering av trycket,
men en n., som ej i rätt tid behandlas av
sakkunnig läkare, kan bli så ymnig, att den
t. o. m. medför döden. V. Nsl.
Näsborrar, anat., se Näsa.
Näsby, socknar. 1. N. i Jönköpings län, östra
härad, strax v. om Vetlanda, kring en sjörik
sträcka av Emmån; 49,39 kvkm, 595 inv.
(1931). Småkuperad skogsbygd, i n. 310 m
ö. h. 778 har åker, 2,980 har skogsmark.
Egendomar: Flishult och Hällinge. Ingår i
Bäckseda och N. pastorat i Växjö stift, östra
härads kontrakt.
2. N. i södra Västmanland, Fellingsbro
härad, Örebro län, kring nedre Lindeån och
n. delen av sjön Väringen (32 m ö. h.); 68,15
kvkm, 2,445 inv. (1931). I s.
Mälarslätts-natur, mot n. tilltagande skogighet. 1,636 har
åker, 3,427 har skogsmark. Egendomar:
Frövi-fors (se d. o.) bruk och Hinseberg.
Munici-palsamhälle: Frövi (se d. o.). Ingår i N. och
Ervalla pastorat i Västerås stift, Fellingsbro
kontrakt.
Näsby, gods. 1. Numera styckat gods i Täby
socken, Stockholms län, vid Stora Värtan.
Tillhörde på 1300-talet Uppsala
ärkebiskopsstol, på 1520-talet Kristina Gyllenstierna,
donerades 1571 till riksrådet G. A:son Banér,
vars dotterson P. L:son Sparre uppförde
slottet efter ritning av N. Tessin d. ä. Ägdes
senare av släkterna Meijerfelt, Thott,
Cron-hjelm m. fl. och köptes 1902 av C. R. Lamm
(se d. o.), som efter Tessins ritningar 1903—
04 återställde det 1897 nedbrunna slottet
(tax.-värde 548,000 kr. 1928), där inrymde
sina konstsamlingar och upparbetade godset
till en mönstergård, från vilken N. v i 1 1
a-s t a d s o m r å d e n (se d. o.) avsöndrats. Till
N. höra f. n. omkr. 75 har åker och park.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
