Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Näspolyp - Nässelceller el. Nässelkapslar - Nässeldjur - Nässelfeber, Nässelutslag - Nässelfjäril - Nässelkål - Nässelsilke - Nässelsläktet - Nässelutslag - Nässelväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Nässelceller—N ässelväxter
80
komma flera n. Se vidare
Nässjukdomar, sp. 83. J. Ä.*
Nässelceller el. Nässelkapslar (lat.
cnidae), till försvar och infångande av födan
tjänande organ, förekommande huvudsaki. på
tentaklerna av nässeldjuren (se d. o.). De
utgöras av små blåsor, som innehålla en lång,
hoprullad tråd, ofta försedd med hullingar,
och därjämte en giftig vätska. I andra slag
av n. finnes i stället en klibbig fångsttråd.
Vid. retning, t. ex. beröring, springa n.
sönder, och tråden slungas ut. Smärre djur, som
träffas härav, dödas el. förlamas. Hos många
nässeldjur äro n. samlade i grupper 1 huden,
och hos vissa former (vissa maneter,
sifo-noforer) äro dessa så kraftiga, att de även
hos människan framkalla stark sveda el.
t. o. m. medvetslöshet. T. P.
Nässeldjur, Cnidäria, den grupp, som
utgör flertalet av celenteraterna (se d. o.). De
uppträda i två skenbart olikartade
formtyper, den fastsittande polypen, som än lever
solitärt, än är kolonibildande, och den
fri-simmande medusan el. maneten. Gemensamt
för båda är dock, att munnen är omgiven av
tentakler, som bära nässelceller (se d.
o.). Med några få undantag leva alla n. i
havet. De indelas i tre klasser: h y d r
o-i d e r (Ilydroidea, Hydrozoa), manetdjur
(se d. o., Scyphomedusae) och koralldjur
(se d. o., Anthozoa). Till hydroiderna höra dels
de i sötvatten levande s ö t v a 11 e n s- el.
armpolyperna (se Armpolyp och
bild vid art. Celenterater, sp. 759), dels
ett stort antal i havet levande former. Hos
dessa kan man urskilja en fastsittande
generation, hydroidpolyper (bland dessa må
nämnas klockpolypen, Campanularia’),
som bestå av ett rörformigt skaft, vars topp
är klocklikt ansvälld och i spetsen bär den av
tentakler omgivna munnen. Hydroidpolyperna,
som bilda kolonier, föröka sig på könlös väg
medelst knoppning, varvid uppkomma fritt
kringsimmande könsdjur, m e d u s o r. Dessa
likna till utseendet maneter men skilja sig
från dem genom sin ringa storlek (några mm i
diam.), genom sin enklare byggnad och
genom förekomsten av ett hudveck, seglet
(ve-lum), runt klockans kant. De fortplanta sig
på könlig väg, och ur de befruktade äggen
uppkommer en larv, som sätter sig fast och
utvecklas till en polyp. Genom ofullständig
knoppning ger denna upphov till en koloni.
Polyperna äro ofta till skydd omgivna av en
fast, strukturlös hinna, som avsöndras av
ektodermet. Hos en grupp,
hydrokoral-1 i n e r n a, utbildas i stället ett massivt
kalkskelett, varigenom kolonien erinrar om
äkta korallbildningar. Hos
trachymedu-s o r n a undertryckes polypgenerationen. Till
n. höra även de kolonibildande simpolyperna,
sifonoforer (se d. o.). T. P.
Nässelfeber, Nässelutslag (lat.
urti-cäria), ett ofta över större ytor av huden
täml. hastigt framträdande utslag, bestående
av röda el. blekt vitaktiga fläckar, som något
höja sig över omgivningen. Fläckarna äro av
växlande storlek och åtföljas av en ganska
intensiv klåda. N. kan uppstå efter beröring
med brännässlor (därav namnet), efter stick
av insekter (bi, geting, mygg, moskiter etc.),
vidare hos en del personer efter förtärandet
av vissa, för varje individ specifika
födoämnen (kräftor, smultron m. m.) samt slutligen
av en del medikament, såsom biodserum och
kina. Ofta finner man ej anledningen, men
i många fall förefinnas dock obetydliga
di-gestionsrubbningar (förstoppning etc.).
Verklig feber förekommer ej alltid men är vanlig,
då utslaget uppträder i samband med annan
infektionssjukdom el. framkallas efter
in-sprutning av något för organismen
främmande äggviteämne (gelatin för stillande av
blödning, antitoxiskt serum o. dyl.). — Den,
som efter förtärandet av vissa födoämnen el.
medikament får nässelutslag, d. v. s. visar
idiosynkrasi för ämnet, bör naturligtvis
undvika dylika. Behandlingen av det redan
utbrutna utslaget är symtomatisk: mot klådan
lokalt kylande tvättningar med mentol- el.
fenolsprit samt puder; bland invärtes
medikament kan atropin vara till nytta. Om
diges-tionskanalen misstänkes vara en ingångsport,
nyttjas laxativ. (E. L-g.)
Nässelfjäril, zool., se färgpl. vid art.
Dagfjärilar samt art. V a n e s s a.
Nässelkål, soppa, kokt på de späda skotten
av nässlor, som finfördelas genom haekning
eller passering. Till soppan serveras vanl.
förlorade ägg. D-e.
Nässelsilke, bot., se C u s c u t a.
Nässelsläktet, Urtica, tillhörande fam.
Ur-ticaceae (se Nässelväxter), räknar omkr.
30 arter, växande i tempererade områden.
Samtliga äro örter med motsatta blad och
brännhår samt små,
enkönade, grönaktiga
blommor med enkelt,
fyrtaligt hylle.
Hanblommorna ha fyra
ståndare,
honblommorna en pistill.
Frukten är en nöt.
Blomställningarna sitta i
bladvecken och äro
långa och greniga el.
stundom huvudlik -
nande. I Sverige
finnas två arter,
brännnässlan (77. dioica)
och etternässlan
(U. urens), båda
vanliga på odlade ställen.
På grund av
rikedomen på långa
bastfibrer användas några
arter som
spånadsväx-ter, främst U. dioica
och den i Sibirien och Persien inhemska U.
cannabina. Jfr Nässelkål. K. A.
Nässelutslag, med., se Nässelfeber.
Nässelväxter, Urticäceae, familj, tillhörande
koripetalerna och besläktad mod Moraceae och
Ulmaceae. De flesta n. äro örter, ett mindre
antal vedväxter. Bladen sitta motsatta el.
strödda och ha stipler. Blommorna äro små,
enkönade, sällan tvåkönade, med enkelt, vanl.
fyrtaligt hylle. Ståndarna äro oftast fyra
och ha i knoppläget inåtböjda strängar,
som sedan elastiskt räta ut sig, så att
stån-darmjölet slungas ut. Honblommorna ha en
pistill med ett stift och enrummigt
fruktämne med ett fröämne. Många arter bära
brännhår på blaxl och stam. Anatomiskt
kän
Brfinnässla, Urtica dioica.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
