Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nässelväxter - Nässja - Nässjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Nässja—Nässjukdomar
82
netecknas n. av cystoliter (se d. o.) och av
långa bastceller. Fam. omfattar ung. 550
arter, av vilka de flesta tillhöra tropikerna.
Bland släkten med brännhår märkas Urtica
(se Nässelsläktet) och Laportea, bland
släkten utan brännhår Pilea, Pellionia,
Boeh-meria (se d. o.) och Parietaria. Laportea
omfattar 25 arter, såväl örter som buskar och
träd. De flesta äro tropiska. Några arter
brännas ytterst smärtsamt och farligt. L.
canadensis är textilväxt. Av de tropiska
släktena Pilea och Pellionia odlas flera arter som
prydnadsväxter i växthus. Av Parietaria har
en art, den i Mellaneuropa inhemska P.
offi-cinalis, spritt sig till Sverige. K. A.
Nässja, socken i Östergötlands län, Dals
härad, omfattande halvön mellan Vadstenaviken
och Vättern; 9,26 kvkm, 244 inv. (1931).
Slättbygd samt närmast nordspetsen skogbevuxen
grusmark. 596 har åker, 168 har skogsmark.
Egendom: N. Ingår i örberga och N. pastorat
i Linköpings stift, Dals kontrakt. Jfr
Domarringar.
Nässjukdomar. Sjukliga förändringar i
näsan leda i första hand till rubbningar dels av
den normala andningen genom näsan, dels av
luktförmågan. I förra fallet tvingas man att
andas genom munnen, vilket medför katarrala
tillstånd i underliggande andningsorgans
slemhinna (genom kall luft etc.). I senare fallet
försvåras och t. o. m. upphäves luktförmågan
(a n o s m i). Även på tal- och sångrösten
kunna n. inverka skadligt, öron- och
ögonsjukdomar äro vidare en mycket vanlig, d
i-rekt följd av sjukliga tillstånd i näsan.
Somliga n. äro förenade med
temperaturstegring och rubbningar av allmänbefinnandet
samt åtföljas ej sällan av olust för andligt
arbete och av minnesslöhet. Varje patologiskt
tillstånd i näsan medför rubbningar i den
normala sekretavsöndringen. E. St-g.*
Yttre missbildningar. De ur
funktionell synpunkt viktigaste av n. äro de
partiella el. totala förträngningarna
av näsöppningarna, som fordra
plastisk operation. Vida vanligare äro de endast
från estetisk synpunkt missbildade
näsorna. De yttre missbildningarna ha särskilt
sedan världskriget alltmer blivit föremål för
kosmetisk-kirurgisk behandling.
Operations-snitten läggas såvitt möjligt inuti näsan. Yttre
snitt förekomma huvudsaki. vid ersättning av
defekta delar.
Inre missbildningar. Operativt
behandlas sammanväxningar mellan nedre
musslan och skiljeväggen samt partiell el. total
förträngning av bakre näsöppningen liksom
den vida vanligare förträngningen av
näshålan på grund av för lång och snedställd
skiljevägg.
Kvisslor omkring
näsöppningarna förekomma vid sexuella anomalier,
alkoholmissbruk, rubbningar i matsmältningen,
förstoppning m. m. Behandlingen är
allmän-dietetisk och lokal (avlägsnande av
pormaskar; salvor, innehållande svavel, salicylsyra,
zink m. m.). — Röd näsa (förfrysning,
ery-tem, se d. o., kvisslor) behandlas effektivt med
Lassars apparat (kirurgiskt). — R h i n
o-p h y m a, den gropiga, svullna, violett färgade
nästoppen, behandlas bäst med avskalning av
den sjuka huden och transplantation av frisk
hud el. också galvanokaustiskt. — Om
näsblödning se d. o.
Nästäppa kan bero på förträngning av
en el. båda näsborrarna, snedställning av
skiljeväggen, främmande kroppar i näsan,
enkla polyper och elakartade tumörer samt
förstoring av körteln i nässvalgrummet, s. k.
adenoida vegetationer (se nedan), en av de
vanligaste orsakerna hos barn. Akut snuva
(katarr) och likaså kronisk framkalla
nästäppa. Denna försämrar andningen, nedsätter
luktförmågan, förändrar tal och röst,
disponerar för långvariga och ofta påkommande
snuvor med deras komplikationer samt för
varbildningar i näsans bihålor och öronen.
Nästäppa åtföljes ofta av tyngd i huvudet el.
huvudvärk, dålig sömn och allmän nervositet
samt gör sina offer dåsiga. Nästäppan är
vanl. lätt avhjälpt; ofta fordras dock
spe-cialkirurgisk behandling.
Katarrer (rhinitis). Den oftast
förekommande akuta katarren är den
vanliga snuvan, men även en mängd olika
akuta infektionssjukdomar insätta med en
akut snuva. Man talar om serösa, slemmiga
och variga katarrer eller blandformer av
dessa. En akut snuva kan i vissa fall
medföra de allvarligaste komplikationer. Man
vet, att den är smittsam. Den akuta
katarren läkes fortast genom vistelse i ren,
rums-varm luft, heta fotbad, svettningar och
feber-nedsättande medel, antiseptiska snuspulver
med kärlsammandragande medel för bättre
ventilation av näsrummen, flitig snytning, ev.
sugning av näsan. Om snuvan ej minskas
inom fjorton dagar, har man i regel behov
av läkarvård. Då finns ofta en komplikation
i en el. flera av näsans bihålor (jfr d. o.).
En särskild form av akut näskatarr är den
s. k. hösnuvan (se H ö f e b e r). En annan
typ av enkel, i regel kronisk näskatarr är
den vasomotoriska rhiniten med
plötsligt påkommande anfall av vattensekretion
från näsan, i svåra fall mycket riklig. Den
botas ej sällan helt el. delvis med lämpliga
medikament och nervregim.
Den kroniska snuvan visar mycket
växlande karaktär. Den fuktiga katarren
är vanligare hos barn än hos vuxna. Hos de
förra äro adenoida vegetationer ofta orsaken.
Skrofulos och ibland en bihåleaffär kunna
ligga till grund för denna snuva. Lokal
behandling alltefter orsaken. Hög och torr
in-landsluft (ej havsluft) kommer här i fråga.
Hos vuxna förekommer dylik katarr särskilt
vid yrkesarbete i förorenad, fuktig el. kall
luft. Den kroniska snuvan företer en sjukligt
förändrad slemhinna. Visar denna
förtjock-ningar, talar man om den hypertrofiska el.
hyp erplastiska formen, vid skrumpning
kallas rhiniten atrofisk. Den senare har i
regel börjat som en hypertrofisk rhinit och
småningom övergått i den atrofiska formen.
De förtjockade partierna, som producera
rikligt sekret och förtränga näshålan, äro lätta
att förminska (kemiskt, elektrotermiskt el.
kirurgiskt). Den atrofiska rhiniten är
mestadels torr, d. v. s. sekretet torkar fort in på
grund av den större luftmängd, som
genomströmmar de förstorade näshålorna. Är
sekretet tjockt, bildas vid uttorkningen skorpor,
som förtränga näshålorna och vålla nästäppa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
